Johannes 7:11-49

¹¹Judarna letade ihärdigt efter honom under högtiden och frågade gång på gång: ”Var kan han vara?”

¹²Bland folkskarorna (vanligt folk) diskuterades det också mycket (viskades, var det en hemlig debatt) om honom. Några sade: ”Han är en god man”, medan andra sade: ”Nej, han förleder (talar osanning till) folket.”

¹³Men ingen vågade tala öppet om honom, av fruktan för de judiska ledarna.

¹⁴När ungefär halva högtiden hade gått efter 3-4 dagar gick Jesus upp till templet och undervisade.

¹⁵De judiska ledarna blev mer och mer förundrade och sade: ”Hur kan denne man veta så mycket utan att ha studerat.” Jesus fick undervisning vid en lokal synagoga under skoltiden, men han gick aldrig under en rabbin för att få högre studier i teologi.

¹⁶Jesus svarade: ”Min lära (doktrin, ordnade system av sanningar) är inte min, utan hans som har sänt mig.

¹⁷Om någon längtar efter att göra Guds vilja, så kan han själv förstå (få en kunskap baserad på personlig erfarenhet) om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.

¹⁸Den som talar av sig själv sina egna tankar och idéer, söker sin egen ära upphöjelse, för att själv bli erkänd och bekräftad. Däremot den som söker (strävar efter) hans ära som har sänt honom, han är sann har integritet och ingen orättfärdighet (falskhet) finns i honom.

¹⁹Har inte Mose gett er lagen? Ändå är det ingen av er som fullgör (håller) lagen. Om lagen är sann: Varför strävar ni efter att döda mig och gå emot budet att inte döda, i 1 Mos 20:13?”

²⁰Folket (folksamlingen) svarade honom: ”Du är besatt av en demon, vem försöker döda dig?”

²¹Jesus svarade dem: ”Jag gjorde en gärning helandet av den lame mannen på en sabbat, se Joh 5:1-9, och ni blev alla förundrade.

²²Mose gav er seden att omskära pojkar på åttonde dagen efter födseln, se 2 Mos 12:44-49 - egentligen var det ju inte Mose som introducerade seden, utan fäderna Abraham, se 1 Mos 17:9-14 - och ni omskär pojkar även på en sabbat.

²³Om nu en pojke blir omskuren på en sabbat för att Moses lag inte ska brytas, hur kan ni då bli rasande (ursinniga) på mig för att jag gjorde en man helt frisk (upprättade honom) på sabbaten?

²⁴Sluta döma efter skenet (på ett ytligt sätt), döm i stället rätt (rättfärdigt, enligt sanningen).”

²⁵Då sade några av invånarna i Jerusalem: ”Är det inte honom som de försöker döda?

²⁶Men här talar han fritt, och de säger inget till honom. Kan det vara så att de judiska ledarna förstått (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att han verkligen är Kristus (Messias, den Smorde)?

²⁷Nej, så är det absolut inte, vi vet ju varifrån denne man kommer, men när den äkta Messias kommer är det ingen som kommer att veta varifrån han kommer.”

²⁸Då ropade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: ”Vet ni verkligen både vem jag är och varifrån jag kommer? Jag har inte kommit av mig själv (med egen auktoritet), men den som sänt mig är äkta (verklig, trofast), och honom känner ni inte.

²⁹Men jag känner honom, för jag kommer från honom (hans närhet, umgänge) och han har personligen sänt mig.”

³⁰När Jesus sade detta ville de gripa honom, men ingen rörde (lade sin hand på) honom, för hans tid var ännu inte inne.

³¹Fortfarande var det många i folkskaran som trodde (litade, lutade sig emot) honom, och de sade: ”När Kristus (Messias, den smorde) kommer, ska han förväntas han kunna göra fler under (tecken, mirakler) än vad denne man har gjort?”

³²Fariséerna hörde hur folket viskade detta om honom, så översteprästerna och fariséerna sände ut tempelvakter för att arrestera honom. Tempelvakterna stod under översteprästernas befäl.

³³Då sade Jesus: ”Bara en kort tid till är jag hos er sex månader - tiden mellan Lövhyddohögtiden och påskhögtiden, sedan går jag tillbaka till honom som har sänt mig.

³⁴Ni kommer att söka efter mig, men inte finna mig. Där jag är i härlighet och ära hos min Far, i evig existens, se Joh 8:58; i himlen, se Joh 3:13, dit kan ni inte komma.” Jesus har talat om varifrån han kommer, se vers 27. Nu talar han om vart han är på väg. På samma sätt som judarna missförstod hans inträde förstår de inte hans utträde. Jesus tar snart upp samma ämne på nytt, se Joh 8:21.

³⁵Då sade judarna till varandra: ”Vart tänker denne man ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han resa till dem de judar som är kringspridda (lever i förskingringen, diasporan) bland grekerna? Ända sedan den babyloniska fångenskapen levde många judar utanför Israel i kolonier. De tre största fanns i Egypten, Syrien och Grekland. Skulle Jesus ge sig av till någon avlägsen judisk koloni? Ska han undervisa grekerna icke-judar, hedningar? Ovetande profeterade de att evangeliet kommer att spridas till alla folkslag efter Jesu uppståndelse. Nästa gång ordet ”greker” dyker upp igen är i Joh 12:20-21, då några greker söker Jesus. Johannes tar upp samma tråd igen vid korsfästelsen. Han är den ende evangelieförfattare som har med detaljen att skylten på Jesu kors var skriven på grekiska, se Joh 19:20.

³⁶Vad betyder Jesu uttalande i vers 34: Ni kommer att söka efter mig men inte att hitta mig. Där jag är, dit kan ni inte komma?”

³⁷Under Lövhyddohögtiden fanns en ceremoni där man bar vatten från Siloamdammen till offeraltaret. Detta gjordes de första sju dagarna under högtiden, men inte den sista. Detta gör nu Jesu uttalande om levande vatten ännu större. På den sista och största (viktigaste) dagen av högtiden åttonde dagen, stod Jesus där och ropade med en ljudlig stämma i vanliga fall satt man och undervisade, så att stå och ropa måste ha väckt uppmärksamhet: ”Om någon är törstig, låt honom komma gång på gång till mig och dricka!

³⁸Den som tror på (kontinuerligt litar, lutar sig emot) mig, från hans innersta ska det, som Skriften säger, ständigt forsa fram strömmar av levande vatten.” Jesus refererar inte till en enskild vers i gamla testamentet, utan flera som t.ex. Jes 44:3, 55:1, 58:11, Sak 14:8. I kontrast till den lilla mängd vatten som hälldes ut under högtiden i templet, ska det flöda levande vatten från troende som är hans levande tempel.

³⁹Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få ta emot. För den helige Anden hade ännu inte blivit utgiven, eftersom Jesus inte hade blivit förhärligad. Den helige Ande har funnits i världen sedan skapelsen, se 1 Mos 1:2, men från och med pingstdagen skulle Anden utgjutas i fullt mått över den troende församlingen. Jesus hade ännu inte blivit förhärligad, vilket skedde i samband med hans död, uppståndelse och himmelsfärd.

⁴⁰När folkskaran hörde dessa ord sade många: ”Detta är verkligen (sannerligen) Profeten (Guds talesman).”

⁴¹Andra sade: ”Detta är Kristus”, medan andra sade: ”Nej, inte kan väl Kristus komma från Galiléen?

⁴²Säger inte Skriften att Kristus ska komma från Davids ätt (säd), och från Betlehem, den stad (by) där David bodde?”

⁴³På grund av honom uppstod oenighet bland folket.

⁴⁴Några ville fängsla (gripa) honom, men ingen rörde (lade sin hand på) honom.

⁴⁵Under tiden hade tempelvakterna kommit tillbaka till översteprästerna och fariséerna, som då frågade dem: ”Varför har ni inte fört hit honom?”

⁴⁶Tempelvakterna svarade: ”Aldrig har en människa talat som han (som denna människa).”

⁴⁷Då svarade fariséerna: ”Har ni också blivit vilseledda (förvillade)?”

⁴⁸Har någon av de judiska ledarna eller fariséerna trott (litat på, lutat sig emot) honom?

⁴⁹Men detta obildade folk som inte förstår lagen står under Guds dom.