Apostlagärningarna 9:15-40

¹⁵Men Herren sade till honom: ”Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels barn.

¹⁶För jag ska själv visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull.”

¹⁷Så Ananias gav sig i väg och kom in i huset där Saulus suttit i mörker utan mat och dryck i tre dagar. Där lade han händerna på honom och sade: ”Saul, min broder i tron! Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande.” Saulus blir påmind om att det var den uppståndne Jesus som talade med honom på vägen till Damaskus. Lukas använder passiv form på verben som betonar att det inte är Ananias utan Gud som fyller Saulus med den helige Ande.

¹⁸Genast var det som om fjäll föll från hans ögon. Han fick tillbaka sin syn, och han reste sig och blev döpt.

¹⁹Sedan åt han och fick nya krafter. Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus,

²⁰och på en gång började han predika i synagogorna att Jesus är Guds Son.

²¹Alla som hörde honom häpnade (tappade fattningen) och sade: ”Har han bytt sida? Var det inte han som ville förgöra alla i Jerusalem som åkallar det Namnet? Var det inte därför han kom hit, just för att gripa dem som tror på Jesus som Messias och ställa dem inför översteprästerna?”

²²Men Saulus uppträdde med allt större kraft han utvecklades mer och mer och blev skickligare och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade (lade fram skriftställe efter skriftställe, jämförde och undersökte för att bevisa) att Jesus är Messias. Utifrån Paulus mer detaljerade berättelse i Galaterbrevet 1:17-18 var han tre år i Arabia innan han begav sig till Jerusalem. Arabia är den stora öknen öster och söder om Damaskus. Det motsvarar dagens Saudiarabien. De flesta bibelforskare lägger in denna händelse mellan vers 22 och 23, och att Saulus återvänder till Damaskus efter sin tid i ensamhet.

²³Efter att en längre tid hade passerat (fullgjorts) antagligen tre år, se Gal 1:18, rådslog judarna ledarskapet i Damaskus om att röja Saulus ur vägen (döda honom),

²⁴men Saulus fick reda på deras plan. De höll vakt vid stadens portar Damaskus sju portar dag och natt för att döda honom.

²⁵Men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom över muren i en korg genom ett fönster, se 2 Kor 11:33.

²⁶När Saulus kom till Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge.

²⁷Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn.

²⁸Sedan stannade Saulus hos dem 15 dagar och träffar Petrus och Jakob, se Gal 1:18-19, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn.

²⁹Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen.

³⁰När syskonen (bröderna och systrarna i tron) fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea (Maritima, vid havet) och sände honom sedan vidare till Tarsus. Saulus stannar 8-14 år i sin hemort Tarsus i landskapet Kilikien, nuvarande södra Turkiet, se Gal 1:21-2:1. Det är hit Barnabas så småningom kommer och tar med sig Saulus till Antiokia, se Apg 11:25.

³¹Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judéen, Galiléen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren, och växte genom den helige Andes uppmuntran (förmaning, tröst).

³²Saulus är nu i Tarsus. Berättelsen återgår nu till Petrus som senast var tillsammans med Johannes och Filippus i Samarien, se 8:14-25. Petrus reste runt i hela området kring Jerusalem och kom även ner till de heliga (de troende) som bodde i Lydda. Staden Lydda hette på Gamla testamentes tid Lod, vilket också är dess moderna namn i dag. Den ligger alldeles intill Israels internationella flygplats Ben Gurion. På Nya testamentets tid var den en gränsstad mellan Judéen och Samarien. Det är troligt att Filippus passerade förbi här och evangeliserade på sin vandring från Ashdod norrut mot Caesarea, se 8:40.

³³Där träffade han en man vid namn Aineas. Ett grekiskt namn som betyder ”prisad” och ”lovordad”. Han var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka. Den grekiska texten kan också översättas ”från åtta års ålder.”

³⁴Petrus sade till honom: ”Aineas, Jesus Kristus botar dig nu. Stå upp och bädda din säng!” Genast steg han upp.

³⁵Alla som bodde i staden Lydda och i den fem mil långa kustregionen mellan Joppe och Caesarea som kallades Saron såg honom, och vände om (återvände) till Herren.

³⁶I Joppe nuvarande Jaffa vid Medelhavets kust bodde en lärjunge som på arameiska hette Tabita, översatt på grekiska är det Dorkas som betyder gasell, ett djur som har vackra ögon och står för skönhet när det används som namn på människor. Hon var ständigt engagerad i att göra goda gärningar och var mycket generös (gav frikostigt för att hjälpa de fattiga).

³⁷Vid den här tiden blev hon sjuk (svag, livlös) och dog. När de hade tvättat hennes kropp, bar de upp den till ett rum på övervåningen.

³⁸Eftersom Lydda låg nära Joppe knappt två mil in i landet och lärjungarna hade hört att Petrus var där, sände de två män som bad honom komma till dem så fort som möjligt.

³⁹Petrus stod upp och gick genast med dem. När han kom fram förde de upp honom på övervåningen. Alla änkorna stod runt omkring honom och visade gråtande alla de skjortor (tunikor) och andra kläder som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem.

⁴⁰Petrus körde ut alla (drev ut dem) från rummet och föll ned på sina knän och bad. Sedan vände han sig till den döda och sade: ”Tabita, stå upp.” Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.