Apostlagärningarna 16:8-13

⁸Så de reste genom Mysien ner till Troas. En kuststad vid Egeiska havet, i nuvarande nordvästra Turkiet. Staden hade fått sitt namn från Alexander den store och hette egentligen Alexandria, men för att inte förväxlas med de femton andra städer med samma namn kom den att kallas Alexandria Troas, eller bara Troas. Anledningen till namnet var att den låg nära staden Troja som Homeros skrev om i Iliaden och Odysséen.

⁹På natten såg Paulus en syn där en makedonier stod och vädjade till honom (uppmanade, sade välkomnande): ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!” Hur kunde Paulus känna igen att det var en makedonier? Det fanns skillnader i kläder och stil mellan olika folkslag. Till skillnad från romarna var makedonierna lättare klädda, männen hade ofta bar överkropp och det var även vanligt att män flätade håret. Den mest kände makedoniern var nog Alexander den store som levde 356-323 f.Kr. Allt i synen - mannens utseende, frisyr, kläder och tal - gjorde det helt uppenbart för Paulus att det var en makedonier.

¹⁰När han sett denna syn försökte vi genast ta oss vidare till Makedonien i nuvarande norra Grekland, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet för dem. Här skiftar berättelsen från ”de” till ”vi” för första gången i Apostlagärningarna. Det är troligt att författaren Lukas sluter upp här i Troas. Tillsammans med Paulus, Silas och Timoteus förstår de att det är Guds vilja att de ska fortsätta västerut över Egeiska havet. De hade blivit hindrade på ett övernaturligt sätt och ledda hit, så denna syn var ett tydligt tecken att de skulle vidare västerut!

¹¹Vi Paulus, Silas, Timoteus och Lukas, som skriver detta lade ut från Troas och seglade med rak kurs (hade medvind och behövde inte kryssa) till ön Samothrake, och nästa dag till Neapolis Filippis hamnstad. Staden Neapolis, som betyder ”den nya staden”, låg på Makedoniens södra kust. Därifrån var det en tre timmars vandring inåt land till Filippi. På grund av medvinden hade den tjugo mil långa båtresan bara tagit två dagar - ännu en bekräftelse på att den helige Ande, som ibland liknas vid en vind, var med dem! I Apg 20:6 tog samma sträcka i motsatta riktningen fem dagar.

¹²Därifrån fortsatte vi till Filippi, en stad som ligger i det första makedoniska distriktet eller är den ledande staden i distriktet och är en romersk koloni. Staden har fått sitt namn efter Filip II, far till Alexander den store som 356 f.Kr. annekterade den till sitt rike. Romarna invaderade staden 167 f.Kr. och orten blev sedan en militärkoloni och befolkningen bestod av många pensionerade romerska soldater. Där stannade vi några dagar. De vilade ut några dagar efter resan innan de påbörjade missionsarbetet. En liten vers i förbifarten, men dock viktig notering att vila också behövs. Det är troligt att Lukas, Apostlagärningarnas författare, har en speciell anknytning till Filippi. Det bekräftas av den detalj­erade beskrivningen av staden och från ”vi sektionerna” som börjar och slutar i trakten kring Filippi, se Apg 16:9, 40. Lukas stannar också kvar här och ansluter till Paulus när han i sin tredje resa kommer till Filippi igen, se Apg 20:6.

¹³Det fanns tydligen inte tillräckligt många judar i Filippi för att ha en egen synagoga. Enligt judisk tradition krävdes det minst tio män för detta. Var man färre hade man en böneplats, en s.k. ”proseucha”, som ofta låg utanför staden i närhet till vatten så man kunde rituellt tvätta sina händer före bönen. På sabbatsdagarna plural, det var antagligen någon av de judiska högtiderna gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett judiskt böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats.