Lukas 1:16-40

¹⁶Många av Israels barn ska han vända om till Herren, deras Gud.

¹⁷Han ska gå framför Herren i Elias ande och kraft för att ’vända fädernas hjärtan till barnen’ Mal 3:1, 4:5 och de olydiga till de rättfärdigas sinnelag, så att Herren får ett förberett folk.”

¹⁸Sakarias sade till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren kommen.”

¹⁹Ängeln svarade honom och sade: ”Jag är Gabriel. Jag står inför Gud (i hans närvaro). Det är hans uppdrag! Jag har blivit sänd att berätta för dig detta glada budskap.

²⁰Se, du ska bli tyst, oförmögen att tala ända fram till den dag då detta sker, därför att du inte trodde mina ord som är Guds ord, som ska gå i uppfyllelse oavsett din tro eller otro när tiden är inne.” Ängelns namn Gabriel betyder gudsman eller Guds krigare. Han var sänd 600 år tidigare till Daniel, se Dan 8:16. Sex månader senare, efter besöket hos Sakarias, blir han sänd till Maria, se Luk 1:26. Eftersom man tecknar till Sakarias när Johannes ska namnges verkar det som Sakarias även blev döv, se Luk 1:26. Sakarias bad om ett tecken i vers 18 och han får ett tecken som förhindrar honom från att tala otro, se även Hes 3:26 där stumhet kan vara ett tecken.

²¹Folket stod och väntade på Sakarias och undrade varför han dröjde inne i templet. Folket hade slutat att be och börjat oroa sig för vad som hänt. Enligt Talmud, den judiska skrift som innehåller tillägg och tolkningar till lagen, skulle prästen bara vara en kort stund inne i det heliga.

²²När han till sist kom ut kunde han inte tala med dem. Han förväntades tala ut den aronitiska välsignelsen över folket, se 4 Mos 6:24-26. I stället gestikulerar och nickar Sakarias där på trappan för att förklara att han varit med om något speciellt. De förstod att han hade haft en syn i templet. Han tecknade gång på gång åt dem, och han förblev stum.

²³När tiden för hans tjänstgöring var över efter sabbaten som avslutade hans veckotjänstgöring begav han sig hem. Sakarias och Elisabet bodde på landet någonstans i Judéen, se 1:39. Väl hemma måste han ha skrivit och förklarat vad som skett i templet.

²⁴Efter en tid blev hans hustru Elisabet gravid, och i fem månader höll hon sig i avskildhet (dold). Hon sade till sig själv:

²⁵”Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor.” Utifrån ängenls budskap förstod de att deras son skulle ha ett viktigt gudomligt uppdrag, se vers 15, något som behövde förberedas i bön och avskildhet.

²⁶Då Elisabet var i sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till staden Nasaret i Galiléen,

²⁷till en jungfru som var trolovad med en man som hette Josef, av Davids ätt. Jungfruns namn var Maria. Det är troligt att Maria är någonstans mellan fjorton och arton år när detta sker. Hon var judinna, hennes hebreiska namn var Miriam.

²⁸Han kom in och sade till henne: ”Gläd dig, du benådade (som blivit utvald, fått Guds välvilja och favör över ditt liv). Herren är med dig.”

²⁹Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade (funderade fram och tillbaka på) vad denna hälsning kunde betyda.

³⁰Ängeln sade till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har fått nåd (kraft, oförtjänt favör) hos Gud.

³¹Se, du ska bli gravid (Lukas använder en medicinsk term, bli befruktad i moderlivet) och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus.

³²Han ska bli stor (mäktig, viktig), kallas den Högstes son. Herren Gud ska ge honom hans förfader Davids tron.

³³Han ska regera som konung över Jakobs hus Israel i evig tid, det ska aldrig bli något slut på hans kungarike.”

³⁴Då sade Maria till ängeln: ”Hur ska detta hända, eftersom jag inte känt (haft en sexuell relation med) någon man?”

³⁵Ängeln svarade och sade till henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska överskugga dig (vila över dig som ett moln, gammaltestamentlig bild av Guds närvaro). Därför ska det heliga (avskilda, speciella) barnet kallas Guds Son.

³⁶Se, din släkting Elisabet kanske kusin väntar barn trots sin höga ålder. Hon som man har kallat den barnlösa är nu gravid i sjätte månaden.

³⁷För tillsammans med Gud är inget omöjligt (inget ord från Gud är utan kraft).”

³⁸Då sade Maria: ”Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord.” Sedan lämnade ängeln henne.

³⁹Några dagar senare begav sig Maria i väg och skyndade (med entusiasm) till en stad i bergsbygden i Juda. Bergsbygden i Juda sträcker sig i nordsydlig riktning från Jerusalem ner mot Hebron. Resan från Nasaret till detta område tar tre till fyra dagar till fots. Sakarias var präst i templet, men eftersom man bara tjänstgjorde fem veckor per år var det inte nödvändigt att bo i Jerusalem, så många präster bodde t.ex. i Jeriko och Hebron. Enligt kristen tradition från 500-talet är platsen Ein Kerem, sju kilometer väster om Jerusalem.

⁴⁰Maria gick in i Sakarias hus och hälsade (saluterade, välsignade) Elisabet. En dåtida hälsning var inte bara några ord och en gest, utan var en ceremoni där den yngre på ett vördnadsfullt sätt hälsade den äldre.