Johannes 8:6-11

⁶Detta sade de för att pröva (snärja) honom för att kunna få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och började skriva (rita) på marken med sitt finger. Golvet i kvinnornas förgård var stenbelagt. Kanske skrev Jesus verkliga bokstäver i dammet på golvet, eller bara ritade i luften och anspelade på Jer 17:13 där ”De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden.” Kanske skrev han på två golvstenar, och fick de närvarande att tänka på hur Gud skrev lagen på två stentavlor, se 2 Mos 31:18.

⁷När de envisades med sin fråga, ställde han sig upp (rätade han på sig) och sade: ”Låt den av er som är syndfri (utan skuld) kasta första stenen på henne.”

⁸Sedan böjde han sig ner igen och skrev på marken. Jesus hade nyligen undervisat om hur Mose gett dem lagen, men de inte höll den, se Joh 7:19. Att Jesus nu på nytt skriver på stenplattorna kan vara för att få de som anklagade kvinnan att tänka tillbaka på hur Gud visade israeliterna nåd och skrev en ny uppsättning stentavlor, se 2 Mos 34:1.

⁹När de hörde detta började de lämna platsen en efter en, de äldste (äldsta) gick först. Vissa manuskript har tillägget ”överbevisade av samvetet”.

¹⁰Jesus ställde sig upp och sade till henne: ”Kära kvinna, var är de som skulle döma dig? Har ingen dömt dig?”

¹¹Hon svarade: ”Nej, Herre.” Jesus sade till henne: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”