Apostlagärningarna 2:9-14

⁹Vi som är: parter folkslag från Iran och Afghanistan, meder från nuvarande Iran elamiter från östra Turkiet fram till Kaspiska havet; besökare från ordagrant ’de som är bosatta i’: Mesopotamien Irak, Judéen, Kappadokien östra Turkiet, Pontus norra Turkiet, den romerska provinsen Asien västra Turkiet,

¹⁰Frygien centrala Turkiet, Pamfylien södra Turkiet, Egypten, Libyens västra Egypten landsändar vid Kyrene norra hamnen i Libyen; inflyttade främlingar från Rom: både judar och proselyter som konverterat till judendomen från andra religioner,

¹¹kreter från ön Kreta och araber från ökenområdet Arabien, nuvarande Saudiarabien. Vi alla hör dem tala på våra egna dialekter (språk) om Guds underbara (mäktiga, stora) gärningar.”

¹²De var alla häpna (förvånade, visste inte vad de skulle tro). De frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?”

¹³Men andra gjorde sig lustiga över dem och sade: ”De har druckit sig fulla på sött vin.”

¹⁴Tillsammans med de elva trädde Petrus fram, höjde sin röst och tog till orda (högt och ljudligt, inte med ett vardagligt språk utan på ett välartikulerat, precist sätt): ”Ni män från Judéen och invånare i Jerusalem, detta bör ni känna till (jag vill att ni ska förstå detta), lyssna nu noga på mina ord.