Apostlagärningarna 20:23-32

²³Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig.

²⁴Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium (det glada budskapet om Guds oförtjänta favör och kraft som finns tillgänglig).

²⁵Jag vet att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte igen, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. Paulus visste inte alla detaljer vad som skulle ske i framtiden, se vers 22. Dock visste han den övergripande planen, se vers 23. I Romarbrevet, som Paulus troligtvis skrev från Korint några månader tidigare, redogör han för sina planer att röra sig västerut och att han var klar med sin uppgift i Mindre Asien, se Rom 15:23-24. Detta är sista gången Paulus ser församlingsledningen i Efesos som grupp, eventuellt kan någon av dem besökt honom under hans fångenskap i Rom några år senare. Se även Fil 2:24; Filemon 1:22.

²⁶Därför vittnar jag i dag den sista dagen vi ses för er att jag inte är skyldig till någons blod,

²⁷för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.

²⁸Var ständigt på vakt över er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare (grekiska ’episkopos’ som betyder ’en som vakar över’), till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget (sin Sons) blod.

²⁹Jag vet att när jag lämnat er ska rovlystna vargar tränga in bland er, och de kommer inte att skona hjorden.

³⁰Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida.

³¹Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar.

³²Nu överlämnar (anförtror) jag Paulus er åt Gud, och hans nåderika ord (budskapet om hans kraft och oförtjänta favör) dvs. Bibeln, Guds skrivna ord, som har kraft att bygga upp er och ge er ett arv bland alla som är helgade (avskilda, renade).