Apostlagärningarna 17:17-33

¹⁷Paulus samtalade därför (förde en dialog) med judarna i synagogan och med dem som vördade Gud, och dessutom varje dag på marknadsplatsen (torget, grekiska ”agora”) med dem som han träffade där. Detta är första gången Paulus undervisar offentligt, utanför synagogan.

¹⁸Även en del filosofer, både epikuréer och stoiker, diskuterade (argumenterade) med honom. Epikurism var en ateistisk filosofisk riktning uppkallad efter Epikuros, 300 f.Kr. Det är en materialistisk lära utan någon tro på liv efter döden. En av hans teser lyder: ”Människan gör bäst i att dra sig undan allt bekymmersamt, såsom politik och offentligt liv, och i stället ägna sig åt ett stillsamt och enkelt liv bland vänner, där man undviker allt smärtsamt.” Stoicismen, som också härstammade från 300 f.Kr., hade en mer panteistisk syn där det gudomliga var närvarande i allt. De hyllade viljestyrka och moral. Paulus tar upp några av deras tankar i sitt tal. En del sade: ”Vad är det för hopplock av idéer han för fram?” Ordagrant kallar de Paulus för en ”fröplockare”, dvs. en som plockar upp andras idéer och tankar och skapar en egen hemmagjord filosofi. Andra sade: ”Han verkar vara en som förkunnar främmande gudar.” De sade så eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen (grekiska ”anastasia”). Till en början verkar de tro att Paulus talar om två nya gudar - Kristus och Anastasia!

¹⁹De tog med honom upp till Areopagen och sade: ”Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar?

²⁰Det är märkliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det rör sig om.”

²¹Alla atenarna liksom utlänningarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till det som var senaste nytt. Paulus förs till Areopagen som ordagrant betyder ”Ares-kullen”, bara ett par hundra meter från marknadsplatsen. En gång var det också mötesplatsen för areopagdomstolen som styrde provinsen, men på Nya testamentets tid hade man bara befogenheter att döma i religiösa och moraliska frågor. Det kan hända att Paulus förs till domstolen för att potentiellt dömas till döden för att ha infört en ny främmande lära, se vers 18. Det är nu inför denna grupp på omkring 30 medlemmar och andra nyfikna som Paulus kallas till en utfrågning.

²²Då steg Paulus fram mitt framför Areopagen och sade: ”Atenare, jag ser (förstår efter att noga granskat) att i allt är ni mycket religiösa. Ordet ”mycket religiösa” kan ha en positiv eller negativ betydelse. Det kan tolkas nedvärderande att någon är vidskeplig och övertolkar det andliga. Genom att använda detta uttryck håller Paulus intresset uppe hos sina åhörare. Vi förstår utifrån fortsättningen att det är den positiva innebörden Paulus syftar på, de vördar och helgar det gudomliga mer än andra greker.

²³När jag har gått runt har passerat igenom er stad och noga observerat era helgedomar (tempel, altare, statyer) fann jag också ett altare med inskriften: ’Åt en okänd Gud.’ Det som ni ovetande redan dyrkar, det förkunnar jag för er.

²⁴Den Gud som skapat världen och allt i den, som är Herre över himmel och jord, han bor inte i tempel gjorda av mänskliga händer.

²⁵Inte heller kan man tjäna honom med människohänder som om han behövde något, det är ju han som själv ger liv och anda och allt till alla. Det var vanligt att man ställde fram dyrbar mat och gåvor till sina avgudar.

²⁶Från en människa har han skapat mänsklighetens alla folk för att de ska bosätta sig över hela jordens yta. Han har fastställt bestämda tidsepoker och utstakat de gränser inom vilka de ska bo.

²⁷Hans syfte med detta var att de skulle söka Gud, och treva (famla, känna) sig fram till honom och finna honom - han är faktiskt inte långt borta från någon enda av oss. Bilden som målas upp är en person som famlar i mörkret för att hitta vägen, och Gud är där för att ta emot och välkomna var och en som söker honom.

²⁸’För i honom lever vi och rör oss och är till.’ Paulus citerar den sista strofen i en dikt av grekiska poeten Epimenides, 600 f.Kr. Hela sammanhanget lyder: ’De gjorde en grav för dig, den helige och höge. Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata. Men du är inte död, du lever för evigt. För i dig lever vi och rör oss och är till.’ Den andra strofen citeras av Paulus i brevet till Titus, se Tit 1:12. Även som några av era egna poeter har sagt: ’Vi är av hans släkt.’ Citat från den grekiska poeten Aratos, 200 f.Kr. Båda dessa citat var riktade till den största grekiska guden Zeus i grekisk litteratur, men Paulus använder dem och riktar dem till den levande Guden. I fem korta meningar visade Paulus att Gud skapat världen, gav människan liv, har makt över folken och har uppenbarat sig för människorna.

²⁹Därför, eftersom vi är av Guds släkt ska vi inte tänka oss att det gudomliga är som guld eller silver eller sten, något som är utformat utifrån mänsklig konstfärdighet och fantasi. Troligen syftar Paulus på Parthenon - templet till Atena på Akropolis alldeles intill där han stod.

³⁰Gud har hittills haft överseende med människans tidigare okunnighet om detta (medvetet låtit den passera), men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig (förändra sitt tänkesätt),

³¹för han har fastställt en dag då han ska döma världen i rättfärdighet genom en man Jesus som han har bestämt därtill. Det har han trovärdigt gjort klart för alla genom att uppväcka honom från de döda.”

³²När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sade: ”Vi vill höra dig tala om detta igen.” Epikuréerna trodde inte på något liv efter döden. Stoikerna trodde bara att själen levde vidare. För grekerna var det en absurd tanke att kroppen skulle överleva döden. Det verkar som om de som hånade honom var i majoritet eftersom Paulus avslutar sitt tal här.

³³Så Paulus lämnade dem.