Apostlagärningarna 8:27-39

²⁷Han stod upp och gick. Plötsligt kom den etiopiske finansministern (som ansvarade för skattkammaren) förbi denna väg. Han var en mäktig hoveunuck hos Kandace, drottningen i Etiopien. Han hade rest till Jerusalem för att tillbe,

²⁸men var nu på väg hem, och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. En eunuck var en frivilligt eller påtvingat kastrerad man. Det var inte ovanligt att eunucker hade höga positioner eftersom de var lojala och pålitliga. Inom judendomen fanns dock restriktioner. En eunuck hade bara tillträde till den yttre tempelplatsen, se 5 Mos 23:1. Denne högt uppsatte etiopier var en hedning som trodde på Israels Gud. Detta var antagligen hans enda pilgrimsvandring till Jerusalem. Att han nu när vagnen långsamt rullar fram läser profeten Jesaja är nog ingen slump. Här finns de starkaste löftena till just eunucker. När Messias upprättar sitt rike ska de få tillträde att be till Gud och få ett namn som är bättre än söner och döttrar, se Jes 56:3-8. Vad han inte visste var att snart skulle hans ögon öppnas för dessa Skrifter genom tron på Jesus!

²⁹Då sade Anden till Filippus: ”Gå fram till vagnen och håll dig nära den.” Den helige Ande uppmanar Filippus att ”hålla sig nära”. Ordet kan också översättas ”klistra sig fast vid” eller ”förenas med”, se Apg 5:13; Luk 10:11; 15:15. Filippus rusar inte bara fram, i stället inväntar han rätt tid och hinner känna in situationen.

³⁰Så Filippus sprang fram och höll sig nära vagnen. Han hörde mannen läsa från profeten Jesaja. I antiken var det vanligt att läsa högt. Då frågade han: ”Förstår du vad du läser?” På grekiska är frågan också en fyndig ordlek. Det grekiska ordet för att förstå är ”ginosko” och ”läsa” är ”anaginosko” som ordagrant är ”att förstå igen”. Det beskriver processen för hur det går till när vi läser. Vi känner igen bokstäverna som bygger upp meningen. Bokstäverna förstås igen på ett nytt sätt.

³¹Han sade: ”Nej, hur ska jag kunna förstå om ingen vägleder mig?” Han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.

³²Det sammanhang han läste i Skriften var från Jesaja: Som ett får fördes han bort för att slaktas, och som ett lamm är tyst inför den som klipper det, så öppnade han inte sin mun.

³³I sin förnedring (låga status, genom att ödmjuka sig) blev hans dom borttagen, och vem kan beskriva ondskan hos hans släkte (generation, de som levde i hans samtid)? För hans liv togs bort från jorden. Jes 53:7-8

³⁴Hoveunucken sade till Filippus: ”Jag bönfaller dig, berätta vem profeten talar om, är det om sig själv eller någon annan?”

³⁵Då öppnade Filippus sin mun, och började med utgångspunkt från denna passage i Skriften att berätta evangeliet (det glada budskapet) om Jesus för honom.

³⁶Medan de fortsatte längs med vägen kom de till ett ställe med vatten och hoveunucken sade: ”Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?”

³⁷Då sade Filippus: ”Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske.” Han svarade och sade: ”Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.” Denna vers finns inte med i de tidigaste manuskripten, och är troligen tillagd. Den visar hur viktig bekännelsen och dopet var i den tidiga församlingen.

³⁸Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hoveunucken gick ned i vattnet, och Filippus döpte honom.

³⁹När de stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande plötsligt bort Filippus, och hoveunucken såg honom inte mer, men fortsatte glad (upprymd, fylld av glädje) sin färd.