Apostlagärningarna 1:5-23

⁵För Johannes döpte (nedsänkte, grekiska ’baptizo’) visserligen i vatten, men om inte så många dagar från nu ska ni bli döpta i (nedsänkta, helt omslutna av) helig Ande.”

⁶När de nu hade samlats, begärde de svar av honom (pressade de honom på ett svar), och sade: ”Herre, är det nu du ska återupprätta Israel som kungarike?” Under århundraden hade Israel varit förtryckt av andra nationer, se Jer 16:15; 23:8; Hos 11:8-11. Lärjungarna väntade på det messianska riket, se Jes 9:1-7; 11:1-16.

⁷Han svarade: ”Det är inte upp till er att veta vilka tider (den exakta kronologiska ordningen av händelser) eller epoker (särskilda tidsintervall som börjar och slutar vid någon specifik händelse) som Fadern personligen har bestämt genom sin vilja (makt, auktoritet).

⁸Men ni ska få ta emot kraft (mirakelkraft, förmåga att utföra ert uppdrag) när den helige Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen i: Jerusalem, Staden där de nu befann sig. Hur de vittnade där beskrivs i Apg 1-7. hela Judéen och Samarien, Jerusalem ligger i Judéen, den södra regionen av Israel med en stor judisk befolkning. Norr om Jerusalem ligger regionen Samarien. Här bodde det illa ansedda blandfolket samarierna som judarna inte ville kännas vid. Hur apostlarna vittnade i båda dessa områden beskrivs i Apg 8:1-11:18. ända till jordens yttersta gräns.” Hela den då kända världen. Hur de vittnade runt om i världen beskrivs i Apg 11:19-28:31. Två världsbilder flyter samman i Apostlagärningarna. Den judiska och den grekisk-romerska. För juden är Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom är romarens centrum. I inledningen till Lukasevangeliet låter Lukas förordningen utgå från kejsaren i Rom, se Luk 2:1. I Apostlagärningarna utgår den uppståndne Herrens uppmaning från Jerusalem. Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i 1 Mos 10:32, där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till Arabien och Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till Mindre Asien och Europa. Apostlagärningarna följer detta mönster där Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr och västerut. I den judiska världsbilden var Etiopien och Spanien världens yttersta utposter, kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se Rom 15:24.

⁹När han hade sagt detta, och medan de såg på honom, lyftes han upp och ett moln skymde (kom under honom och lyfte bort) honom från deras åsyn.

¹⁰Medan de helt fokuserat stirrade mot himlen när han for upp, stod plötsligt två män bredvid dem i vita (skinande) kläder.

¹¹De sade: ”Galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.”

¹²Då vände de tillbaka till Jerusalem från berget, som kallas Olivberget och ligger nära Jerusalem, bara en sabbatsväg (omkring en kilometer därifrån). Den längsta sträcka man enligt rabbinerna tilläts gå på vilodagen för att inte vanhelga sabbaten, ­uträkningen baseras på 2 Mos 16:29 och 4 Mos 35:5.

¹³När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen där de brukade vara (hade för vana att vara samlade i): Petrus och Jakob och Johannes och Andreas; Filippus och Tomas, Bartolomeus även kallad Natanael och Matteus; Jakob, Alfaios (Alfeus) son, och Simon seloten Selot är ordagrant ”den hängivne, ivrige, fanatiske”, och kan antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket. och Judas, Jakobs son. Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Petrus, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se Matt 10:1-4; Mark 3:16-19; Luk 6:13-16.

¹⁴Alla dessa fortsatte (höll ut, var kvar tillsammans) enade (i ett ackord, med samma sinne) i bön (vars innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud) och åkallan (begäran, ofta för ett personligt behov) tillsammans med några kvinnor och Jesu mor Maria och hans bröder Jakob, Joses, Simon och Judas. Jesu bröder och systrar omnämns i Matt 13:53-56; Mark 6:3; Gal 1:19; 1 Kor 9:5.

¹⁵Under en av dessa dagar efter Jesu uppståndelse och före pingstdagen, då 120 personer både män och kvinnor, se vers 14 var samlade, stod Petrus upp bland de troende bröderna och systrarna. Inom judendomen krävdes det 120 män för att starta en lokal Sanhedrin, som utgjorde styret i en stad. Det kan vara den associationen som talet 120 ger nu när den nya kristna församlingen börjar ta form. Det har gått minst sex veckor sedan Jesus korsfästes. Han var tre dagar i graven och visade sig sedan i 40 dagar. Pingsten kommer 50 dagar efter påsk, så det återstår alltså sju dagar till pingstdagen. Antagligen i början på denna sista vecka reser sig Petrus upp och tar till orda. Petrus sade:

¹⁶”Män, bröder och riktar sig antagligen främst till apostlarna: Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas Iskariot, han som ledde dem som grep Jesus.

¹⁷Han räknades som en av oss och hade fått del i (blivit gudomligt utvald till) samma tjänst. Citaten från några olika psalmer som David skrev kommer i vers 20.

¹⁸Följande två verser ger lite mer bakgrund och förklarar: Denne man Judas förvärvade sig en bit mark för pengarna från sin orättfärdighet, och han föll framstupa så att buken brast och inälvorna vällde ut. Antagligen gick grenen han hängt sig i av och han föll ned. Marken köptes efter hans död för de trettio silvermynt han lämnade tillbaka, se Matt 27:5-8.

¹⁹Detta blev känt för alla som bodde i Jerusalem, så på deras språk arameiska kallades fältet för ’Akeldamak’, vilket betyder ’Blodsåkern’.

²⁰I Psaltarens bok står det skrivet: ’Låt hans gård bli öde, låt ingen bo där.’ Ps 69:26 och lite senare: ’Låt hans ämbete tas av en annan.’ Ps 109:8

²¹Därför för att uppfylla Skriften bör någon av dessa män som har varit med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut bland oss,

²²från det att han döptes av Johannes till den dag han togs upp ifrån oss, en av dem måste vara ett vittne om hans uppståndelse tillsammans med oss.”

²³Man förde fram två kandidater som uppfyllde dessa kriterier: Josef Barsabbas, även kallad Justus, och Mattias.