Lukas 17:2-33

²Det skulle vara bättre (mindre illa) för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet, än att han skulle förleda en av dessa små. Jesus känner sorg och bedrövelse över den som förleder andra troende, men fördömer också dessa handlingar. Utifrån Matt 18:6 är det tydligt att ”dessa små” är andra troende.

³Var ständigt på er vakt! Denna varning kan syfta tillbaka på det som sagts att vakta så man inte orsakar en annan troendes fall. Det kan också syfta framåt på nästa stycke. Det är lätt att bli sårad om man är ovaksam, därför måste man säga till den som man upplever beter sig illa, se också Heb 12:15! Det är troligt att varningen gäller båda fallen - att vara vaksamma så vi inte sårar andra och inte själva blir sårade. Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig så förlåt honom.

⁴Ja, även om han syndar mot dig sju gånger på en dag och kommer till dig sju gånger och säger: ’Jag ångrar mig,’ så måste du förlåta honom.” Matteus tar med fler detaljer från Jesu undervisning om förlåtelse i Matt 18:15-34.

⁵Apostlarna sade till Herren: ”Ge oss mer tro!”

⁶Men Herren sade: ”Om ni hade tro som ett senapsfrö, så skulle ni kunna säga till detta mullbärsfikonträd: Bli uppryckt med rötterna och bli planterad i havet, och det skulle lyda er.” Bitterhet och oviljan att förlåta liknas här vid ett mullbärsfikonträd vars karaktärsdrag är att det har ett djupt och stort rotsystem, är snabbväxande och producerar bitter frukt.

⁷Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna om förlåtelse, och berättar nu en liknelse om att det är vår skyldighet att förlåta varandra. ”Skulle någon av er säga till sin tjänare när han kommer in efter att ha plöjt fältet eller vaktat boskap: ’Kom på en gång och sätt dig vid matbordet’?

⁸Säger han inte i stället: ’Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och betjäna mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka.’

⁹Inte tackar han tjänaren för att han gör det han ska göra, eller hur?

¹⁰På samma sätt är det med er, när ni har gjort allt ni blivit befallda förlåtit varandra, se vers fyra, då ska ni säga: ’Vi är bara tjänare (ovärdiga att ta emot någon speciell utmärkelse), vi har bara gjort vår plikt.’ ”

¹¹Jesus hade lämnat Kapernaum och var på väg till Jerusalem för att bli upptagen till himlen, se Luk 9:51. Han går inte raka vägen dit utan rör sig i området kring Judéen. På färden mot Jerusalem gick Jesus över eller vandrade längs med gränsen mellan Samarien och Galiléen.

¹²När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd

¹³och ropade: ”Jesus, Mästare, förbarma dig över oss ha medlidande och hela oss!” De spetälska följde budet i 3 Mos 13:46, och bodde utanför byn.

¹⁴När han såg dem sade han: ”Gå på en gång och visa er för prästerna.” Det normala sättet att bekräfta att ett helande hade ägt rum, se 3 Mos 13:2-3. De tio männen uppmanas att gå till sina präster. Eftersom Jesus var inne på samariskt område, och de besökte en mindre by, går de troligtvis inte in i den byn. I stället är det närmsta samariska synagoga i en större stad, kanske Scythopolis, nuvarande Bet Shean, eller ner till det samariska religiösa centret kring berget Gerizim. Medan de var på väg dit blev de rena. Verbformen för ”blev de rena” är första aorist aktiv indikativ. Det beskriver en händelse som skett i det förflutna, till skillnad från en pågående process, dvs. när de tog ett steg i tro och började gå blev de helade på en gång.

¹⁵När en av dem såg att han hade blivit botad återvände han antagligen på en gång, innan de kom fram till prästerna och prisade Gud högt

¹⁶och föll ner vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier.

¹⁷Jesus frågade honom: ”Visst blev alla tio rena, eller hur? Var är de andra nio?

¹⁸Jesus vänder sig nu till lärjungarna och frågar dem: Var det bara den här främlingen som vände tillbaka för att ge Gud ära?”

¹⁹Sedan sade han till mannen som blivit ren: ”Res dig upp och gå, din tro har frälst (befriat, räddat, helat, upprättat) dig.” Medan de andra nio blev helade fick denne samarier också uppleva frälsning och syndernas förlåtelse.

²⁰En gång frågade fariséerna Jesus när Guds rike (Guds kungavälde som inte är begränsat till en plats, utan är överallt där kungens befallningar råder) skulle komma. Han svarade: ”Guds rike kommer inte på ett sätt som kan observeras. Det grekiska ordet för ”observeras” används bara här i Nya testamentet. Det beskriver hur en vetenskapsman iakttar fysiska fenomen, eller hur en doktor observerar olika sjukdomssymptom. Fariséerna hade föreställningen att Guds rike skulle resas upp och befria Israel från romarna.

²¹Ingen kommer att kunna säga: ’Titta, här är det’ eller ’Titta, där är det.’ Guds rike är just nu mitt ibland er.” Jesus, som är Kung i Guds rike är där mitt ibland dem. Guds rike finns redan nu i personen Jesus, men kommer att bli helt synligt i framtiden i tusenårsriket. Frasen kan också översättas ”Guds rike är inom er”, dvs. att det inte är ett yttre rike utan Jesus bor i människors hjärtan, se också Rom 14:17. Det som talar emot denna tolkning är att Jesus riktar sig till fariséerna. Överallt annars karaktäriseras de för sitt fokus på det yttre, och Jesus avslöjar deras inre ondska.

²²Sedan sade Jesus till lärjungarna: ”Det ska komma dagar då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar då han regerar här på jorden fullt ut, men ni ska inte få det. Det kommer svåra tider med förföljelse och prövningar då ni önskar att han var här på jorden i sin härlighet med sitt rike.

²³Man kommer att säga till er: ’Titta, där är han’ eller ’Titta, här är han.’ Gå inte ut dit, följ inte efter dem.

²⁴För på samma sätt som blixten flammar till och lyser upp hela himlen från ena sidan till andra sidan, lika plötsligt och helt synligt för alla ska Människosonen visa sig på sin dag.

²⁵Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte (denna generation).

²⁶I Människosonens dagar då han kommer tillbaka för att regera här på jorden fullt ut: Då ska det vara som på Noas dagar. 1 Mos 7

²⁷Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Sedan kom floden och gjorde slut på dem alla. Att äta, dricka och gifta sig är i sig inte fel - synden var att man bara levde för detta och ignorerade Gud.

²⁸Då ska det också vara som på Lots dagar. Folk åt, drack, köpte, sålde, planterade, byggde.

²⁹Den dagen då Lot gick ut från Sodom regnade det eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. Samhället hade förändrats sedan Noas dagar: utöver att äta och dricka så köpte, sålde, planterade och byggde man också. Det var en ekonomisk välfärd och överflöd. Detta är inte fel i sig, men synden var att man inte ville veta av Gud. Det fanns inte ens tio rättfärdiga i staden, se 1 Mos 18:20-32. Notera att ”gifte sig och blev bortgifta” inte finns med här. Det antyds att man inte längre gifte sig och lovade varandra trohet, utan levde i lösa förhållanden. Slutsatsen av dessa två exempel var att människor levde på som vanligt. Den dagen då Noa gick in i arken och den dag då Lot gick ur staden, var som vilken dag som helst. Det var inget speciellt tecken på himlen just den morgonen. Gemensamt är också att de rättfärdiga räddas undan innan domen kommer.

³⁰På samma sätt ska det ske den dag då Människosonen uppenbarar sig. Då Jesus kommer tillbaka för att döma jorden.

³¹Den dagen ska den som är på taket, och har sina tillhörigheter i huset, inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på fälten inte vända tillbaka. Så snabbt och plötsligt kommer det att ske.

³²Kom ihåg Lots hustru. I 1 Mos 19:26 berättas hur hon vände sig om och längtade tillbaka till Sodom, vilket blev hennes fall.

³³Den som försöker bevara sitt liv detta jordeliv ska mista det, men den som mister sitt liv, han ska rädda det.