Johannes 9:6-26

⁶När han sagt detta, spottade han på marken, gjorde lera av saliven den fuktiga jorden och strök (smorde) den på den blindes ögon,

⁷och sade till honom: ”Gå och tvätta dig i Siloamdammen.” Ordet ”Siloam” betyder ”utsänd”. De judiska ledarna ansåg att saliven var oren, medan det var en allmän judisk uppfattning att den hade läkande egenskaper. Bibeln förklarar inte varför Jesus spottar, men han gjorde det också vid två andra helanden, se Mark 7:33; 8:23. Det kan vara så att Jesus använder lera för att visa att han fortsätter Guds skapande. I 1 Mos 2:7 beskrivs hur människan skapas av stoft från marken och livsande från hans mun. Mannen gick därför tog ett aktivt steg i tro och tvättade sig i dammen som låg i sydöstra hörnet av Jerusalem, omkring åttahundra meter från den södra ingången till tempelområdet där de troligen befann sig och kom tillbaka och kunde nu se. Efter helandet går han till sitt hem, eftersom nästa vers talar om att han möter sina grannar. Först i vers 35 träffar han Jesus igen.

⁸Hans grannar och de som förut hade sett (noga granskat) honom tigga sade: ”Är det inte han som brukade sitta och tigga?” Han hade sin bestämda plats, antagligen sedan lång tid vid någon av portarna in till templet och var allmänt känd.

⁹Några sade: ”Det är han.” Andra sade: ”Nej, men han liknar honom.” Själv sade han gång på gång: ”Det är jag.”

¹⁰Då frågade de: ”Hur öppnades dina ögon?”

¹¹Han svarade: ”En man som kallas Jesus gjorde lera och smorde den på mina ögon och sade till mig att gå till Siloamdammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, sedan kunde jag se.”

¹²De frågade honom: ”Var är han?” Han svarade: ”Det vet jag inte.”

¹³På Jesu tid fanns tre stora religiösa grupperingar - saddukéer, fariséer och esséer. De två första omnämns ofta i de övriga evangelierna, medan Johannes bara nämner fariséerna i sitt evangelium. Det är anmärkningsvärt eftersom saddukéerna var i majoritet i den högsta judiska instansen, det Stora rådet. Skillnaden mellan dessa grupper var att saddukéerna bara accepterade Moseböckerna som sin auktoritet, medan fariséerna tog till sig hela Skriften, se Apg 23:8. Att esséerna inte alls nämns i Nya testamentet beror på att de var en sluten grupp som levde avskilda från samhället, ofta ensligt och öde. En av dessa platser var Qumran, där fyndet av Dödahavsrullarna 1947 har gett mer ljus åt hur den här gruppen levde. När templet förstördes 70 e.Kr. upplöstes saddukéerna eftersom offertjänsten i Jerusalem inte längre var i funktion. Fariséerna som var mer öppna för tolkningstraditionen kunde däremot anpassa läran till nya förhållanden och leva vidare. När Johannes skriver sitt evangelium, i slutet på första århundradet, väljer han att bara omnämna den för sin tid kända gruppen fariséerna. De grannar och bekanta förde (tvingade) mannen som förut varit blind till fariséerna.

¹⁴Det var sabbat den dag då Jesus hade gjort lera och öppnat hans ögon.

¹⁵Nu frågade också fariséerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: ”Han lade lera på mina ögon och jag tvättade mig, och nu kan jag se!”

¹⁶Då sade några av fariséerna: ”Den mannen Jesus är inte från Gud, eftersom han inte håller sabbaten.” Andra sade: ”Hur kan en syndig människa göra sådana tecken (mirakler)?” Det var ständigt splittring (schismer, fiendskap på grund av åsiktsmotsättningar) bland dem.

¹⁷Därför frågade de den tidigare blinde mannen: ”Vad säger du själv om honom, eftersom det var dina ögon han öppnade?” Han svarade: ”Han är en profet.”

¹⁸Men judarna trodde inte att han hade verkligen varit blind och fått sin syn förrän de hade skickat efter (kallat in) hans föräldrar.

¹⁹De frågade dem: ”Är detta er son som ni själva säger var född blind? Hur kan han nu se?”

²⁰Hans föräldrar svarade: ”Vi vet med säkerhet att han är vår son och att han föddes blind.

²¹Men hur han nu kan se det vet vi inte, eller vem som har öppnat hans ögon, det vet vi inte heller. Fråga honom, han är gammal nog och kan tala för sig själv.”

²²Detta sade hans föräldrar för att de ständigt fruktade judarna de judiska ledarna, för de hade redan kommit överens om att den som bekände att Jesus var Kristus skulle bli utkastad från synagogan.

²³Det var därför hans föräldrar svarade: ”Han är gammal nog, fråga honom själv.” Det fanns två avstängningar från synagogan, en tidsbegränsad och en permanent. I båda fallen var det kännbart: man fick inte undervisning, man blev utestängd från att göra affärer och allt man ägde konfiskerades.

²⁴Då kallade de för andra gången in mannen som varit blind och sade till honom: ”Svär inför Gud att säga sanningen (ge Gud ära). Vi vet (är utan tvivel, har en klar förståelse av) att den där mannen Jesus är en syndare.”

²⁵Han svarade: ”Om han är en syndare eller inte det vet jag inte, men en sak vet jag: Jag var förut blind, men nu kan jag se!”

²⁶Då frågade de honom igen: ”Vad gjorde han med dig, hur öppnade han dina ögon?”