Apostlagärningarna 18:3-18

³Eftersom de arbetade inom samma bransch tog Paulus in hos dem och de arbetade tillsammans som sadelmakare (tältmakare). De arbetade med läder och tillverkade bl.a. tältdukar som resande använde inte bara för övernattning på land utan också som skydd mot solen och vinden på däck när man färdades till sjöss. Det nämns inte att Paulus vittnar för Aquila och Priscilla, vilket antyder att de redan var kristna. Eftersom de reste i sitt yrke hade de troligen kommit till tro tidigare och fört evangeliet till Rom. Som ledare i församlingen kan de ansetts vara ansvariga för ”tumultet kring Chrestus”, vilket gjort att de blivit förvisade från Rom och kommit till Korint, en resa som tar tio dagar med båt.

⁴I synagogan samtalade Paulus (förde han en dialog) varje sabbat och vann över både judar och greker.

⁵När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien med medel från Filippi och Tessalonike, se 1 Tess 3:6; 2 Kor 11:8; Fil 4:15, började Paulus ägna sig helt åt att förkunna ordet utan att behöva arbeta för sitt eget uppehälle som tältmakare, se vers 3. Han vittnade för judarna att Jesus är Messias,

⁶men eftersom de ständigt var emot honom och hånade honom, skakade han av dammet från sina kläder och sade till dem: ”Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna.” Eftersom Paulus senare går till judarna i Efesos på vägen hem, se vers 19, syftar detta uttalande på att han i Korint inte längre gick till judarna.

⁷Han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som vördade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan.

⁸Crispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. Paulus nämner honom i 1 Kor 1:14 som en av de få personer han själv döpte. Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes. En av dessa var Erastus, som ansvarade för stadens finanser, se Rom 16:23. Hans namn har hittats på en samtida inskription som berättar att han med egna medel bekostade att stenlägga en gata nordöst om teatern. Paulus talar inte så mycket om dopet, men vi ser hur det motsvarar den judiska omskärelsen och är ett tecken på att en person trätt in i den kristna gemenskapen.

⁹En natt sade Herren i en syn till Paulus: ”Var inte rädd, utan tala och låt dig inte tystas!

¹⁰Jag är med dig. Ingen ska röra dig eller skada dig, för jag har mycket folk här i staden.”

¹¹Han stannade hos dem i ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.

¹²Samtidigt som Gallio var prokonsul över den romerska provinsen Achaia gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus. Inskriptioner bekräftar att Gallio var ståthållare 51-52 e.Kr. Dessa händelser utspelade troligen sig i slutet på sommaren år 51 e.Kr. Man förde honom till domstolen Grekiska ”bema”, som var en upphöjd plattform mitt på stadens centrala torg och marknadsplats, på grekiska ”agora”.

¹³Man sade: ”Denne man förleder människorna att tillbe Gud på ett sätt som är emot lagen.” Både Mose lag och romersk lag.

¹⁴Precis när Paulus skulle öppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: ”Om det handlat om något brott eller ett ondskefullt illdåd skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar.

¹⁵Men eftersom detta är tvistefrågor om ord och namn och er egen lag får ni ta hand om det själva. Jag tänker inte (har ingen vilja) att bli en domare i sådana frågor.” Frågan gällde om Jesus verkligen var den Messias som Skrifterna talade om.

¹⁶Han avslutade frågan och skickade i väg dem.

¹⁷Alla grep då synagogföreståndaren Sosthenes och misshandlade honom mitt framför domarsätet utan att Gallio brydde sig om det. Det har gått en tid sedan synagogföreståndaren Crispus hade kommit till tro, se vers 8. Hans efterträdare var Sosthenes, se vers 17. Det är inte helt klart vem ”alla” som misshandlar Sosthenes syftar på. Troligast är att det är den grekiska ortsbefolkningen som ger sig på den judiska minoriteten i staden, men det kan också vara judarna som blir arga på Sosthenes för att han förlorade målet. Paulus omnämner en Sosthenes i sitt första brev till Korint, som han skriver ett par år senare från Efesos, se 1 Kor 1:1; 16:8. Om det är samma person blev han en kristen efter denna händelse.

¹⁸Paulus stannade många dagar efter detta. Sedan sade han farväl till syskonen (bröderna och systrarna i tron) och seglade mot provinsen Syrien tillsammans med Priscilla och Aquila. I Kenkrea Korints södra hamnstad rakade Paulus sitt hår, för han hade avgett ett löfte. Kanske hade Paulus avgett ett nasirlöfte, se 4 Mos 6:1-21. I normala fall skulle han då ha rakat sitt hår i Jerusalem, men han kunde göra det tidigare och ta med sig håret och fullgöra den judiska ritualen i Jerusalem.