Apostlagärningarna 7:6-27

⁶Detta är vad Gud sade: ’Hans efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras, man ska göra dem till slavar och förtrycka dem - totalt 400 år. Tidsperioden 400 år syftar inte på tiden i slaveri i Egypten, utan på totala tiden i främlingskap utanför Israels land.

⁷Men det folk vars slavar de blir ska jag döma, sade Gud, och sedan ska de dra ut och tjäna mig på denna plats.’ Med ’denna plats’ syftar Stefanos antagligen på templet där han talade dessa ord. 1 Mos 15:13-14; 2 Mos 3:12

⁸Han gav honom omskärelsens förbund. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv stamfäderna. Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Redan på Mose tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet. Hjärtat behövde också omskäras, se 5 Mos 10:16; 30:6; Jer 4:4. Ceremonin utförs på den åttonde dagen och kallas ’Brit mila’.

⁹Våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom

¹⁰och räddade honom gång på gång ur alla hans lidanden (problem, svåra situationer). Han gav honom nåd (favör) och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus.

¹¹En svår hungersnöd spred sig över hela området, från Egypten ända upp till Kanaan, och alla led. Våra förfäder som bodde här i Kanaans land kunde inte få tag på mat till sina familjer och boskap.

¹²När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång.

¹³Den andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt.

¹⁴Josef skickade då bud och lät hämta sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. Som grekisktalande jude använder Stefanos den grekiska översättningen av 1 Mos 46:26 som inkluderar Jakobs barnbarn och har antalet sjuttiofem. Den hebreiska texten har sjuttio utan Josefs barnbarn.

¹⁵Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder.

¹⁶Deras kroppar fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt för sin hustru Sara för en summa i silver av Hamors barn i Sikem som ligger i Samarien på ’ohelig’ mark. I sitt korta och pressade tal verkar Stefanos sammanfatta två händelser för att få fram sin poäng att Gud verkar utanför Jerusalem, och då särskilt Samarien som klingade illa för Stora rådets anhängare. Graven som Abraham köpte var i Hebron, inte Sikem 1 Mos 23:16-20. Josef var begravd i Sikem och Jakob i Hebron. Abraham köpte grottan från hettiterna, se 1 Mos 23:10, och det var Jakob som köpte fältet från Hamor, se 1 Mos 33:18-20.

¹⁷Tiden närmade sig då löftet som Gud hade gett till Abraham skulle gå i uppfyllelse. Tiden i slaveri var på väg mot sitt slut, se 1 Mos 15:13. Folket israeliterna växte (i status, respekt) och deras antal ökade i Egypten,

¹⁸fram tills en annan kung (med en annan karaktär) som inte kände till Josef kom till makten. Citat från 2 Mos 1:8. I den egyptiska historien skedde ett tydligt skifte mellan den sjuttonde och artonde dynastin. Hyksosfolket som regerat Egypten under 100 år besegrades. Den nya kungen skulle i så fall vara farao Amoses som kom till makten i det nya riket någon gång omkring 1550 f.Kr.

¹⁹Det var han denne nya farao som exploaterade vårt folk (utnyttjade dem med inställsamt prat) och förtryckte våra förfäder och tvingade dem att överge sina spädbarn för att de inte skulle överleva.

²⁰Vid den tiden (tidsepoken) föddes Mose, och han var fantastiskt vacker i Guds ögon hade både inre och yttre skönhet, ordagrant ’från en stad’, dvs. från en himmelsk stad ovan. Under tre månader växte han upp och hölls gömd i sin faders hus.

²¹När han sedan blev övergiven utplacerad i Nilen adopterade faraos dotter honom och uppfostrade honom som sin egen son.

²²Mose blev undervisad i all egyptisk visdom (filosofi) och han var mäktig (kraftfull) i sitt tal och gärningar.

²³När han var fyrtio år fick han tanken att besöka sina bröder, Israels barn.

²⁴Han fick då se hur en av dem blev misshandlad, och han tog honom i försvar och hämnades genom att slå ihjäl egyptiern.

²⁵Mose trodde att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte.

²⁶Nästa dag vandrade han omkring igen bland israeliterna när han plötsligt såg två av dem i ett slagsmål. Han försökte få dem att bli sams och sade: Ni män är ju bröder! Varför gör ni varandra illa?

²⁷Men den som hade gjort orätt mot sin landsman stötte undan Mose och svarade: Vem har satt dig till ledare och domare över oss?