Apostlagärningarna 26:5-32

⁵De känner mig sedan lång tid tillbaka, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår religion.

⁶Nu står jag här inför rätta för mitt hopp. Det är enda anledningen! Det är ett hopp till det löfte som Gud gav våra fäder (förfäder),

⁷ett hopp som våra tolv stammar hoppas få se uppfyllt medan de ivrigt tjänar Gud natt och dag. Uppståndelsen, se vers 8 För det hoppet, kung Agrippa, står jag anklagad av judarna.

⁸Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?

⁹Själv såg jag det som min plikt att göra allt för att bekämpa Jesu nasaréns namn,

¹⁰och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga satte jag i fängelse med fullmakt från översteprästerna, och när man ville avrätta dem röstade jag för det.

¹¹Överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer.

¹²När jag så var på väg till Damaskus med fullmakt och uppdrag från översteprästerna,

¹³fick jag under resan, kung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och strålade omkring mig och mina följeslagare.

¹⁴Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på det hebreiska språket (arameiska dialekten): Saul! Saul! Varför förföljer du mig? Det blir hårt för dig att sparka mot udden. Den grekiska frasen ”te Hebraidi dialekto”, kan översättas det ”hebreiska språket” eller den ”hebreiska dialekten”, syftar troligen på den arameiska dialekten som var det vanliga språket vid den här tiden. I Joh 19:13 där samma fras används finns ett arameiskt ord med, se även Apg 21:40; 22:2. Här talar Paulus grekiska med Festus som nyss kommit från Rom. Anledningen att Paulus nämner vilket språk Jesus talade, är att det var Paulus modersmål och förstärker hur personligt Jesus möter människor. Detta är enda gången det uttryckligen nämns ett språk som Jesus talar, dock förstår vi att han måste ha talat de vanligt förekommande språken. Grekiskan var det romerska språket som Jesus kommunicerade med romare som centurionen och Pontus Pilatus. Hebreiska var det judiska religiösa språket, och redan som tolvåring diskuterade han Skrifterna i templet. Arameiska var vardagsspråket bland judarna på Jesu tid.

¹⁵Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer.

¹⁶Men res dig och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till det du har sett och till det jag ska visa dig.

¹⁷Och jag ska rädda dig från ditt eget folk och från hedningarna. Jag sänder dig till dem

¹⁸för att öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, så att de får syndernas förlåtelse och en plats bland dem som helgats genom tron på mig.

¹⁹Därför, kung Agrippa, har jag inte varit olydig mot den himmelska synen.

²⁰Jag har predikat, först i Damaskus och sedan i Jerusalem och hela Judéen och även ute bland hedningarna, att de ska omvända sig (förändra sitt tänkesätt) och vända sig till Gud och göra gärningar leva ett värdigt liv som hör till omvändelsen. Resultatet av en genuin omvändelse är ett liv som karaktäriseras av goda gärningar. De kan dock aldrig vara grunden för frälsningen, samtidigt som de är ett ofrånkomligt resultat från ett nytt liv i Jesus.

²¹Det var därför som judarna grep mig i templet och försökte döda mig.

²²Men med Guds hjälp står jag än i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske:

²³att Messias skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna.”

²⁴När han sade detta i sitt försvarstal ropade Festus: ”Du är galen, Paulus! Din stora lärdom driver dig till vanvett.”

²⁵Men Paulus svarade: ”Jag är inte galen, högt ärade Festus. Det jag säger är sant och förnuftigt.

²⁶Kungen Agrippa II känner ju till allt detta, och därför talar jag också öppet och rakt till honom. Jag tror inte att något av detta är obekant för honom. Det är ju inte i någon avkrok det har hänt.

²⁷Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror.”

²⁸Agrippa svarade Paulus: ”På kort tid försöker du övertala mig att bli en kristen!” Ordet ”oligos” kan översättas både kortvarig i tid, eller liten. I så fall blir betydelsen: ”Med så lite försöker du övertala mig.”

²⁹Paulus svarade: ”Jag ber till Gud, att oavsett om det tar kort eller lång tid, önskar jag att inte bara du utan alla som hör mig i dag blir som jag, bortsett från de här bojorna.”

³⁰Kungen Agrippa II reste sig nu tillsammans med ståthållaren Festus och Berenike och de andra som satt där,

³¹och när de hade kommit ut sade de till varandra: ”Den mannen gör inte något som förtjänar död eller fängelse.”

³²Agrippa sade till Festus: ”Den mannen hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren.”