Apostlagärningarna 23:1-19

¹Stora rådet sammanträdde i ett rum på den inre tempelgården. Enligt Talmud låg det på den norra sidan av tempelbyggnaden och kallades ”stenhallen” eller ordagrant ”kammaren av huggen sten”. Deltagarna satt i en halvcirkel och den åtalade stod i mitten framför dem. Paulus fäste ögonen på Stora rådet på de 71 samlade medlemmarna och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud (som en Guds medborgare) med rent samvete (gott uppsåt) intill denna dag.” Paulus har varit trogen sin övertygelse, se Fil 3:6; Heb 10:22; 1 Tim 1:12-15.

²Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid Paulus att slå honom på munnen för att tysta honom och markera den hädelse han nyss uttalat. Då som nu är en anklagad person oskyldig ända tills han förklarats skyldig. Att då straffa Paulus innan han var dömd var emot lagen, se 4 Mos 19:15. Jesus blev också slagen på munnen, se Joh 18:22-23. Ananias var överstepräst från 48 e.Kr. till omkring 58 e.Kr. Ananias var känd för att ta mutor och förskingra offrade medel. År 52 blev han sänd till Rom av Syriens ståthållare Quadratus för att utfrågas inför kejsaren Claudius gällande våldsamheter han beordrat. Hans pro-romerska politik gjorde honom illa omtyckt av hans landsmän. Han blev brutalt mördad under en judisk revolt 66 e.Kr.

³Paulus använder samma ord ”slå” när han svarar. Han förbannar inte Ananias, men han uttalar en dom över honom. Då sade Paulus till honom: ”Gud ska slå dig, din vitkalkade vägg hycklare! Du sitter här för att döma mig efter lagen, men du bryter mot lagen när du befaller att de ska slå mig.” Jesus använde liknande uttryck om vitkalkade gravar för att beskriva fariséernas hyckleri och religiösa skådespel, se Matt 23:27. Se även Hes 13:10-16.

⁴De som stod bredvid som blivit uppmanade att slå honom frågade: ”Förolämpar du Guds överstepräst?”

⁵Paulus svarade: ”Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. Det står ju skrivet i 2 Mos 22:28: En ledare för ditt folk ska du inte förbanna.” Det är möjligt att Paulus talar ironiskt att han inte visste att en överstepräst kunde agera så mot lagen. Det var inte ovanligt att använda ironi, se 1 Kor 4:8-13; 1 Kung 18:27. Det kan också vara så att han inte vet vem som är överstepräst, då Paulus har varit borta från Jerusalem under tio års tid. Under religiösa ceremonier bar översteprästen speciella kläder, men här i detta extrainkallade möte som den romerska befälhavaren sammankallat var det troligen inget som särskilde översteprästen. Det kan också varit så att någon annan ledde själva mötet. Ett annat förslag är att Paulus såg dåligt, men eftersom han nyligen tittat noga på dem är det inte troligt, se vers 1. Att Ananias är den som befaller de närmast Paulus att slå honom, talar för att Paulus måste förstått att han var någon form av ledare. Även Lukas som skriver ner denna berättelse identifierar Ananias som överstepräst.

⁶Paulus visste att en del av dem var saddukéer och de andra fariséer, så sade han med hög röst i Rådet: ”Bröder! Jag är farisé och son till fariséer. Jag står inför rätta här på grund av hoppet om de dödas uppståndelse (anledningen till rättegången är att jag tror på uppståndelsen och ett evigt liv).”

⁷När han sade detta utbröt en hetsig diskussion mellan fariséerna och saddukéerna, och de församlade delades i två läger.

⁸Saddukéerna som var i majoritet i Sanhedrin säger nämligen att det inte finns någon uppståndelse eller några änglar eller andar, medan fariséerna erkänner sin tro på allt detta.

⁹Ett stort uppror (tumult) startade, och några av de som tillhörde fariséernas parti stod upp och argumenterade för sin sak de dödas uppståndelse. De sade: ”Vi ser inget ont (fel) hos denne man. Men om en ande har talat med honom eller en ängel ...” Meningen avslutats inte och är en s.k. aposiopesis. Antagligen blir det sådant tumult att fariséerna avbryts mitt i sitt anförande.

¹⁰Diskussionen (striden) blev allt häftigare, befälhavaren var rädd att de skulle slita Paulus i stycken, så han befallde vaktstyrkan att gå ner och rycka bort honom från dem och föra honom till fästningen Antoniaborgen. Enligt romersk lag fanns det tre olika häktningsförfaranden: - Custodia publica - allmänt häkte i fängelsehålor. Paulus och Silas var i sådant förvar i Filippi, se Apg 16:24. - Custodia libera - fri under uppsikt. Högre uppsatta kunde få denna typ av häktesorder. - Custodia militaris - häktad under militär uppsikt. En soldat avdelades för att vakta fången med sitt liv. Hans vänstra hand var kedjad till fångens högra hand. Fången hölls ofta i soldaternas kasern, men kunde ibland få bo i ett eget hus men under uppsikt av sin vakt, vilket var fallet för Paulus under hans första fångenskap i Rom. Under de två åren i Caesarea verkar Paulus också haft handbojor, se Apg 26:29. Här i Antoniaborgen hölls Paulus i Custodia militaris.

¹¹Under natten kom Herren Jesus själv och stod bredvid Paulus och sade: ”Var vid gott mod (var inte rädd) Paulus, du har troget vittnat om mig i Jerusalem, och på samma sätt ska du också göra i Rom.” Jesus besöker Paulus som sitter fängslad i Antoniaborgen. Kallelsen som blev tydlig i Efesos, se Apg 19:21, och som bekräftats av Anden flera gånger, se Apg 21:4; 21:11-14, bekräftas nu på nytt av Jesus själv.

¹²När det blev dag gjorde judarna upp en hemlig plan och svor en ed på att varken äta eller dricka någonting förrän de hade dödat Paulus.

¹³Det var mer än fyrtio man som var med i den sammansvärjningen.

¹⁴De gick till översteprästerna och de äldste och sade: ”Vi har svurit en strikt ed (som involverar en gudomlig förbannelse) att inte smaka något förrän vi har dödat Paulus.

¹⁵Nu kan ni tillsammans med Rådet meddela befälhavaren att han ska skicka ner Paulus till er. Låt honom tro att ni vill undersöka hans sak närmare. Vi står redo att döda honom innan han kommer fram.” Kanske var det samma judar från Efesos som startade upploppet några dagar tidigare, se Apg 21:27, som gått samman för att döda Paulus. Ordet för ”ed” som används här är inte det vanliga ordet utan är ett starkare uttryck som ordagrant betyder ”att förbanna”. Denna typ av ed kunde lyda: ”Låt Gud straffa och förbanna oss om vi inte uppfyller detta löfte.”

¹⁶Men Paulus systerson fick höra talas om bakhållet, och han kom till fästningen och gick in och berättade det för Paulus.

¹⁷Då kallade Paulus till sig en av officerarna (centurionerna) och sade: ”Ta den här unge mannen till befälhavaren. Han har något att berätta för honom.”

¹⁸Officeren tog med honom till befälhavaren och sade: ”Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta den här unge mannen till dig. Han har visst något att berätta för dig.”

¹⁹Befälhavaren tog hans hand vilket antyder att Paulus systerson var i yngre tonåren, gick avsides med honom och frågade: ”Vad är det du vill rapportera till mig?”