Apostlagärningarna 17:22-30

²²Då steg Paulus fram mitt framför Areopagen och sade: ”Atenare, jag ser (förstår efter att noga granskat) att i allt är ni mycket religiösa. Ordet ”mycket religiösa” kan ha en positiv eller negativ betydelse. Det kan tolkas nedvärderande att någon är vidskeplig och övertolkar det andliga. Genom att använda detta uttryck håller Paulus intresset uppe hos sina åhörare. Vi förstår utifrån fortsättningen att det är den positiva innebörden Paulus syftar på, de vördar och helgar det gudomliga mer än andra greker.

²³När jag har gått runt har passerat igenom er stad och noga observerat era helgedomar (tempel, altare, statyer) fann jag också ett altare med inskriften: ’Åt en okänd Gud.’ Det som ni ovetande redan dyrkar, det förkunnar jag för er.

²⁴Den Gud som skapat världen och allt i den, som är Herre över himmel och jord, han bor inte i tempel gjorda av mänskliga händer.

²⁵Inte heller kan man tjäna honom med människohänder som om han behövde något, det är ju han som själv ger liv och anda och allt till alla. Det var vanligt att man ställde fram dyrbar mat och gåvor till sina avgudar.

²⁶Från en människa har han skapat mänsklighetens alla folk för att de ska bosätta sig över hela jordens yta. Han har fastställt bestämda tidsepoker och utstakat de gränser inom vilka de ska bo.

²⁷Hans syfte med detta var att de skulle söka Gud, och treva (famla, känna) sig fram till honom och finna honom - han är faktiskt inte långt borta från någon enda av oss. Bilden som målas upp är en person som famlar i mörkret för att hitta vägen, och Gud är där för att ta emot och välkomna var och en som söker honom.

²⁸’För i honom lever vi och rör oss och är till.’ Paulus citerar den sista strofen i en dikt av grekiska poeten Epimenides, 600 f.Kr. Hela sammanhanget lyder: ’De gjorde en grav för dig, den helige och höge. Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata. Men du är inte död, du lever för evigt. För i dig lever vi och rör oss och är till.’ Den andra strofen citeras av Paulus i brevet till Titus, se Tit 1:12. Även som några av era egna poeter har sagt: ’Vi är av hans släkt.’ Citat från den grekiska poeten Aratos, 200 f.Kr. Båda dessa citat var riktade till den största grekiska guden Zeus i grekisk litteratur, men Paulus använder dem och riktar dem till den levande Guden. I fem korta meningar visade Paulus att Gud skapat världen, gav människan liv, har makt över folken och har uppenbarat sig för människorna.

²⁹Därför, eftersom vi är av Guds släkt ska vi inte tänka oss att det gudomliga är som guld eller silver eller sten, något som är utformat utifrån mänsklig konstfärdighet och fantasi. Troligen syftar Paulus på Parthenon - templet till Atena på Akropolis alldeles intill där han stod.

³⁰Gud har hittills haft överseende med människans tidigare okunnighet om detta (medvetet låtit den passera), men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig (förändra sitt tänkesätt),