Apostlagärningarna 27:1-14

¹Paulus påbörjar nu sin resa mot Rom. Under två års tid har han varit fängslad i Caesarea, se Apg 24:27. Resan till Rom seglas normalt på två månader, men på grund av ett skeppsbrott tar den omkring sex månader. Väl framme i Rom förblir han fängslad i ytterligare minst två år. Totalt är Paulus alltså fängslad i nästan fem år. Detta kapitel i Apostlagärningarna vittnar om Lukas grekiska bakgrund. För en judisk författare spelade havet ingen stor roll. Israeliterna var ett landburet folk. I skarp kontrast till detta är grekisk och romersk kultur. Den antika litteraturen skriven kring Medelhavet har många storslagna berättelser som utspelar sig på haven, där Homeros verk Odysséen är en av de mest berömda. När det blev bestämt att vi skulle avsegla till Italien, överlämnade man Paulus och några andra fångar till en officer som hette Julius. Han tillhörde den kejserliga bataljonen (kohort, som bestod av 600 soldater).

²Jag, Lukas, fick också tillåtelse att följa med. Vi gick ombord på ett skepp från Adramyttium som var på väg hemåt och skulle gå till hamnarna längs Asiens kust. Adramyttium låg nära staden Troas i Mindre Asien. Vi lade ut från Caesarea. Aristarchus, en makedonier från Tessalonike, följde också med oss. Han hade rest tillsammans med Paulus tidigare, se Apg 19:29; 20:4. Han nämns också av Paulus, se Kol 4:10; Filemon 24.

³Dagen därpå lade vi till i Sidon. Officeren Julius, som behandlade Paulus väl, lät honom gå till sina vänner i församlingen så de kunde ta hand om honom. För första gången på två år får Paulus lite mer frihet. Han besöker församlingen som visar honom både andlig och praktisk omsorg. Man hjälpte förmodligen till med förnödenheter inför den långa förestående resan.

⁴När vi hade lagt ut därifrån seglade vi i lä av Cypern, eftersom vi hade motvind.

⁵Vi seglade över öppna havet längs kusten av Kilikien och Pamfylien och lade till vid Myra i Lykien. Vissa manuskript har tillägget att resan tog femton dagar.

⁶Antika källor anger att Alexandria försåg Rom med 1700 skeppslaster spannmål per år. Ett typiskt sådant fartyg från den tiden var omkring 40 meter långt och 11 meter brett, men kunde vara ända upp till 55 meter långt. Färden från Rom till Alexandria tog två veckor. Vägen tillbaka tog två månader eftersom den nordvästliga vinden gjorde att man var tvungen att segla som i en cirkel moturs upp mot Rom. Det är ett sådant skepp som stannat till i hamnen i Myra. Ombord finns en last av spannmål och flera hundra personer, se vers 36-37. Där i Myra fann officeren ett skepp från Alexandria som skulle till Italien, och han tog oss ombord på det.

⁷Under åtskilliga dagar gick seglingen långsamt, och då vi knappt nådde fram till Knidos och vinden inte lät oss fortsätta seglade vi ner i lä av Kreta vid Salmone.

⁸Vi följde kusten med stor svårighet och kom till en plats som kallas Goda hamnarna, nära staden Lasea.

⁹Det hade nu gått lång tid och sjöresan hade blivit farlig, eftersom fastedagen försoningsdagen - Jom kippur redan var förbi. Högtiden infaller den 10 Tirsa i den judiska kalendern, som infaller i slutet av september eller början av oktober. Höststormarna började bli vanliga nu. Paulus varnade dem därför

¹⁰och sade: ”Ni män, som jag ser det kommer denna resa att innebära stor skada och förlust, inte bara för last och skepp, utan även för våra liv.”

¹¹Men officeren trodde mer på styrmannen och båtens ägare än på Paulus ord. Det verkar som om officeren är den som har den högsta rangen och fäller det avgörande beslutet.

¹²Eftersom hamnen inte låg bra till för att övervintra bestämde sig de flesta för att gå ut därifrån och försöka nå Foinix, en större hamn på Kreta bara några timmars segling västerut längs med kusten som vetter mot sydväst och nordväst. Där tänkte de tillbringa vintern. Goda hamnarna var öppen för sydöstliga vindar vilket gjorde att vågorna slog rakt in mot hamnen. Det verkar inte vara någon direkt stad där, eftersom Lasea som ligger 2,4 km österut nämns. Vegetius, en romersk författare från 400-talet, skriver att det var farligt att segla på Medelhavet efter 15 september, och efter 11 november var det omöjligt.

¹³När så en svag sydlig vind blåste upp, tänkte de att de skulle lyckas med sin plan. De lättade ankar och seglade längs Kretas kust. Man var så säker på sin sak att man inte drog upp skeppsbåten, utan lät den vara på släp, se vers 16.

¹⁴Men snart därefter svepte en kraftig orkanvind, den så kallade Nordosten (Euraquilo), ner från ön. Förrädiska tyfonvindar rusar ner från det nära 3 000 meter höga Idaberget.