Johannes 4:4-15

⁴De flesta judar valde att gå en omväg runt Samarien på grund av konflikten mellan judar och samarier som funnits i århundraden. Orsaken var att på 700-talet f.Kr. ockuperade assyrierna detta område och förde bort de flesta judar som bodde där. Man tvångsförflyttade sedan olika hedniska folkslag dit och det blandfolk som uppstod mellan de kvarvarande judarna och dessa folk kallades samarier. När templet i Jerusalem byggdes upp igen 538 f.Kr. tilläts inte samarierna delta eftersom de beblandat sig med andra folk, se Esra 4. Då byggde man sitt eget tempel på berget Gerizim ca 425 f.Kr. Olika utspel från båda sidor gjorde att hatet mot varandra växte. Hundrafemtio år innan Jesus kommer till staden Sykar, jämnade den judiska kungen samariernas tempel med marken och lät den dagen bli en helgdag. Drygt tjugo år innan Jesus kommer dit hade samarier strött ut döda ben i templet i Jerusalem under påskfirandet, och på så vis orenat de judiska prästerna så att de inte kunde tjäna. Det var nödvändigt för att uppfylla Guds plan att Jesus passerade igenom Samarien.

⁵Därför kom han till en stad i Samarien som kallades Sykar, nära det fält som Jakob gav åt sin son Josef. Josef begravdes nära Shekem, se Jos 24:32.

⁶Där fanns Jakobs brunn drygt en kilometer utanför staden. Trött efter fotvandringen satte sig Jesus ner vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen (mitt på dagen). Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen.

⁷Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten. Antagligen valde hon den ovanliga tiden då solen brände som värst för att slippa möta någon där. Helt oväntat och mot alla kulturella traditioner inleder Jesus ett samtal. Jesus sade till henne: ”Kan du ge mig lite vatten?”

⁸Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat.

⁹Den samariska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude fråga mig som är en samarisk kvinna om vatten?” Judarna ville inte ha något med samarierna att göra. Jesus går emot flera religiösa och kulturella regler här. Män talade inte med kvinnor, och särskilt inte en kvinna med hennes rykte, se vers 17-18. Att dessutom dricka ur ett ”samariskt kärl” ansågs som något orent av judarna.

¹⁰Jesus svarade henne: ”Om du kände till (hade en klar förståelse av) Guds fria gåva och vem det är som säger till dig, ge mig något att dricka, skulle du i stället ha frågat honom och han hade gett dig levande (färskt, flödande) vatten.”

¹¹Kvinnan sade till honom: ”Herre, du har inget att hämta upp det med rep och hink och brunnen är djup, så varifrån kommer detta levande vatten?

¹²Är du större än vår fader (förfader) Jakob? Han gav oss den här brunnen och drack själv från den, och så gjorde också hans söner och boskap.”

¹³Jesus svarade henne: ”Alla som dricker av detta vatten blir törstiga igen.

¹⁴Men den som har druckit av det vatten som jag ger ska aldrig, nej aldrig, bli törstig igen. Det vatten jag ger ska bli en källa inom honom med vatten som kontinuerligt flödar fram till evigt liv (Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv).”

¹⁵Kvinnan sade till honom: ”Herre ge mig av detta vatten så jag aldrig mer behöver törsta och komma hela vägen hit för att hämta vatten.”