Apostlagärningarna 7:23-41

²³När han var fyrtio år fick han tanken att besöka sina bröder, Israels barn.

²⁴Han fick då se hur en av dem blev misshandlad, och han tog honom i försvar och hämnades genom att slå ihjäl egyptiern.

²⁵Mose trodde att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte.

²⁶Nästa dag vandrade han omkring igen bland israeliterna när han plötsligt såg två av dem i ett slagsmål. Han försökte få dem att bli sams och sade: Ni män är ju bröder! Varför gör ni varandra illa?

²⁷Men den som hade gjort orätt mot sin landsman stötte undan Mose och svarade: Vem har satt dig till ledare och domare över oss?

²⁸Tänker du döda mig så som du dödade egyptiern i går? 2 Mos 2:14

²⁹När han hörde de orden flydde han. Sedan levde Mose som främling i Midjans land där han gifte sig och fick två söner.

³⁰När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i lågan från en brinnande törnbuske.

³¹Mose var förundrad över synen han såg, och när han gick närmare för att se efter vad det var, hördes Herrens röst:

³²’Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.’ 2 Mos 3:6 Då darrade Mose av fruktan och vågade inte se dit.

³³Men Herren sade till honom: Ta av sandalerna från dina fötter, för platsen där du står är helig mark.

³⁴Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten som min budbärare. 2 Mos 3:7-8, 10

³⁵Denne Mose som de avvisade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare? 2 Mos 2:14 - honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.

³⁶Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år.

³⁷Det var denne Mose som sade till Israels barn: En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er, ur era bröders krets. 5 Mos 18:15. Jesus är denna profet som är lik Mose, se Apg 3:22; Luk 9:35.

³⁸Det var han som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra förfäder, och han tog emot levande ord för att ge till oss.

³⁹Men våra förfäder ville inte lyda honom. De avvisade honom och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten.

⁴⁰De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte. 2 Mos 32:1

⁴¹De gjorde även en kalv vid den tiden och de bar fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk.