Text copied!
CopyCompare
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning - Apostlagärningarna - Apostlagärningarna 16

Apostlagärningarna 16:7-23

Help us?
Click on verse(s) to share them!
7När de närmade sig Mysien försökte de ta sig till Bithynien nordost om Mysien, men det tillät inte Jesu Ande. Sedan de blivit hindrade två gånger på ett gudomligt sätt, fanns det nu bara en möjlighet kvar - att fortsätta västerut längs med sydkusten av Marmarasjön.
8Så de reste genom Mysien ner till Troas. En kuststad vid Egeiska havet, i nuvarande nordvästra Turkiet. Staden hade fått sitt namn från Alexander den store och hette egentligen Alexandria, men för att inte förväxlas med de femton andra städer med samma namn kom den att kallas Alexandria Troas, eller bara Troas. Anledningen till namnet var att den låg nära staden Troja som Homeros skrev om i Iliaden och Odysséen.
9På natten såg Paulus en syn där en makedonier stod och vädjade till honom (uppmanade, sade välkomnande): ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!” Hur kunde Paulus känna igen att det var en makedonier? Det fanns skillnader i kläder och stil mellan olika folkslag. Till skillnad från romarna var makedonierna lättare klädda, männen hade ofta bar överkropp och det var även vanligt att män flätade håret. Den mest kände makedoniern var nog Alexander den store som levde 356-323 f.Kr. Allt i synen - mannens utseende, frisyr, kläder och tal - gjorde det helt uppenbart för Paulus att det var en makedonier.
10När han sett denna syn försökte vi genast ta oss vidare till Makedonien i nuvarande norra Grekland, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet för dem. Här skiftar berättelsen från ”de” till ”vi” för första gången i Apostlagärningarna. Det är troligt att författaren Lukas sluter upp här i Troas. Tillsammans med Paulus, Silas och Timoteus förstår de att det är Guds vilja att de ska fortsätta västerut över Egeiska havet. De hade blivit hindrade på ett övernaturligt sätt och ledda hit, så denna syn var ett tydligt tecken att de skulle vidare västerut!
11Vi Paulus, Silas, Timoteus och Lukas, som skriver detta lade ut från Troas och seglade med rak kurs (hade medvind och behövde inte kryssa) till ön Samothrake, och nästa dag till Neapolis Filippis hamnstad. Staden Neapolis, som betyder ”den nya staden”, låg på Makedoniens södra kust. Därifrån var det en tre timmars vandring inåt land till Filippi. På grund av medvinden hade den tjugo mil långa båtresan bara tagit två dagar - ännu en bekräftelse på att den helige Ande, som ibland liknas vid en vind, var med dem! I Apg 20:6 tog samma sträcka i motsatta riktningen fem dagar.
12Därifrån fortsatte vi till Filippi, en stad som ligger i det första makedoniska distriktet eller är den ledande staden i distriktet och är en romersk koloni. Staden har fått sitt namn efter Filip II, far till Alexander den store som 356 f.Kr. annekterade den till sitt rike. Romarna invaderade staden 167 f.Kr. och orten blev sedan en militärkoloni och befolkningen bestod av många pensionerade romerska soldater. Där stannade vi några dagar. De vilade ut några dagar efter resan innan de påbörjade missionsarbetet. En liten vers i förbifarten, men dock viktig notering att vila också behövs. Det är troligt att Lukas, Apostlagärningarnas författare, har en speciell anknytning till Filippi. Det bekräftas av den detalj­erade beskrivningen av staden och från ”vi sektionerna” som börjar och slutar i trakten kring Filippi, se Apg 16:9, 40. Lukas stannar också kvar här och ansluter till Paulus när han i sin tredje resa kommer till Filippi igen, se Apg 20:6.
13Det fanns tydligen inte tillräckligt många judar i Filippi för att ha en egen synagoga. Enligt judisk tradition krävdes det minst tio män för detta. Var man färre hade man en böneplats, en s.k. ”proseucha”, som ofta låg utanför staden i närhet till vatten så man kunde rituellt tvätta sina händer före bönen. På sabbatsdagarna plural, det var antagligen någon av de judiska högtiderna gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett judiskt böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats.
14En av dem som lyssnade på oss var en kvinna som hette Lydia. Hon var ursprungligen från staden Thyatira och handlade med purpurtyger. Hon var i en lukrativ bransch. Staden Thyatira, på andra sidan Egeiska havet, var känd för sin textilindustri, se Upp 2:18-29. Hon var redan en troende, och Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig (lyssnade koncentrerat på, höll fast vid) det Paulus sade.
15När hon och alla i hennes hus hade låtit döpa sig, sade hon: ”Om ni anser att jag tror på (är trogen) Herren, så kom och stanna i mitt hus.” Hon övertygade oss de fyra missionärerna att stanna (hon gav sig inte).
16En dag, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka. Hon hade under inflytande av en spådomsande (grekiska ”python”) och hennes ägare tjänade stora pengar på hennes förmåga att spå. Denna unga flicka hade ordagrant ”en python-ande”. Inom grekiska mytologin var Python den drake som vaktade Apollos tempel. Det var samma ande som talade till oraklet i Delfi, vars unga flickor som var prästinnor kallades just för Pythia. Inga greker vågade ta några avgörande beslut utan att först ha rådfrågat ett orakel, vilket gjorde att den här flickan gav goda inkomster åt sina herrar.
17Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: ”De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!” Även om dessa ord stämde så var de generella. Uttrycket ”den högste guden” var i den här delen av världen Zeus. Även ”en väg till frälsning” var inte tillräckligt tydligt. Den grekisk-romerska världen var full av ”frälsare”. Kejsaren kallade sig själv t.ex. för folkets frälsare.
18Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: ”Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att lämna henne!” I samma ögonblick for anden ut.
19När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget (marknadsplatsen, grekiska ”agora”) inför myndigheterna.
20De förde fram dem till domarna och sade: ”De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar
21och förkunnar seder som vi romare inte får anta eller följa.” Det är anmärkningsvärt att skälet för att de fängslas är att de är judar. Lukas och Timoteus verkar inte bli fängslade.
22Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas.
23De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga.

Read Apostlagärningarna 16Apostlagärningarna 16
Compare Apostlagärningarna 16:7-23Apostlagärningarna 16:7-23