Johannes 7:20-34

²⁰Folket (folksamlingen) svarade honom: ”Du är besatt av en demon, vem försöker döda dig?”

²¹Jesus svarade dem: ”Jag gjorde en gärning helandet av den lame mannen på en sabbat, se Joh 5:1-9, och ni blev alla förundrade.

²²Mose gav er seden att omskära pojkar på åttonde dagen efter födseln, se 2 Mos 12:44-49 - egentligen var det ju inte Mose som introducerade seden, utan fäderna Abraham, se 1 Mos 17:9-14 - och ni omskär pojkar även på en sabbat.

²³Om nu en pojke blir omskuren på en sabbat för att Moses lag inte ska brytas, hur kan ni då bli rasande (ursinniga) på mig för att jag gjorde en man helt frisk (upprättade honom) på sabbaten?

²⁴Sluta döma efter skenet (på ett ytligt sätt), döm i stället rätt (rättfärdigt, enligt sanningen).”

²⁵Då sade några av invånarna i Jerusalem: ”Är det inte honom som de försöker döda?

²⁶Men här talar han fritt, och de säger inget till honom. Kan det vara så att de judiska ledarna förstått (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att han verkligen är Kristus (Messias, den Smorde)?

²⁷Nej, så är det absolut inte, vi vet ju varifrån denne man kommer, men när den äkta Messias kommer är det ingen som kommer att veta varifrån han kommer.”

²⁸Då ropade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: ”Vet ni verkligen både vem jag är och varifrån jag kommer? Jag har inte kommit av mig själv (med egen auktoritet), men den som sänt mig är äkta (verklig, trofast), och honom känner ni inte.

²⁹Men jag känner honom, för jag kommer från honom (hans närhet, umgänge) och han har personligen sänt mig.”

³⁰När Jesus sade detta ville de gripa honom, men ingen rörde (lade sin hand på) honom, för hans tid var ännu inte inne.

³¹Fortfarande var det många i folkskaran som trodde (litade, lutade sig emot) honom, och de sade: ”När Kristus (Messias, den smorde) kommer, ska han förväntas han kunna göra fler under (tecken, mirakler) än vad denne man har gjort?”

³²Fariséerna hörde hur folket viskade detta om honom, så översteprästerna och fariséerna sände ut tempelvakter för att arrestera honom. Tempelvakterna stod under översteprästernas befäl.

³³Då sade Jesus: ”Bara en kort tid till är jag hos er sex månader - tiden mellan Lövhyddohögtiden och påskhögtiden, sedan går jag tillbaka till honom som har sänt mig.

³⁴Ni kommer att söka efter mig, men inte finna mig. Där jag är i härlighet och ära hos min Far, i evig existens, se Joh 8:58; i himlen, se Joh 3:13, dit kan ni inte komma.” Jesus har talat om varifrån han kommer, se vers 27. Nu talar han om vart han är på väg. På samma sätt som judarna missförstod hans inträde förstår de inte hans utträde. Jesus tar snart upp samma ämne på nytt, se Joh 8:21.