Johannes 9:22-31

²²Detta sade hans föräldrar för att de ständigt fruktade judarna de judiska ledarna, för de hade redan kommit överens om att den som bekände att Jesus var Kristus skulle bli utkastad från synagogan.

²³Det var därför hans föräldrar svarade: ”Han är gammal nog, fråga honom själv.” Det fanns två avstängningar från synagogan, en tidsbegränsad och en permanent. I båda fallen var det kännbart: man fick inte undervisning, man blev utestängd från att göra affärer och allt man ägde konfiskerades.

²⁴Då kallade de för andra gången in mannen som varit blind och sade till honom: ”Svär inför Gud att säga sanningen (ge Gud ära). Vi vet (är utan tvivel, har en klar förståelse av) att den där mannen Jesus är en syndare.”

²⁵Han svarade: ”Om han är en syndare eller inte det vet jag inte, men en sak vet jag: Jag var förut blind, men nu kan jag se!”

²⁶Då frågade de honom igen: ”Vad gjorde han med dig, hur öppnade han dina ögon?”

²⁷Han svarade: ”Jag har redan berättat men ni lyssnar inte på mig. Varför vill ni höra det igen, är det för att ni också vill bli hans lärjungar?”

²⁸Då öste de skällsord (glåpord, grova smädelser) över honom och sade: ”Du är lärjunge till den där, men vi är Mose lärjungar.

²⁹Vi vet med säkerhet att Gud har talat med Mose, men den där Jesus, vet vi inte varifrån han kommer.”

³⁰Mannen svarade: ”Det är konstigt (det märkliga), här är en som har öppnat mina ögon, och ni vet inte varifrån han kommer!

³¹Vi vet att Gud inte lyssnar på syndare, men om någon väljer att frukta Gud (i vördnadsfull tillbedjan) och väljer att göra hans vilja, då hör Gud honom.