Apostlagärningarna 2:22-32

²²Israeliter, lyssna på vad jag har att säga: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er. Det känner ni själva till.

²³Genom Guds förutbestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av laglösa de romerska soldaterna som inte följde Mose lag spikade ni upp honom och dödade honom.

²⁴Men Gud uppväckte honom, efter att ha lossat honom ur dödens smärta (födslovåndor), för det var omöjligt för döden att kontrollera (behålla, binda) honom eftersom han var syndfri.

²⁵För David säger om honom Ps 16:8-11: ’Jag har alltid haft Herren för mina ögon (jag tänkte ständigt på honom), han är på min högra sida för att jag inte ska vackla (kastas ner).

²⁶Därför var mitt hjärta glatt och min tunga jublade, även min kropp ska vila i det hoppet. Min kropp är som ett tält, en temporär boning här på jorden, medan jag väntar på uppståndelsen.

²⁷För du ska inte överge min själ (lämna den hjälplös) i dödsriket (Hades, Sheol) eller låta din heliges kropp förgås (utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden).

²⁸Du har visat mig livets vägar, du ska uppfylla mig med glädje i din närhet (inför ditt ansikte).’ Inspirerad av den helige Ande ändrade Petrus citatet från ’ska visa’ till ’har visat mig livets vägar’, eftersom Jesus har uppstått.

²⁹Män och bröder, jag kan väl öppet säga till er att vår stamfar David är död och begraven, och hans grav finns här än i dag.

³⁰Eftersom han var en profet visste han att Gud med ed lovat honom att sätta någon av hans ättlingar (livsfrukt) på hans tron.

³¹I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade att han inte ska lämnas kvar i graven, och hans kropp inte ska utsättas för förgängelsen (då kroppen förmultnar efter döden).

³²Denne Jesus reste Gud upp, och det är vi alla som står här inför er vittnen till.