Apostlagärningarna 21:12-17

¹²När vi hörde det, vädjade både vi och de som bodde på platsen till Paulus att han inte skulle gå upp till Jerusalem.

¹³Då svarade Paulus: ”Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också dö i Jerusalem för Herren Jesu namn.”

¹⁴När han inte lät sig övertalas, lugnade vi oss och sade: ”Ske Herrens vilja.” Agabos står i en profettjänst, till skillnad från de troende i Tyros som fungerade i den profetiska gåvan som alla troende kan göra. Agabos talade bara vad Anden ingav, utan att ge en tolkning. De som lyssnade tog för givet att Paulus blev varnad, så de försökte på nytt hindra honom. Paulus däremot tog själv de profetiska tilltalen som en bekräftelse på det som Anden redan talat till honom om. Jämför även med hur Petrus försökte hindra Jesus från att gå till Jerusalem, se Matt 16:23.

¹⁵Efter dagarna där gjorde vi oss redo och påbörjade resan upp till Jerusalem.

¹⁶Några av lärjungarna i Caesarea följde också med till Jerusalem. De tog oss till en man som hette Mnason, där vi fick bo. Han var ursprungligen från Cypern och en av de första som blivit lärjunge. Troligen en av de 3 000 som blev lärjungar för omkring 25 år sedan, se Apg 2:41. För den sista etappen mot Jerusalem som tog tre dagar att gå, använde man troligen också packdjur. Ordet ”gjorde oss redo” används ofta i grekisk litteratur när man sadlar hästar och lastar bagage. Med sig har man de insamlade medlen till församlingen i Jerusalem. I gruppen finns Paulus, Lukas, Sopater, Aristarchus, Secundus, Gaius, Timoteus, Tychikus och Trofimus, se Apg 20:4. Även några män från Caesarea följer med, se vers 16.

¹⁷När vi kom till Jerusalem tog syskonen (bröderna och systrarna i tron) emot oss med glädje.