Johannes 4:15-34

¹⁵Kvinnan sade till honom: ”Herre ge mig av detta vatten så jag aldrig mer behöver törsta och komma hela vägen hit för att hämta vatten.”

¹⁶Han sade till henne: ”Gå och hämta din man och kom tillbaka hit.”

¹⁷Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade till henne: ”Du talar sanning när du säger, jag har ingen man.

¹⁸Fem män har du haft förut, och den man du nu har lever med är inte din man utan en annan kvinnas man. Det du sade var sant.”

¹⁹Kvinnan sade till honom: ”Herre, jag ser (förstår efter att ha noga granskat) att du är en profet.

²⁰Våra förfäder har tillbett (böjt sig ner i ödmjukhet, fallit ner på knä) på detta berg Gerizim, men ni judar säger att den rätta platsen där man ska tillbe är i Jerusalem.” I dalen mellan Gerizim och det närbelägna berget Ebal låg de samariska städerna Sykar och Sikem. Även om templet på berget blivit förstört av judarna ansåg samarierna att det var den platsen man skulle tillbe på.

²¹Jesus sade till henne: ”Kära kvinna, tro (luta dig mot, förlita dig på) mig, för det kommer en tid när ni alla ska tillbe Fadern (böja er ner i ödmjukhet, falla på knä, bildligt kyssa hans hand i vördnad) inte bara på detta berg eller bara i Jerusalem. Jesus lyfter diskussionen från den religiösa konflikten om hur och var man ska tillbe, till att handla om hjärtats inställning och en personlig tro på honom.

²²Ni samarier tillber vad ni inte känner till (har en klar förståelse av), men vi judar tillber det vi känner till, eftersom frälsningen (befrielsen) kommer från (genom) judarna.

²³Men den tid kommer, och den är redan här, då sanna (äkta, genuina) tillbedjare ska tillbe Fadern (böja sig ner i ödmjukhet, falla på knä, bildligt kyssa hans hand i vördnad) i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare som Fadern söker (letar efter, vill ha). Gud är mer intresserad att vi tillber honom än platsen där vi tillber.

²⁴Gud är Ande (till sin natur en andlig varelse) och de som tillber honom måste tillbe honom i ande och sanning (äkthet).”

²⁵Kvinnan sade till honom: ”Jag vet (har en klar förståelse av) att Messias ska komma, han som kallas Kristus (den Smorde), och när han kommer ska han berätta allt för oss (låta det bli helt tydligt och uppenbart).”

²⁶Jesus svarade henne: ”Det är jag (Jag Är), den som talar med dig.” De grekiska orden ”ego eimi” kan översättas ”det är jag” eller ”jag är”. Vanligtvis används uttrycket med en efterföljande beskrivning som t.ex. ”jag är livets bröd”, se 6:35. När ”ego eimi” används utan någon beskrivning anspelar det på Guds personliga namn JHWH, se 2 Mos 3:14. Exakt så översätts den hebreiska frasen till grekiska. Detta är den första av totalt sju gudomliga ”Jag Är” i Johannesevangeliet, de övriga är Joh 6:20; 8:24; 8:58; 13:19; 18:5. Det används även en gång i den enkla betydelsen ”det är jag”, av en man född blind, se Joh 9:9.

²⁷Just då kom hans lärjungar. De var chockade (förvånade, helt överraskade) över att han pratade med en kvinna. De flesta rabbiner undvek kontakt med kvinnor, man pratade inte ens med sin egen hustru på allmän plats. Trots detta frågade ingen inte ens Petrus honom: ”Vad söker du (frågar efter)?” Kan vara en koppling till Jesu tidigare påstående att Fadern söker tillbedjare, se Joh 4:23. eller ”Varför samtalar du med henne?”

²⁸Kvinnan lämnade kvar sin vattenkruka och gick in i staden. Att berätta om Jesus var nu viktigare än att hämta vatten. Hon sade till folket:

²⁹”Kom och se en man som har sagt till mig allt jag gjort! Han kanske är Messias?”

³⁰Då började de komma ut till honom.

³¹Under tiden försökte lärjungarna övertala honom (tjatade de enträget på Jesus): ”Rabbi (lärare, mästare) ät någonting.” De var hungriga och seden var sådan att läraren måste inleda måltiden innan de andra fick börja äta.

³²Men han svarade: ”Jag har mat (näring) som ni inte känner till (inte ser med era hjärtans ögon).”

³³Då började lärjungarna fråga varandra: ”Kan någon ha kommit med mat till honom?”

³⁴Jesus sade till dem: ”Min mat (näring) är att göra hans vilja (behaga den) som har sänt mig och att fullborda hans verk.