Apostlagärningarna 19:16-41

¹⁶Mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla och misshandlade dem så svårt att de flydde ut ur huset, nakna och blodiga.

¹⁷Detta blev känt för alla i Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu namn blev prisat.

¹⁸Många av dem som hade blivit troende kom nu och bekände öppet vad de tidigare hade gjort.

¹⁹Många av dem som hade utövat magi samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till 50 000 silvermynt. Lukas skriver för grekisktalande så han syftar med största sannolikhet på det grekiska silvermyntet ”drachmer”. Det motsvarade den romerska denaren som var en arbetares dagslön. Totala värdet på böckerna motsvarande alltså omkring 160 årslöner.

²⁰Så fick ordet framgång genom Herrens kraft och visade sin styrka.

²¹När detta var över bestämde sig Paulus i anden för att resa genom Makedonien och Achaia och sedan till Jerusalem. Han sade: ”När jag har varit där måste jag också besöka Rom.”

²²Han sände två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus, till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien. I slutet av sina tre år i Efesos stakar Paulus ut riktningen för sin fortsatta färd. Målet är Romarrikets huvudstad Rom, via Jerusalem. Det är en inre kallelse som inte går att köpslå med, se Apg 20:22. I Romarbrevet, som Paulus skriver från Korint ungefär ett år efter denna händelse, redogör han mer utförligt om sina framtidsplaner att sprida evangeliet vidare västerut mot Spanien via Rom, se Rom 15:22-28.

²³Efesos var berömt för Artemistemplet där den grekiska kärleksgudinnan Artemis tillbads. Hennes romerska namn var Diana. Hon var naturens och djurlivets beskyddare och dyrkades i hela Grekland som jaktgudinnan. Kring denna tillbedjan fanns också ett kommersiellt intresse eftersom besökare ofta köpte med sig souvenirer. Dessa miniatyrtempel bars som amuletter mot olyckor. I templet fanns en Artemisskulptur med många bröst eller frukter. Den ansågs ha fallit ner från himlen. Invånarna var stolta över stadens titel som ”Artemistemplets väktare”. Vid den tiden i slutet på Paulus treåriga vistelse i Efesos bröt det ut ett stort upplopp med anledning av Vägen samtidens namn på de första kristna, se Apg 9:2; 10:26.

²⁴En silversmed som hette Demetrius tillverkade Artemistempel i silver vilket gav hantverkarna stora inkomster.

²⁵Nu samlade han dem och även andra som hade liknande arbeten och sade: ”Män, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten.

²⁶Men ni både ser och hör hur den där Paulus har fått med sig en mängd människor, inte bara i Efesos utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar gjorda av människohand inte skulle vara några gudar.

²⁷Det är risk att inte bara vårt hantverk får dåligt rykte, utan också att den stora gudinnan Artemis tempel tappar sitt anseende, och att hon som dyrkas av hela Asien och hela världen förlorar sin storhet.”

²⁸När de hörde detta fylldes de av vrede och skrek: ”Stor är efesiernas Artemis!”

²⁹Hela staden kom i upplopp (ett tumult uppstår), och från alla håll rusade man till teatern, och man släpade med sig Gaius och Aristarchus, två makedonier som rest med Paulus.

³⁰Paulus ville upprepade gånger gå in till folket, men lärjungarna stoppade honom varje gång.

³¹Några av Paulus vänner som var rådsherrar (asiarker, inflytelserika män som ledde de grekiska spelen och festivalerna), skickade också bud till honom och vädjade att han inte skulle ge sig in på teatern.

³²På teatern rådde en kaotisk stämning. Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.

³³Några ur hopen förklarade för en inflytelserik jude i Efesos som hette Alexander vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket.

³⁴Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: ”Stor är efesiernas Artemis!” Grekerna såg ofta de kristna som en judisk gruppering. Alexanders syfte kan varit att klargöra att Paulus inte hörde till dem och rentvå den judiska befolkningen. Alexander var ett vanligt namn, se Apg 4:6; Mark 15:21. Kanske är det samma person som ”Kopparsmeden Alexander” som Paulus senare omnämner i 2 Tim 4:14, och eventuellt även i 1 Tim 1:20.

³⁵När stadssekreteraren hade lugnat folket sade han: ”Efesier! Finns det någon enda människa som inte vet att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som fallit från himlen?

³⁶Ingen kan förneka det, och därför bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat.

³⁷Ni har dragit hit de här männen som varken har plundrat vårt tempel eller hädat vår gudinna.

³⁸Om nu Demetrius och hans hantverkare vill väcka åtal mot någon, så finns det domstolar och ståthållare. Där kan de anklaga varandra.

³⁹Är det något mer ni vill ta upp, så ska det avgöras i den lagliga folkförsamlingen.

⁴⁰Efter det som hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror. Vi kan ju inte ge något skäl om vi ska stå till svars för det här kaotiska mötet.”

⁴¹Med dessa ord upplöste han folksamlingen.