Apostlagärningarna 5:22-40

²²Men när tjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade:

²³”Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne.”

²⁴När tempelvaktens ledare och översteprästerna fick höra deras rapport blev de häpna (förvånade, visste de inte vad de skulle tro) och undrade vad som kunde ha hänt (vad allt detta skulle ta vägen, leda till). Om fångar flytt fick det allvarliga konsekvenser för de ansvariga, se Apg 12:18-19; 16:27-28.

²⁵Då kom någon och berättade för dem: ”Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!”

²⁶Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna till Salomos pelarhall på tempelområdet och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem. Sanhedrin var helt hjälplösa och deras agerande hade blivit ett totalt fiasko. Apostlarna kom till sist till förhöret, men av egen fri vilja. Händelserna natten innan hade övertygat dem än mer att de var i Guds hand. Ingen människa kan stoppa Guds planer!

²⁷När de hade hämtat dem dit, förde man dem fram inför Stora rådet Sanhedrin, det högsta juridiska beslutsfattande organet bland judarna med 71 medlemmar där översteprästen var ordförande. Översteprästen började förhöra dem,

²⁸och sade: ”Vi gav er strikta order att inte undervisa i det namnet. Trots det har ni fyllt Jerusalem med er undervisning (doktrin, lära), och nu tänker ni dra denne mannens blod över oss (göra oss skyldiga till hans död).”

²⁹Då svarade Petrus och de andra apostlarna: ”Vi måste lyda Gud mer än människor.

³⁰Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä (ett kors) och dödade.

³¹Honom har Gud upphöjt till sin högra sida som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse.

³²Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom.”

³³När de hörde detta blev de rasande (ordagrant beskriver det en smärta som om deras hjärtan skulle sågas itu) och ville döda dem.

³⁴Men då reste sig en farisé i Stora rådet Sanhedrin som hette Gamaliel, en laglärare som var aktad av hela folket. Gamaliel var son eller barnbarn till den kände rabbinen Hillel. Gamaliel var verksam i Jerusalem 22-55 e.Kr. och den rabbin som Paulus hade blivit undervisad av, se Apg 22:3. Gamaliel befallde att man skulle föra ut apostlarna en stund. Han hade stort inflytande och var säker på att han snabbt kunde övertyga rådet att inte förhastat döda apostlarna.

³⁵Sedan sade han till dem det samlade rådet: ”Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. Gamaliel tar nu två exempel på judiska rörelser som haft sin storhetstid 30 år tidigare, och nu inte längre fanns kvar.

³⁶Exempel 1: För en tid sedan kom Teudas en man som ledde ett väpnat judiskt uppror mot romarna och menade sig vara något. Han fick med sig omkring 400 män, men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. Det var stora oroligheter efter Herodes den stores död 4 f.Kr. Teudas var ett vanligt grekiskt namn och han var troligen en av ledarna för detta uppror.

³⁷Exempel 2: Efter honom kom Judas från Galiléen, vid tiden för skattskrivningen. Han fick folk att göra uppror och följa honom, men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. Detta syftar på en senare skattskrivning efter den som skedde kring Jesu födelse, se Luk 2:2. Den judiska historieskrivaren Josefus omnämner en skattskrivning i Judéen 6-7 e.Kr. som provocerade seloterna i Galiléen till ett uppror som brutalt slogs ner av romarna.

³⁸Så nu i detta fall med apostlarna och den här nya rörelsen säger jag Gamaliel er: Håll er borta från dessa män. Släpp dem fria! För om detta bara är mänskligt påhitt och aktivitet (entusiasm) blir det inget av det,

³⁹men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni kämpar mot Gud.” De blev övertygade av honom.

⁴⁰När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem med trettionio rapp på ryggen, se 2 Kor 11:24 och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria.