Apostlagärningarna 19:26-34

²⁶Men ni både ser och hör hur den där Paulus har fått med sig en mängd människor, inte bara i Efesos utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar gjorda av människohand inte skulle vara några gudar.

²⁷Det är risk att inte bara vårt hantverk får dåligt rykte, utan också att den stora gudinnan Artemis tempel tappar sitt anseende, och att hon som dyrkas av hela Asien och hela världen förlorar sin storhet.”

²⁸När de hörde detta fylldes de av vrede och skrek: ”Stor är efesiernas Artemis!”

²⁹Hela staden kom i upplopp (ett tumult uppstår), och från alla håll rusade man till teatern, och man släpade med sig Gaius och Aristarchus, två makedonier som rest med Paulus.

³⁰Paulus ville upprepade gånger gå in till folket, men lärjungarna stoppade honom varje gång.

³¹Några av Paulus vänner som var rådsherrar (asiarker, inflytelserika män som ledde de grekiska spelen och festivalerna), skickade också bud till honom och vädjade att han inte skulle ge sig in på teatern.

³²På teatern rådde en kaotisk stämning. Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.

³³Några ur hopen förklarade för en inflytelserik jude i Efesos som hette Alexander vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket.

³⁴Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: ”Stor är efesiernas Artemis!” Grekerna såg ofta de kristna som en judisk gruppering. Alexanders syfte kan varit att klargöra att Paulus inte hörde till dem och rentvå den judiska befolkningen. Alexander var ett vanligt namn, se Apg 4:6; Mark 15:21. Kanske är det samma person som ”Kopparsmeden Alexander” som Paulus senare omnämner i 2 Tim 4:14, och eventuellt även i 1 Tim 1:20.