Johannes 6:40-65

⁴⁰För detta är min Faders vilja (plan, syfte), att alla som ser (kontinuerligt undersöker, erfar) Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Honom alla dem som tror på Jesus som Guds Son och ser honom som sin frälsare och räddare ska jag låta uppstå på den yttersta (sista) dagen.” Samma löfte att uppstå på den yttersta dagen återkommer i vers 54. Det antyder att frasen ”äta och dricka Jesu blod” där, har en parallell i ”se och tro” här i vers 40.

⁴¹Nu började judarna de judar som var emot honom att mumla (viska, klaga i låg ton) därför att han sagt: ”Jag är brödet som kom ner från himlen.”

⁴²De sade: ”Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju både hans far och mor? Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?”

⁴³Jesus svarade och sade: ”Sluta att viska (klaga, mumla) om mig er emellan.

⁴⁴Ingen kan komma till mig om inte Fadern som sänt mig drar (attraherar, leder) honom. Jag ska sedan låta honom uppstå på den yttersta dagen. Det är Fadern som ger längtan i människor att söka Jesus!

⁴⁵För det står i profeterna Jes 54:13: ’Alla ska bli undervisade av Gud.’ Alla som lyssnat och lärt av Fadern kommer till mig.

⁴⁶Detta betyder att inte någon har sett Fadern, förutom han som kommer från Gud. Han har sett Fadern.

⁴⁷Jag försäkrar er, med all sanning säger jag er att den som tror på mig (litar på, lutar sig emot mig), har nu (äger nu) evigt liv (Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv).

⁴⁸Jag är livets bröd.

⁴⁹Era förfäder åt manna i öknen, och de dog,

⁵⁰men detta är brödet som kommer ner från himlen. Var och en som äter det ska aldrig dö.

⁵¹Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av detta bröd ska han leva för evigt. Brödet jag ska ge er är mitt eget kött, och jag ger det för att världen ska leva.”

⁵²Då började de judar som var emot Jesus att öppet gräla med varandra man hade tidigare mumlat, se vers 41 och sade: ”Hur kan denne man ge oss sitt kött att äta?”

⁵³Jesus sade till dem: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, ni kan inte ha något liv i er om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod.

⁵⁴Den som ständigt äter (tuggar) mitt kött nu används ett mer grafiskt ord för att äta än föregående vers, verbformen beskriver också en pågående process och ständigt dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta (sista) dagen. Se vers 40.

⁵⁵Mitt kött är äkta (verklig, sann, genuin) mat, och mitt blod är äkta (verklig, sann, genuin) dryck.

⁵⁶Den som äter (gång på gång tuggar) mitt kött och dricker mitt blod förblir (är kvar, bor kvar) i mig och jag i honom.

⁵⁷På samma sätt som den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, så ska var och en som äter (tuggar, ständigt har sin föda i) mig leva genom mig.

⁵⁸Detta är det bröd som kom ner från himlen. Det är inte som det bröd som era förfäder åt, och sedan dog. Den som äter (kontinuerligt tuggar) detta bröd ska leva för evigt.”

⁵⁹Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.

⁶⁰Många av hans lärjungar syftar inte på de tolv utan en större grupp som till en början följde Jesus, se vers 66-67 som hörde det sade: ”Detta är ett krävande tal (stötande, svårbegriplig undervisning). Vem kan lyssna på det?” Vem förväntas lyssna till någon som säger att man ska ”äta mitt kött och dricka mitt blod”, se vers 53, och lyda det?

⁶¹Jesus förstod (visste inom sig) att lärjungarna viskade (klagade) över detta, och sade till dem: ”Tar ni illa upp av detta (är detta en stötesten, upprör detta era känslor)?

⁶²Vad skulle då er reaktion bli om ni fick se (tydligt fick se) Människosonen stiga upp där han var förut i himlen?

⁶³Det är Anden som ger liv (förnyar liv, ger förnyad kraft), mänsklig natur (köttet) är till ingen hjälp (gör ingen nytta, åstadkommer inget). De ord jag talar till er är ande och liv (ger ande och ger liv).

⁶⁴Men det är fortfarande några av er som inte tror.” Jesus visste ju redan från början (begynnelsen) vilka som inte skulle tro och vem som skulle förråda honom.

⁶⁵Jesus fortsatte: ”Ingen människa kan komma till mig om det inte ges honom (har tillåtits och gjorts möjligt) av Fadern.”