Apostlagärningarna 17:26-34

²⁶Från en människa har han skapat mänsklighetens alla folk för att de ska bosätta sig över hela jordens yta. Han har fastställt bestämda tidsepoker och utstakat de gränser inom vilka de ska bo.

²⁷Hans syfte med detta var att de skulle söka Gud, och treva (famla, känna) sig fram till honom och finna honom - han är faktiskt inte långt borta från någon enda av oss. Bilden som målas upp är en person som famlar i mörkret för att hitta vägen, och Gud är där för att ta emot och välkomna var och en som söker honom.

²⁸’För i honom lever vi och rör oss och är till.’ Paulus citerar den sista strofen i en dikt av grekiska poeten Epimenides, 600 f.Kr. Hela sammanhanget lyder: ’De gjorde en grav för dig, den helige och höge. Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata. Men du är inte död, du lever för evigt. För i dig lever vi och rör oss och är till.’ Den andra strofen citeras av Paulus i brevet till Titus, se Tit 1:12. Även som några av era egna poeter har sagt: ’Vi är av hans släkt.’ Citat från den grekiska poeten Aratos, 200 f.Kr. Båda dessa citat var riktade till den största grekiska guden Zeus i grekisk litteratur, men Paulus använder dem och riktar dem till den levande Guden. I fem korta meningar visade Paulus att Gud skapat världen, gav människan liv, har makt över folken och har uppenbarat sig för människorna.

²⁹Därför, eftersom vi är av Guds släkt ska vi inte tänka oss att det gudomliga är som guld eller silver eller sten, något som är utformat utifrån mänsklig konstfärdighet och fantasi. Troligen syftar Paulus på Parthenon - templet till Atena på Akropolis alldeles intill där han stod.

³⁰Gud har hittills haft överseende med människans tidigare okunnighet om detta (medvetet låtit den passera), men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig (förändra sitt tänkesätt),

³¹för han har fastställt en dag då han ska döma världen i rättfärdighet genom en man Jesus som han har bestämt därtill. Det har han trovärdigt gjort klart för alla genom att uppväcka honom från de döda.”

³²När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sade: ”Vi vill höra dig tala om detta igen.” Epikuréerna trodde inte på något liv efter döden. Stoikerna trodde bara att själen levde vidare. För grekerna var det en absurd tanke att kroppen skulle överleva döden. Det verkar som om de som hånade honom var i majoritet eftersom Paulus avslutar sitt tal här.

³³Så Paulus lämnade dem.

³⁴Men några anslöt sig till honom och kom till tro. Bland dem var Dionysius, som var medlem av Areopagen en av de 30 medlemmarna, och en kvinna som hette Damaris och några till. Lukas fortsätter med principen ”varannan damernas” som han använde i sitt tidigare verk Lukasevangeliet, se inledningen till Lukas. Inte så lång tid efter dessa händelser kommer Silas och Timoteus till Paulus i Aten, se Apg 17:15-16. Ganska snart skickas Timoteus tillbaka till Tessalonike, se 1 Tess 3:1-3. Även Silas verkar sändas i väg, eftersom Silas och Timoteus tillsammans kommer tillbaka från Makedonien till Korint lite senare, se Apg 18:5.