Johannes 8:4-14

⁴sade de till honom: ”Rabbi (lärare), denna kvinna blev gripen just då hon begick äktenskapsbrott.

⁵I lagen 5 Mos 22:22 befaller Mose att en sådan kvinna ska stenas. Där står även att mannen ska straffas, vilket lagexperterna verkar ha glömt. Vad säger du?”

⁶Detta sade de för att pröva (snärja) honom för att kunna få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och började skriva (rita) på marken med sitt finger. Golvet i kvinnornas förgård var stenbelagt. Kanske skrev Jesus verkliga bokstäver i dammet på golvet, eller bara ritade i luften och anspelade på Jer 17:13 där ”De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden.” Kanske skrev han på två golvstenar, och fick de närvarande att tänka på hur Gud skrev lagen på två stentavlor, se 2 Mos 31:18.

⁷När de envisades med sin fråga, ställde han sig upp (rätade han på sig) och sade: ”Låt den av er som är syndfri (utan skuld) kasta första stenen på henne.”

⁸Sedan böjde han sig ner igen och skrev på marken. Jesus hade nyligen undervisat om hur Mose gett dem lagen, men de inte höll den, se Joh 7:19. Att Jesus nu på nytt skriver på stenplattorna kan vara för att få de som anklagade kvinnan att tänka tillbaka på hur Gud visade israeliterna nåd och skrev en ny uppsättning stentavlor, se 2 Mos 34:1.

⁹När de hörde detta började de lämna platsen en efter en, de äldste (äldsta) gick först. Vissa manuskript har tillägget ”överbevisade av samvetet”.

¹⁰Jesus ställde sig upp och sade till henne: ”Kära kvinna, var är de som skulle döma dig? Har ingen dömt dig?”

¹¹Hon svarade: ”Nej, Herre.” Jesus sade till henne: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”

¹²Jesus återupptar nu undervisningen han påbörjat tidigare på morgonen i templet innan de skriftlärda och fariséerna avbrutit honom genom att släpa fram en kvinna och krävt Jesu uppmärksamhet, se vers 2-11. Jesus talade till dem igen och sade: ”Jag är världens ljus. Den som är med mig (har för vana att följa mig) ska aldrig leva (vandra) i mörkret (andlig okunskap) utan ska ha ljuset som är liv.” Jesus undervisade i den del av templet som kallades ”kvinnornas förgård”, se vers 20. Även män fick vistas här, men orsaken till namnet var att kvinnorna inte fick gå längre in i templet än hit. I kvinnornas förgård fanns fyra stora kandelabrar, tretton offerkistor och flera förrådsrum. Anledningen till att Jesus uttalar dessa profetiska ord om sig själv just här, kan vara att dessa fyra kandelabrar med ljus hade en speciell roll under Lövhyddohögtiden. De tändes under den första kvällen, och följande kvällar i högtiden förutom sabbaten. Ljuset påminde om hur Gud lett israeliterna genom öknen med en eldstod. Ljuständningen åtföljdes av musik, sång och dans. Jesu uttalande skedde på den nionde dagen i Lövhyddohögtiden, se vers 2. Judarna hade lagt till denna extra dag för att vörda och hylla lagen. Högtiden kallas Simchat Torah, vilket betyder ”Glädje över Torah”. Alla heliga skriftrullar togs ut ur kistan och ett ljus tändes för dem. Det är mer än ett sammanträffande att Jesus just på den här platsen och den här dagen bekräftar att han är världens ljus, se Jes 42:6!

¹³Då sade fariséerna till honom: ”Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är ogiltigt.”

¹⁴Jesus svarade dem: ”Även om jag vittnar om mig själv så är mitt vittnesbörd sant, för jag vet varifrån jag har kommit och vart jag är på väg, men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag är på väg.