Apostlagärningarna 7:16-48

¹⁶Deras kroppar fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt för sin hustru Sara för en summa i silver av Hamors barn i Sikem som ligger i Samarien på ’ohelig’ mark. I sitt korta och pressade tal verkar Stefanos sammanfatta två händelser för att få fram sin poäng att Gud verkar utanför Jerusalem, och då särskilt Samarien som klingade illa för Stora rådets anhängare. Graven som Abraham köpte var i Hebron, inte Sikem 1 Mos 23:16-20. Josef var begravd i Sikem och Jakob i Hebron. Abraham köpte grottan från hettiterna, se 1 Mos 23:10, och det var Jakob som köpte fältet från Hamor, se 1 Mos 33:18-20.

¹⁷Tiden närmade sig då löftet som Gud hade gett till Abraham skulle gå i uppfyllelse. Tiden i slaveri var på väg mot sitt slut, se 1 Mos 15:13. Folket israeliterna växte (i status, respekt) och deras antal ökade i Egypten,

¹⁸fram tills en annan kung (med en annan karaktär) som inte kände till Josef kom till makten. Citat från 2 Mos 1:8. I den egyptiska historien skedde ett tydligt skifte mellan den sjuttonde och artonde dynastin. Hyksosfolket som regerat Egypten under 100 år besegrades. Den nya kungen skulle i så fall vara farao Amoses som kom till makten i det nya riket någon gång omkring 1550 f.Kr.

¹⁹Det var han denne nya farao som exploaterade vårt folk (utnyttjade dem med inställsamt prat) och förtryckte våra förfäder och tvingade dem att överge sina spädbarn för att de inte skulle överleva.

²⁰Vid den tiden (tidsepoken) föddes Mose, och han var fantastiskt vacker i Guds ögon hade både inre och yttre skönhet, ordagrant ’från en stad’, dvs. från en himmelsk stad ovan. Under tre månader växte han upp och hölls gömd i sin faders hus.

²¹När han sedan blev övergiven utplacerad i Nilen adopterade faraos dotter honom och uppfostrade honom som sin egen son.

²²Mose blev undervisad i all egyptisk visdom (filosofi) och han var mäktig (kraftfull) i sitt tal och gärningar.

²³När han var fyrtio år fick han tanken att besöka sina bröder, Israels barn.

²⁴Han fick då se hur en av dem blev misshandlad, och han tog honom i försvar och hämnades genom att slå ihjäl egyptiern.

²⁵Mose trodde att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte.

²⁶Nästa dag vandrade han omkring igen bland israeliterna när han plötsligt såg två av dem i ett slagsmål. Han försökte få dem att bli sams och sade: Ni män är ju bröder! Varför gör ni varandra illa?

²⁷Men den som hade gjort orätt mot sin landsman stötte undan Mose och svarade: Vem har satt dig till ledare och domare över oss?

²⁸Tänker du döda mig så som du dödade egyptiern i går? 2 Mos 2:14

²⁹När han hörde de orden flydde han. Sedan levde Mose som främling i Midjans land där han gifte sig och fick två söner.

³⁰När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i lågan från en brinnande törnbuske.

³¹Mose var förundrad över synen han såg, och när han gick närmare för att se efter vad det var, hördes Herrens röst:

³²’Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.’ 2 Mos 3:6 Då darrade Mose av fruktan och vågade inte se dit.

³³Men Herren sade till honom: Ta av sandalerna från dina fötter, för platsen där du står är helig mark.

³⁴Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten som min budbärare. 2 Mos 3:7-8, 10

³⁵Denne Mose som de avvisade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare? 2 Mos 2:14 - honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.

³⁶Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år.

³⁷Det var denne Mose som sade till Israels barn: En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er, ur era bröders krets. 5 Mos 18:15. Jesus är denna profet som är lik Mose, se Apg 3:22; Luk 9:35.

³⁸Det var han som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra förfäder, och han tog emot levande ord för att ge till oss.

³⁹Men våra förfäder ville inte lyda honom. De avvisade honom och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten.

⁴⁰De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte. 2 Mos 32:1

⁴¹De gjorde även en kalv vid den tiden och de bar fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk.

⁴²Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, som det står skrivet i profeternas bok Amos: ’Var det åt mig ni bar fram slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?

⁴³Nej! Ni bar med er tältet tabernaklet, på hebreiska ’sackut’ för att tillbe Molok den kananeiska guden över solen och himlen och era avbilder av gudastjärnan Refan grekisk direktöversättning av hebreiska ’Kevan’, ett annat namn för planeten Saturnus som också tillbads av egyptierna. Därför ska jag föra bort er i fångenskap bortom Babylon.’ Amos 5:25-27

⁴⁴Våra förfäder hade vittnesbördets tält tabernaklet, med arken i öknen, utformat så som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild (modell, exempel) Gud visat honom.

⁴⁵Det tältet fick våra fäder i arv, och de förde det hit under Josuas ledning när de tog över landet efter folken som Gud drev undan för dem. Här stod det fram till Davids tid.

⁴⁶Han fann nåd inför Gud och bad att få finna en boning åt Jakobs Gud.

⁴⁷Men det blev Salomo som byggde ett hus åt honom. 1 Kung 8:1-21

⁴⁸Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten Jesaja säger ju: