Lukas 19:17-35

¹⁷Kungen svarade honom: ’Bra gjort, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen (trofast) i något mycket litet, ska du ha ansvar för tio städer.’ Ett ovanligt grekiskt ord används för ”genererat” här och är inte samma som ”gett” i vers 18. Ordagrant kan det översättas ”har arbetat vid sidan om” originalsumman.

¹⁸Sedan kom den andre och sade: ’Herre, ditt silvermynt har gett fem silvermynt.’ 500 % avkastning

¹⁹Kungen svarade honom: ’Du ska ansvara över fem städer.’ Kungen är inte främst ute efter avkastningen, snarare är det troheten och trofastheten som är det viktiga och avgörande.

²⁰En annan tjänare kom fram och sade: ’Herre, se här är ditt mynt. Jag har lagt undan (förvarat) det i en svetthandduk (linneduk).

²¹Jag var ständigt rädd för dig, eftersom du är en sträng (hård) man. Du gör uttag på det du inte satt in på banken, och skördar det du inte sått.’ Tjänaren hade en helt fel bild av sin herre som gav generöst och oproportionerligt, se vers 17 och 19. Ordet ”svetthandduk” kommer från det latinska ordet för svett. Det var en handduk eller näsduk som användes för att torka av svetten från ansiktet. Den sysslolöse tjänaren hade ingen användning för sin svetthandduk och lade i stället myntet i den. Ordet används också för linneduken som den döde sveptes in i vid begravningen, se Joh 11:44; 20:7.

²²Kungen den ädle mannen som nu blivit kung, se vers 12 sade till honom: ’Efter dina egna ord ska jag döma dig, du onde tjänare. Om du visste att jag var en sträng man som tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått.

²³Varför satte du då inte in mitt silvermynt på banken? Då hade jag fått igen det med ränta när jag kom hem.’ Räntan i det dåtida Mellanöstern var hög, upp till 50 %. På Jesu tid fanns det en övre gräns på 12 % i Romarriket.

²⁴Till dem som stod bredvid sade han: ’Ta ifrån honom silvermyntet och ge det till honom som har tio silvermynt.’

²⁵De sade till honom: ’Han har ju redan tio silvermynt.’

²⁶Han svarade: ’Jag säger er att var och en som har ska få, men den som inget har ska bli fråntagen även det han har.

²⁷Men mina fiender som inte ville ha mig som kung över sig, hämta hit dem och hugg ner dem här inför mig.’ ” Sista veckan av Jesu liv upptar en stor del av alla evangelier. Den infaller under våren i den judiska månaden Nisan. Dagarna kan delas in på olika sätt, men Kärnbibelns rubriker utgår ifrån den klassiska synen att Jesus rider in i Jerusalem på den första dagen i veckan, firar påskmåltiden på torsdagen, dör på fredagen och uppstår på söndagen, tre dagar senare.

²⁸När Jesus sagt detta hemma hos Sackeus i Jeriko och antagligen stannat över natten där, gick han nästa morgon vidare framåt (framför lärjungarna), upp mot Jerusalem.

²⁹När han närmade sig byarna Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av sina lärjungar

³⁰och sade: ”Gå in i byn framför er! När ni kommer in ska ni hitta ett åsneföl stå bundet där som ingen ännu suttit på. Lossa det och för det till mig.

³¹Om någon frågar er varför ni löser det ska ni svara: ’Herren behöver det.’ ”

³²Så de två utsända gick i väg och fann att det var precis som han hade sagt dem.

³³Medan de löste fölet frågade ägarna: ”Varför löser ni fölet?”

³⁴De svarade: ”Herren behöver det.”

³⁵De ledde det till Jesus och lade sina mantlar på det och hjälpte Jesus upp.