Apostlagärningarna 8:3-8

³Saulus försökte med våld att förgöra församlingen (han löpte amok, smutskastade, skymfade den), han gick in i hus efter hus och släpade ut män och kvinnor genom att hålla fast deras fötter och släpa ut dem på gatorna fram till fängelset och lät fängsla dem.

⁴De som hade blivit förskingrade på grund av förföljelsen i Jerusalem vandrade omkring från plats till plats och predikade ordet berättade det glada budskapet om frälsningen genom Jesus.

⁵Filippus den andre av de sju församlingstjänarna i Jerusalem, se Apg 6:5 kom ner till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus (den Smorde) för dem. Jerusalem ligger högt beläget på berget Sion, även om man går norrut till Samarien så säger man att man går ner. På gamla testamentets tid hette huvudstaden i regionen Samarien Samaria. När Herodes den store byggde upp den igen 25 f.Kr. fick den namnet Sebaste. Det kan vara den staden som det refereras till, men troligare är att det är staden Sykar som låg nära det religiösa centrumet på berget Gerizim. På gamla testamentets tid hette den Shekem. Ett annat alternativ är Gitta, Simon trollkarlens hemstad, se vers 9-10.

⁶Stora skaror var enade (i ett ackord, med samma sinne) och lyssnade uppmärksamt på vad Filippus sade, de hörde honom tala och såg de tecken han gjorde (mirakler som bevisar och bekräftar vem Gud är).

⁷Från många människor for nämligen orena andar ut under höga rop, och många förlamade (paralyserade, människor som led av nervsjukdomar) och lama (halta, lytta, ofärdiga) blev botade (en process av gradvis förbättring som leder till fullständigt helande).

⁸Det blev stor glädje i den staden. Överallt där evangeliet tas emot blir resultatet glädje, se även vers 39.