Text copied!
CopyCompare
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning - Apostlagärningarna - Apostlagärningarna 8

Apostlagärningarna 8:13-34

Help us?
Click on verse(s) to share them!
13Simon kom också till tro, och sedan han blivit döpt höll han sig hela tiden nära Filippus. När han såg de stora tecken och under som skedde var han utom sig av häpnad. Simon som tidigare fascinerat andra med sin ockulta magi, blev själv helt betagen när han såg undren som skedde i Jesu namn.
14Nu när apostlarna i Jerusalem hörde att regionen Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
15När de kom dit ner, bad de för dem att de skulle få den helige Ande,
16för han Anden hade ännu inte fallit på (kommit över) någon av dem, utan de hade bara blivit döpta i Herren Jesu namn.
17Då lade de händerna på var och en av dem, och de tog emot den helige Ande. Tidigare hade Johannes tillsammans med sin bror Jakob varit beredd att kalla ner eld från himlen och förgöra folket i en samarisk by, se Luk 9:54. Nu får han i stället vara med och kalla ner den helige Andes eld över de nyfrälsta samarierna.
18Men när Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar
19och sade: ”Ge den kraften till mig också, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande.”
20Petrus sade till honom: ”Till fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar!
21Du har ingen del eller lott i den här saken, för ditt hjärta är inte uppriktigt inför Gud.
22Omvänd dig därför från din ondska och be till (bönfall) Herren så att han, om möjligt, förlåter dig vad du tänker i ditt hjärta.
23Jag ser att du är full av bitter galla och fast i orättfärdighetens band.”
24Simon svarade: ”Be ni för mig (bönfall) till Herren, så att inget av det ni sagt drabbar mig.” Det starkaste ordet för bön ”deomai” används här och i vers 22. Det beskriver en bön för ett stort behov.
25Sedan de vittnat och predikat Herrens ord vände de Petrus och Johannes tillbaka till Jerusalem. På vägen hem till Jerusalem förkunnade de evangeliet i många byar i Samarien. Denna evangelisationssatsning som startades av den grekisktalande juden Filippus, fortsatte nu av två hebreisktalande judar!
26Mitt i ett intensivt väckelseskeende kallas nu Filippus från de stora skarorna för att betjäna en människa. En Herrens ängel talade till Filippus och sade: ”Stå upp och gå söderut (vid middagstiden då solen är i söderläge) på den vägen som går från Jerusalem ner till Gaza - ökenvägen (genom obebyggda områden).” Gaza låg omkring åtta mil sydväst om Jerusalem. Det var den sista vattenposten före öknen på vägen mot Egypten. Detta budskap kan tyckas lite märkligt rent mänskligt sett. Vad skulle Filippus göra där?
27Han stod upp och gick. Plötsligt kom den etiopiske finansministern (som ansvarade för skattkammaren) förbi denna väg. Han var en mäktig hoveunuck hos Kandace, drottningen i Etiopien. Han hade rest till Jerusalem för att tillbe,
28men var nu på väg hem, och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. En eunuck var en frivilligt eller påtvingat kastrerad man. Det var inte ovanligt att eunucker hade höga positioner eftersom de var lojala och pålitliga. Inom judendomen fanns dock restriktioner. En eunuck hade bara tillträde till den yttre tempelplatsen, se 5 Mos 23:1. Denne högt uppsatte etiopier var en hedning som trodde på Israels Gud. Detta var antagligen hans enda pilgrimsvandring till Jerusalem. Att han nu när vagnen långsamt rullar fram läser profeten Jesaja är nog ingen slump. Här finns de starkaste löftena till just eunucker. När Messias upprättar sitt rike ska de få tillträde att be till Gud och få ett namn som är bättre än söner och döttrar, se Jes 56:3-8. Vad han inte visste var att snart skulle hans ögon öppnas för dessa Skrifter genom tron på Jesus!
29Då sade Anden till Filippus: ”Gå fram till vagnen och håll dig nära den.” Den helige Ande uppmanar Filippus att ”hålla sig nära”. Ordet kan också översättas ”klistra sig fast vid” eller ”förenas med”, se Apg 5:13; Luk 10:11; 15:15. Filippus rusar inte bara fram, i stället inväntar han rätt tid och hinner känna in situationen.
30Så Filippus sprang fram och höll sig nära vagnen. Han hörde mannen läsa från profeten Jesaja. I antiken var det vanligt att läsa högt. Då frågade han: ”Förstår du vad du läser?” På grekiska är frågan också en fyndig ordlek. Det grekiska ordet för att förstå är ”ginosko” och ”läsa” är ”anaginosko” som ordagrant är ”att förstå igen”. Det beskriver processen för hur det går till när vi läser. Vi känner igen bokstäverna som bygger upp meningen. Bokstäverna förstås igen på ett nytt sätt.
31Han sade: ”Nej, hur ska jag kunna förstå om ingen vägleder mig?” Han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.
32Det sammanhang han läste i Skriften var från Jesaja: Som ett får fördes han bort för att slaktas, och som ett lamm är tyst inför den som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
33I sin förnedring (låga status, genom att ödmjuka sig) blev hans dom borttagen, och vem kan beskriva ondskan hos hans släkte (generation, de som levde i hans samtid)? För hans liv togs bort från jorden. Jes 53:7-8
34Hoveunucken sade till Filippus: ”Jag bönfaller dig, berätta vem profeten talar om, är det om sig själv eller någon annan?”

Read Apostlagärningarna 8Apostlagärningarna 8
Compare Apostlagärningarna 8:13-34Apostlagärningarna 8:13-34