Johannes 3:2-16

²På natten kom han till Jesus. Kanske kom han på natten för att inte bli sedd tillsammans med Jesus, eller så var det för att få mer tid med Jesus. Det kan även bildligt tala om att han var bekymrad, dvs. ”i en mörk stund”. Inom judendomen är natten också förknippad med reflektion och kunskap, se Ps 19:3. Vi vet att detta samtal måste ha berört Nikodemus. Han är senare med och tar hand om Jesu kropp, se Joh 19:38-42. En lärjunge tillbringade all tid med sin lärare, så Jesu lärjungar var troligen också med. Samtalet måste ha etsat sig fast i den unge Johannes minne eftersom han tar med det här i sitt evangelium. Nikodemus inleder dialogen med Jesus och sade: ”Rabbi (min lärare), vi vet (har förstått eftersom vi sett allt du gjort) att du är sänd från Gud som en lärare, för ingen kan göra dessa tecken (under, mirakler) som du gör, om inte Gud är med honom.”

³Nikodemus använde frasen ”vi” men Jesus svarade honom och blir personlig: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Om en människa inte är född på nytt (från ovan) kan hon inte se (ha en klar förståelse av) Guds rike.”

⁴Nikodemus svarade: ”Hur kan en människa födas när han är en gammal (gråhårig) man? Man kan väl inte komma in i sin mors mage och födas igen, eller hur det är ju omöjligt?”

⁵Jesus svarade: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Om inte en människa har blivit född av vatten och (det vill säga) Ande (vind), kan hon inte komma in i Guds rike. Ibland har ”vatten” tolkats som en referens till vattendopet eller den naturliga födseln, men det är inte troligt. I samtalet med Nikodemus väger Skriftens egna definitioner av ”vatten och ande” tungt. Jesus tillrättavisar Nikodemus just för att han inte ser de sambanden, se vers 10. Vatten och ande används synonymt i Jes 44:3. Samma parallell finns även i Hes 36:25-27 där vattnet också symboliserar en andlig förnyelse - Gud ska tvätta Israels folk rena och ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med sin ande. I nästa kapitel finns kopplingen mellan ande och vind, se Hes 37:9. Det stämmer överens med parallellerna i vers 3, 7 och 8. I nästa kapitel används vatten också som en bild på andligt liv, se Joh 4:13.

⁶Det som är fött av kött (mänsklig natur) är kött, och det som är fött av Anden är ande.

⁷Var inte förvånad (börja inte spekulera på ett omoget sätt) över att jag bokstavligen sade: ’Ni alla du Nikodemus, ni fariséer och judar, ja alla människor måste födas på nytt (från ovan).’

⁸Vinden (anden) blåser vart den vill och du hör dess sus (röst, ton), men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. På samma sätt är det med alla som är födda av Anden.” Det grekiska ordet ”pneuma” betyder både vind och ande. Jesus använder ordets dubbla betydelse i en liknelse där ett naturligt fenomen illustrerar en andlig verklighet. På samma sätt som vi inte kan se eller kontrollera vinden, kan vi ändå se dess verkningar och höra den. Nikodemus verkade ha tolkat det Jesus sade på ett rent fysiskt plan.

⁹Nikodemus svarade genom att fråga: ”Hur kan allt detta ske?”

¹⁰Jesus svarade och sade: ”Du är Israels lärare och förstår inte (har ingen personlig erfarenhet av) detta? Nikodemus, som var en av de främsta lärarna i Skriften, borde känt till och förstått gamla testamentets profetior om Frälsaren, t.ex. Jes 44:3-5; Hes 37:9-10.

¹¹Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig Nikodemus: Vi talar om det vi vet (har en klar förståelse av) och vi vittnar om det vi sett (och prövat), men ändå tar ni judiska ledare inte emot våra bevis (vittnesbörd). I detta svar växlar svaret från ”jag” till ”vi” för att sedan gå tillbaka till ”mig” i nästa vers. Utifrån sammanhanget kan ”vi” syfta på ”jag och profeterna”, ”jag och den helige Ande”, ”jag och lärjungarna här” eller kanske refererar det till ”vi lärare” se vers 1 och 10. Oavsett syftningen är det Jesus som vet, ser och vittnar!

¹²Vers 12-18 formar en kiasm. Ordet tro återkommer flera gånger. Det ramar in hela stycket, se vers 12 och 18. Det återkommer också som en inre ram i vers 15 och 16b kring huvudbudskapet i vers 16a. I den andra nivån nämns Människosonen och ”sin son”, se vers 14 och 17. Om ni inte tror på mig när jag berättar om det som hänt här och nu på jorden, hur ska ni då tro (lita på) mig när jag berättar om det som händer i himlen?

¹³Ingen har någonsin stigit upp till himlen, förutom han som steg ner från himlen - Människosonen, som är (har sitt hem) i himlen.

¹⁴På samma sätt som Mose reste upp (lyfte upp) ormen i öknen på en påle, se 4 Mos 21:8-9, så är det nödvändigt att Människosonen blir upprest på ett kors och bli upplyft till himlen,

¹⁵så att var och en som tror (lutar sig mot, förlitar sig) på honom väljer att få evigt liv.

¹⁶För så mycket älskade (så högt värdesatte) Gud världen att han gav sin ende Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå under (vara förlorade), utan ha evigt liv.