Apostlagärningarna 4:8-33

⁸Då sade Petrus fylld av den helige Ande till dem: ”Ni folkets rådsherrar och äldste i Israel.

⁹Om vi i dag förhörs om en god gärning mot en sjuk (kraftlös, handikappad) man, och hur han blev helad (frälst, upprättad, befriad),

¹⁰så ska ni alla och hela Israels folk veta, att denne man nu står frisk framför er genom Jesu Kristi, nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda.

¹¹Han Jesus är: ’Stenen som föraktades av er, ni byggnadsarbetare, men som nu har blivit hörnstenen.’ Citat från Ps 118:22 där Petrus lägger till ”av er, ni” och applicerar versen på sina åhörare. Hörnstenen är den första stenen i bygget som alla andra stenar riktas efter. Jesus är hörnstenen som församlingen, det nya templet, är byggd på!

¹²Befrielsen (räddningen) finns inte hos någon annan än Jesus, se vers 10, och bland människor under himlen finns inte något annat namn som kan frälsa (rädda, bevara, hela, upprätta och ge evigt liv).” Grekiskan avslutar ordagrant meningen med att det inte finns något annat namn ”genom vilket vi måste bli frälsta”. Det beskriver hur behovet av Jesus som frälsare är helt nödvändigt, det finns inga andra alternativ. Se även Joh 3:18, 36; 14:6; 1 Tim 2:5; 1 Joh 2:23; 5:12.

¹³De blev helt förundrade när de såg Petrus och Johannes frimodighet (deras tydlighet och säkerhet i talet). Samtidigt började det faktum att de var olärda män sjunka in i deras medvetande. Petrus och Johannes hade inte gått under någon rabbin och fått en formell teologisk utbildning. Men så klarnade det för dem att de varit med Jesus.

¹⁴När de också såg mannen som tidigare varit lam men nu blivit botad stå där tillsammans med dem, hade de inget de kunde säga mot dem.

¹⁵De befallde dem att lämna rådssalen och överlade sedan med varandra.

¹⁶De sade: ”Vad ska vi göra med dessa människor? Att det har hänt ett märkligt tecken genom dem är uppenbart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka.

¹⁷Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet.”

¹⁸De det religiösa ledarskapet i Jerusalem kallade in dem igen till Stora rådet och befallde dem att under inga omständigheter tala eller undervisa i Jesu namn.

¹⁹Men Petrus och Johannes svarade dem: ”Om det är rätt inför Gud att lyda er mer än Gud, det får ni själva avgöra (döma),

²⁰men för oss är det omöjligt att inte berätta om det vi sett och hört.”

²¹När de ytterligare hade hotat (varnat) dem, lät de dem gå. De kom inte på något sätt att straffa dem så länge hela folket prisade (ärade) Gud för det som hade hänt.

²²Mannen som genom detta tecken (mirakel) hade blivit helad var över 40 år gammal. Han hade varit lam sedan födseln, se Apg 3:2. Mannens situation var välkänd bland invånarna i Jerusalem.

²³När man hade släppt dem Petrus och Johannes, de hade blivit fängslade dagen innan, se vers 3, kom de till sina egna och berättade allt som översteprästerna och de äldste hade sagt.

²⁴När de hörde det, ropade de enat (i ett ackord, med samma sinne) till Gud och sade: ”Allsmäktig Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem.

²⁵Du som har låtit den helige Ande tala genom vår fader David, din tjänare Ps 2:1-2: ’Varför larmar (stormar, härjar) hedningarna, varför tänker folken ut meningslösa planer (uppfyller sin tanke med meningslöshet, fåfänglighet, det som är fruktlöst)?

²⁶Jordens konungar trädde fram på rad för att attackera, och härskarna samlade sig mot Herren och mot hans Smorde Kristus, Messias.’

²⁷Ja, det är verkligen vad som har hänt mitt ibland oss Davids profetia har gått i uppfyllelse, här i denna stad Jerusalem. Både Herodes Antipas och Pontius Pilatus, tillsammans med hedningarna och Israels folk, förenade sig mot din helige tjänare Jesus, som du har smort,

²⁸till att utföra så mycket som din hand och din vilja redan hade bestämt skulle ske.

²⁹Herre, se nu på deras hot och ge dina tjänare all frimodighet, så att de kan förkunna ditt ord,

³⁰medan du fortsätter att sträcka ut din hand för att bota de sjuka (vidröra, hela både andligt och fysiskt), och låta tecken (mirakler som bevisar) och under (som väcker förundran) ske genom din helige sons, Jesu namn.”

³¹När de slutat be (bönfallit) skakade platsen där de var samlade, och alla uppfylldes av den helige Ande, och de fortsatte att tala Guds ord med frimodighet. Ordet för be är ”deomai” som uttrycker en bön för ett stort behov. Grundordet ”deo” betyder att binda och klistra ihop någonting. Det ligger en antydan i ordet att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. De fortsatte att tala Guds ord med frimodighet. Det dröjer lite innan den sista delen av bönen om under och tecken blir besvarad, se Apg 5:12. Det sker intressant nog först efter att Ananias och Safiras hyckleri har avslöjats, se Apg 5:1-11.

³²Alla de många som trodde var ett hjärta och en själ (sinne). Ingen av dem kallade något av det han ägde för enbart sitt, utan de hade allt gemensamt.

³³Med stor kraft (styrka) frambar apostlarna ständigt vittnesbördet att Herren Jesus hade uppstått, och stor nåd (favör, tacksamhet, glädje) vilade över dem alla.