Apostlagärningarna 15:2-19

²Detta ledde till att Paulus och Barnabas kom i en inte så liten tvist med dem och ämnet debatterades livligt (intensivt utan att leda till någon lösning). Man bestämde därför att Paulus och Barnabas och några till bland dem i församlingen i Antiokia skulle resa upp till apostlarna och de äldste (församlingsledarna) i Jerusalem med denna fråga.

³Församlingen gav dem vad de behövde (utrustade dem) för resan. De tog vägen genom Fenikien och Samarien och berättade utförligt om hedningarnas omvändelse vilket spred stor glädje bland alla syskonen (bröderna och systrarna i tron). Det tar två veckor att gå de 40 milen från Antiokia i Syrien till Jerusalem. Eftersom man stannar till i församlingarna längs med vägen är det troligt att resan tar längre tid.

⁴När de kom till Jerusalem blev de mottagna av församlingen och apostlarna och de äldste (församlingsledarna), och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem. Fokus är inte på vad de gjorde, utan vad Gud gjorde genom dem!

⁵Men några från fariséernas parti som hade kommit till tro steg fram och sade: ”Det är helt nödvändigt (det är ett Guds påbud) att omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag.”

⁶Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. De messiastroende judarna omskar pojkarna, följde sabbatsvilan och åt koshermat. Det i sig var inget problem, Jesus och alla lärjungarna var ju judar som följde dessa regler. Frågan var hur man skulle göra nu när också kristna utan judisk bakgrund fanns med i gemenskapen. Hur skulle församlingen kunna vara enad om man inte ens kunde äta tillsammans?

⁷Efter en lång livlig diskussion (debatt med låsta positioner) många hade talat, mycket hade sagts och en lång tid hade gått, reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud tidigare hade bestämt att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro. De första icke-judar som Petrus fick dela evangeliet med var Cornelius och hans familj i Caesarea, se Apg 10. Församlingen i Jerusalem måste ha kommit ihåg denna händelse som skett drygt tio år tidigare, eftersom Petrus på en gång då kom till dem och berättade om vad som hänt, se Apg 11:1-18. Ordet ’tidigare bestämt’ kan både syfta på urminnes tider eller en kortare tid.

⁸Gud, som känner hjärtat varje människas hjärta och inre, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem på samma sätt som han gjorde till oss.

⁹Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat deras hjärtan genom tron. Det är tron, inte omskärelse eller genom att följa andra påbud i GT, som renar från synd.

¹⁰Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?

¹¹Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd (oförtjänt favör, kraft) vi blir frälsta, vi på samma sätt som de.”

¹²Hela den samlade gruppen satt tysta. Till skillnad från den livliga debatten som inledde mötet, se vers 7. Barnabas och Paulus hade redan delat sina erfarenheter från sin missionsresa med ledarna i Jerusalem, se vers 4. Nu reser de sig upp och delar detta för alla samlade. Man lyssnade noga på Barnabas och Paulus när de berättade om hur stora tecken och under Gud hade gjort genom dem bland hedningarna.

¹³Nu reser sig Jakob upp. Han omnämns först bland de tre pelarna i församlingen, se Gal 2:9. Han var ledaren i Jerusalem, se Apg 12:17, fram tills han på begäran av översteprästen stenades till döds 62 e.Kr. Jakob var halvbror till Jesus, se Gal 1:19, och blev en troende först efter Jesu uppståndelse, se 1 Kor 15:7. När de hade talat färdigt, sade Jakob: ”Bröder, hör på mig.

¹⁴Simeon Petrus har just berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Simeon är Simon Petrus hebreiska namn.

¹⁵Det stämmer överens med profeternas ord, där det står skrivet:

¹⁶’Därefter ska jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna hydda. Jag ska bygga upp dess ruiner och upprätta den igen,

¹⁷för att alla andra människor ska söka Herren, alla hedningar över vilka mitt namn har nämnts. Så säger Herren som gör detta,

¹⁸det som är känt från evighet.’ Amos 9:11-12

¹⁹Därför utifrån vad Skriften säger anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud,