Apostlagärningarna 20:18-38

¹⁸När de var framme hos honom sade han till dem: ”Ni vet hur jag har levt hos er hela tiden, från första dagen jag kom till den romerska provinsen Asien. Det var ungefär fyra år sedan Paulus kommit till Efesos och stannat där tre år, se Apg 20:31.

¹⁹Jag har tjänat Herren (som en slav) i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger. Den senaste konspirationen mot Paulus i Korint tvingade honom att ändra sin resplan att segla direkt till Syrien, se Apg 20:3. Paulus mötte ofta på motstånd i sin tjänst, se Apg 9:24; 13:50; 14:2; 17:5, 13; 21:27-28, 30-31.

²⁰Ni vet hur jag inte har hållit tillbaka någonting som kunde vara till nytta för er utan berättat om allt. Jag undervisade offentligt och jag har undervisat i hemmen (från hus till hus).

²¹Jag har ständigt vittnat både för judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus.

²²Se, nu reser jag, bunden i anden, till Jerusalem utan att veta vad som ska hända mig där.

²³Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig.

²⁴Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium (det glada budskapet om Guds oförtjänta favör och kraft som finns tillgänglig).

²⁵Jag vet att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte igen, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. Paulus visste inte alla detaljer vad som skulle ske i framtiden, se vers 22. Dock visste han den övergripande planen, se vers 23. I Romarbrevet, som Paulus troligtvis skrev från Korint några månader tidigare, redogör han för sina planer att röra sig västerut och att han var klar med sin uppgift i Mindre Asien, se Rom 15:23-24. Detta är sista gången Paulus ser församlingsledningen i Efesos som grupp, eventuellt kan någon av dem besökt honom under hans fångenskap i Rom några år senare. Se även Fil 2:24; Filemon 1:22.

²⁶Därför vittnar jag i dag den sista dagen vi ses för er att jag inte är skyldig till någons blod,

²⁷för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.

²⁸Var ständigt på vakt över er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare (grekiska ’episkopos’ som betyder ’en som vakar över’), till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget (sin Sons) blod.

²⁹Jag vet att när jag lämnat er ska rovlystna vargar tränga in bland er, och de kommer inte att skona hjorden.

³⁰Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida.

³¹Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar.

³²Nu överlämnar (anförtror) jag Paulus er åt Gud, och hans nåderika ord (budskapet om hans kraft och oförtjänta favör) dvs. Bibeln, Guds skrivna ord, som har kraft att bygga upp er och ge er ett arv bland alla som är helgade (avskilda, renade).

³³Jag har aldrig varit ute efter (haft begär till) någons silver, guld eller dyrbara kläder.

³⁴Ni vet själva (har en personlig erfarenhet av) att dessa händer försörjt mina egna behov och de som var med mig. Paulus arbetade som tältmakare i Tessalonike och Korint, se 1 Tess 2:9; Apg 18:1-3.

³⁵I allt (genom att vara ett exempel som ni kan följa) har jag visat er att ni genom att arbeta hårt på detta sätt ska hjälpa de svaga (fattiga, sjuka). Kom ihåg Herren Jesu egna ord som han sade: ’Det är saligare (mer glädjefyllt) att ge än att få.’ ” De sista orden från Paulus till församlingsledningen i Efesos är känsloladdade. Men är det inte arrogant av Paulus att hela tiden peka på sitt eget liv och vad han har gjort? Det kristna livet handlar inte bara om vad man säger, utan också vad man gör, se Jak 2:14-26. Jesus fördömde fariséerna för att inte leva som de lärde, se Matt 23:3. En sann kristen ledare måste kunna säga: ”Gör som jag i allt”, om budskapet ska vara trovärdigt. Citatet från Jesus finns inte med i evangelierna, men liknar inledningen till Bergspredikan, se Matt 5:3-11. Bara en bråkdel av allt vad Jesus sade och gjorde skrevs ned, se Joh 21:25.

³⁶När han sagt detta, böjde han sina knän, och de bad tillsammans (de var alla i bön vars innersta natur är hängivenhet och förtrolighet med Gud).

³⁷De brast alla i gråt och omfamnade Paulus och kysste honom gång på gång innerligt.

³⁸Det som smärtade dem mest var att han sagt att de aldrig skulle se hans ansikte mer. Så följde de honom till skeppet.