Lukas 23:41-52

⁴¹Vi får vad vi förtjänar eftersom vi har begått brott, men den här mannen har inte gjort något ont alls.”

⁴²Sedan sade han till Jesus: ”Herre, tänk på mig när du kommer till ditt rike.” Andra manuskript har ”kommer med ditt rike”.

⁴³Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig (jag lovar dig med säkerhet), i dag ska du vara med mig i paradiset.” Ordet ”paradiset” har persiskt ursprung och beskriver en anlagd trädgård eller park. Det är en rofylld och glädjerik plats och används i den grekiska översättningen av gamla testamentet om Edens lustgård, se 1 Mos 2:8. Ordet används tre gånger i Nya testamentet. I 2 Kor 12:4 beskriver det den ”tredje himlen”, och i Upp 2:7 syftar det på det återupprättade Edens lustgård. Brottslingens omvändelse i livets sista ögonblick gör att han kan se fram emot en evighet tillsammans med Jesus.

⁴⁴Det var nu omkring den sjätte timmen (mitt på dagen). Då kom ett mörker över hela landet som varade ända till nionde timmen (klockan tre),

⁴⁵och solen förmörkades. Detta profeterades i Amos 8:9. Förhänget i templet brast (delades) i två delar, uppifrån ända ner. Förlåten avskilde den allra heligaste delen av templet, se Heb 9:3. Att det revs itu uppifrån betonar att det var Gud som öppnade vägen för människan att ha gemenskap med honom. Förlåten var vävd i ett stycke och broderad med blå och purpurröda färgtoner, se 2 Mos 26:30-33. Den judiska historieskrivaren Josefus beskriver tyget som magnifikt och hur mönstret och färgerna blev som en bild av universum. De exakta dimensionerna på förlåten är inte kända, men den bör ha haft samma mått som Salomos tempel, vars ytterbredd var 10 meter, se 1 Kung 6:2. Herodes den store ökade höjden, så draperiet kan ha haft en storlek på omkring 9 x 15 meter. Enligt tidig judisk tradition var tjockleken en decimeter. Även om just det måttet troligen är en överdrift, var draperiet enormt och kunde omöjligt rivits isär av mänsklig hand. Att förlåten brast måste ha gjort djupt intryck på prästerna i templet. Det är intressant att i den judiska skriften Talmud nämns flera oförklarliga händelser i templet fyrtio år innan det förstördes 70 e.Kr.

⁴⁶Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar (anförtror) jag min ande.” Citat från Ps 31:6 som är en förtröstansfull psalm. Med dessa ord gav han upp andan.

⁴⁷När officeren (centurionen) som förde befälet vid Golgata såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: ”Denne man var verkligen oskyldig (rättfärdig)!”

⁴⁸Folkskaran som hade samlats som åskådare för att se på detta skådespel vände hem igen när det var över och slog sig för bröstet som är ett tecken på sorg och ånger.

⁴⁹Och alla Jesu vänner (de som kände honom personligen), inklusive kvinnorna som hade följt honom från starten i Galiléen, stod på avstånd och såg allt detta.

⁵⁰Nu fanns där en rådsherre medlem av Stora rådet, Sanhedrin som hette Josef. Han var en god och rättfärdig man

⁵¹som inte samtyckt till vad de beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea i Judéen och han väntade på Guds rike.

⁵²Josef gick till Pilatus och frågade om han fick ta hand om Jesu kropp. Han ville ge honom en värdig begravning.