Lukas 12:18-45

¹⁸Sedan sade han och i grekiskan används ordet ’jag’ åtta gånger och ’mina’ fyra gånger: ’Så här ska jag göra, jag river ner mina lador och bygger större, och där ska jag lagra all min säd och allt mitt goda.

¹⁹Sedan kan jag säga till mig själv (min själ): ’Du har nu mycket gott i förvar, det räcker många år framöver. Ta det nu lugnt, ät, drick och roa dig.’

²⁰Men Gud sade till honom: ’Du handlar dåraktigt (resonerar inte logiskt)! I natt ska din själ utkrävas av dig. Allt som du har samlat, vem ska då få det?’

²¹Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför rik i sin relation med Gud.”

²²Sedan sade Jesus till sina lärjungar: ”Därför säger jag er eftersom det är dårskap att bara fokusera på att samla rikedomar i den här världen som liknelsen om den rike mannen visade, se vers 16-21: Bekymra (oroa) er inte för ert liv (grekiska ’psuche’, jordelivet) vad ni ska äta, eller för er kropp, vad ni ska klä er med.

²³Livet (själen, hela den mänskliga varelsen) är mer än maten, och kroppen mer än kläderna!

²⁴Se reflekterande på (undersök noga, lär av) korparna. De varken sår eller skördar, de har varken förråd (inre kammare med gömda skatter) eller lada, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? Korpen var en oren fågel, se 5 Mos 14:14. I Guds svar till Job frågar han retoriskt vem det är som förser korpen med mat, se Job 39:3. Tankarna går också till Elia som fick mat på ett övernaturligt sätt av just korpar, se 1 Kung 17:6. I jämförelse med den rike mannen som byggde lador, se vers 18, har korparna inga lador - de litar på Gud. Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.

²⁵Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)? En aln, grekiska ”pechys”, används främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och var ungefär som en mans underarm, ­avståndet ­mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en ”pechys” motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring - några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.

²⁶Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?

²⁷Se reflekterande på (undersök noga, lär av) liljorna (de vilda blommorna), hur de växer. De arbetar inte (sliter inte hårt på gränsen till utmattning) eller spinner. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt (majestät) var klädd som en av dem 1 Kung 10:4-7.

²⁸Om nu Gud kläder gräset på marken, som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skulle han då inte kläda er? Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!

²⁹Sök inte (var inte fixerade vid) vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte. Detta är enda gången det grekiska ordet ”meteorizomai” används för oro i Nya testamentet. Det kan beskriva hur ett skepp kastas för havets vågor, och bilden blir då en oro där man kastas mellan hopp och fruktan. En annan betydelse är något högt i luften. Ordet ”meteor” kommer från detta ord. Betydelsen blir då att inte sätta oproportionerliga skyhöga förväntningar på jordiska ting som sin trygghet, vilket bara leder till oro och besvikelse.

³⁰För allt detta mat och dryck söker (jagar, strävar) hedningarna efter, men er Far vet att ni behöver det.

³¹Nej, sök (var fixerade vid) hans rike, så ska ni få det andra också.

³²Var inte rädd, du lilla hjord! För det är er Faders goda vilja (stora glädje) att ge er riket. Ordet för hjord användes oftast om en fårhjord. Jämfört med världens riken var de tolv en liten grupp, som en liten fårhjord. Men de har en god herde som beskyddar dem. De har också del i Guds rike vilket innebär kungens beskydd, privilegier, försörjning osv. Det finns ingen anledning till oro!

³³Sälj vad ni äger och ge till de fattiga (donera till välgörenhet). Skaffa en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.

³⁴För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.”

³⁵Jesus fortsätter att undervisa: ”Fäst upp era kläder och håll lamporna (lyktorna) brinnande. Ordagrant ’omgjorda era länder’, dvs. bind upp rocken för att vara redo.

³⁶Var som tjänare som väntar på att deras herre ska komma hem från bröllopsfesten som kunde pågå upp till sju dagar, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten.

³⁷Saliga (lyckliga, välsignade) är de tjänare som deras herre finner vakna (alerta, vakande, vid liv) när han kommer tillbaka. Sannerligen säger jag er, han ska fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem.

³⁸Om han så kommer under den andra nattvakten (klockan 21-24, före midnatt) eller den tredje (klockan 24-03, efter midnatt) - saliga (lyckliga, välsignade) är de tjänarna. I Mellanöstern går solen ner vid sextiden på kvällen och upp igen tolv timmar senare. Romerska nattvakten var indelad i fyra pass, den judiska i tre. Eftersom Lukas refererar till det romerska systemet i Apg 12:4, är det troligen samma system med tretimmarspass även här. Oavsett exakta tider så kommer tjänarnas herre på natten då tjänarna är som tröttast.

³⁹Jag vill att ni förstår detta Jesus ger ännu en liknelse för att illustrera hur viktigt det är att vara vaken: Om en husägare (familjefar) visste vilken timme tjuven kom, skulle han inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.

⁴⁰Ni måste också vara beredda som tjänarna i den första liknelsen, och husbonden i den andra, för Människosonen kommer i en timme då ni inte väntar det.”

⁴¹Då frågade Petrus: ”Herre, talar du om oss de tolv lärjungarna i den här liknelsen, eller om alla?” Jesus undervisar om den glädje som väntar de tjänare som är klädda för tjänst, har sina lampor brinnande och inte slumrar när Herren kommer tillbaka, se vers 35-40. Petrus undrar vem han talar om. Jesus svarar genom att ställa en retorisk fråga, där Petrus, lärjungarna och alla som agerar på det sättet identifieras med en vis förvaltare. I parallellstället Mark 13:37 är svaret tydligt att inte bara lärjungarna ska vaka utan ”alla ska vaka”. Alla kommer att hållas ansvariga utifrån sin kunskap vilket är slutsatsen i vers 47-48.

⁴²Herren sade: ”Vem är den trogne och visa förvaltaren (som fått ansvar att övervaka och leda ett visst område) som av sin herre blivit satt över tjänstefolket och som ska ge dem mat i rätt tid?

⁴³Salig (lycklig, välsignad) är den tjänare som är sysselsatt med det han ska göra (gör sitt uppdrag) när hans herre kommer tillbaka.

⁴⁴Jag säger er sanningen, han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger.

⁴⁵Men om den tjänaren skulle säga i sitt hjärta: ’Min herre är försenad’ (det dröjer innan han kommer), och han börjar slå de andra tjänarna, både män och kvinnor, och äter, dricker och blir berusad,