Johannes 10:3-31

³För honom öppnar dörrvakten och fåren hör (lyssnar till) hans röst, och han kallar personligen på sina får vid namn och för ut dem.

⁴Varje gång han leder ut (kastar ut, ibland med tvång för ut) sina får, går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen lyssnar med sina hjärtan efter hans röst (ton, tal).

⁵De kommer aldrig att följa en främling, utan kommer att fly bort från honom eftersom de inte känner igen främmande röster (toner, tal).” Fårfållan var en gård med bara en ingång och murar runtomkring. Under natten fördes fåren in i fållan och var skyddade från vilda djur. Ibland använde flera herdar samma större fålla för sina får och turades om att vakta vid dörren. På morgonen ropade herden och hans får kände igen hans röst och följde. Bara en person med ohederliga syften och planer på att döda och stjäla ett får undvek dörren och tog sig in på ett annat sätt under natten.

⁶Jesus berättade denna liknelse för dem, men de förstod inte vad han talade om.

⁷Så Jesus sade igen: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Jag är grinden till fåren.

⁸Alla som har kommit före mig falska herdar, fariséerna och översteprästerna är tjuvar och rånare, men fåren har inte lyssnat på dem.

⁹Jag är grinden, den som går in genom mig ska bli räddad (helad, befriad, trygg, bevarad), han ska gå in och ut och finna bete (mat, gröna ängar).

¹⁰Tjuven kommer bara för att stjäla (kleptomaniskt ta för sig) och slakta (för att göra ett offer) och förgöra (likvidera, driva på, knuffa ur balans, separera) separera fåret från hjorden för att sedan lätt kunna döda. Jag har kommit för att de ska ha (äga) liv (med kraft, mening, syfte, ett liv värt att levas) och detta i överflöd (fullaste mått, upp till brädden så att det flödar över)!

¹¹Jag är den gode (äkta) herden (en bild och modell på hur en verklig herde är). De judiska åhörarna kände till det profetiska löftet om en herde som skulle leda folket, se Hes 34:23. Psalm 23 illustrerar också hur den gode herden för sina får till gröna ängar och stilla vatten, föder, vaktar och beskyddar dem, se Ps 23. Den gode herden ger sitt liv för fåren.

¹²Men den som är lejd och som varken är herde eller ägare av fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen attackerar dem och skingrar dem fårhjorden.

¹³Den lejde arbetaren beter sig så eftersom han bara är lejd (arbetar för sin lön) och inte bryr sig om (är intresserad av) fåren.

¹⁴Jag är den gode (äkta) Herden och jag känner (känner igen, har en personlig relation med) mina får och de känner (känner igen, har en personlig relation med) mig,

¹⁵på samma sätt som Fadern känner mig och jag känner (har en personlig relation med) Fadern, och jag ger mitt liv för fåren.

¹⁶Jag har också andra får hedningar, icke-judar som inte är från den här fållan Israel. Jag måste också leda dem (driva, dra dem till mig), och de ska höra min röst, och så ska det bli de ska bli en hjord och en herde.

¹⁷Därför älskar Fadern mig, för att jag lägger ner mitt liv för att sedan få tillbaka det igen.

¹⁸Ingen tar det från mig, utan jag lägger ner det frivilligt. Jag har auktoritet att lägga ner det och auktoritet att ta det igen. Detta är den order (instruktion) som jag fått från min Fader.”

¹⁹Det blev på nytt delade åsikter bland judarna på grund av dessa ord.

²⁰Många av dem sade: ”Han har en demon och är sinnessjuk (förvirrad, från vettet), varför lyssnar ni på honom?”

²¹Andra sade: ”Detta är inte ord (tal, tankar) från en som är demoniserad (under inflytande av en demon). En demon (ond ande) kan ju inte öppna blindas ögon!”

²²Efter detta inföll tempelinvigningsfesten chanukka i Jerusalem. Chanukka, även translittererat hanukka, infaller i slutet av november eller i december och är en åtta dagar lång judisk högtid som även kallas ”ljusets fest”. Den är inte en av de sju högtiderna som beskrivs i Moseböckerna, se 3 Mos 23. Den firas till minne av att man år 164 f.Kr. under ledning av den judiska prästsläkten mackabéerna lyckades besegra de syrisk-grekiska trupper som hade vanhelgat templet i Jerusalem. När det var dags att återinviga templet, säger traditionen att det bara fanns olja för en dag till den sjuarmade ljusstaken. Att förbereda ny tog minst en vecka, men ett under skedde och oljan räckte hela högtiden. I nutida judendom används en åttaarmad ljusstake med ett nionde hjälpljus. Det hebreiska ordet för detta nionde ljus är ”shamash” som betyder tjänare/hjälpare. Det tänds först och från detta tänds de andra ljusen. Första dagen ett, andra två, osv. Den åttonde dagen brinner alla ljusen. Det var vinter,

²³och Jesus gick omkring i Salomos pelargång i tempelområdet.

²⁴De judiska ledarna omringade honom och frågade: ”Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du nu är Kristus, säg det rent ut (öppet)!”

²⁵Jesus svarade dem: ”Jag har redan berättat det, men ni tror (litar, förtröstar) inte på mig. De gärningar som jag ständigt gör i min Faders namn vittnar om mig.

²⁶Men ni tror inte på mig för ni är inte mina får.

²⁷Mina får lyssnar på min röst och jag känner (har en personlig relation med) dem och de följer mig (är mina lärjungar).

²⁸Jag ger dem evigt liv och de ska aldrig någonsin dö (vara förlorade), och ingen ska rycka dem ur min hand.

²⁹Min Fader som gett dem till mig är större än alla andra, ingen kan rycka dem från min Faders hand.

³⁰Jag och Fadern är ett.”

³¹Igen tog de judiska ledarna upp stenar för att stena honom.