Apostlagärningarna 14:17-25

¹⁷Ändå gav han vittnesbörd om att han fanns, genom allt gott han gjorde. Han gav er regn från himlen, och fruktbara tider, han har fyllt era hjärtan med mat och glädje.” När Paulus predikade för människor som var obekanta med Skrifterna och Gud, använde han sig av exempel från naturen för att visa att det är Gud som står bakom ”regn från himlen”, ”mat” osv.

¹⁸Med dessa ord kunde de nätt och jämnt lugna folket och hindra dem från att offra till dem.

¹⁹Från Antiokia i Pisidien och Ikonium städerna där Paulus och Barnabas nyligen varit i kom det nu några judar. De lyckades få med sig folket, och man stenade Paulus och släpade efter det ut honom ur staden i tron att han var död.

²⁰Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden. Man skulle kunna tro att folket i Lystra var vidöppna för evangeliet eftersom de tagit emot apostlarna som gudar, men folksamlingar är nyckfulla. Kanske uppfyllde inte kristendomen deras förväntningar. Dock var besöket inte helt fruktlöst. Timoteus, som senare kommer att resa med Paulus och har två brev adresserade till sig, var från den här staden. Hans mor var judinna och hans far grek, se Apg 16:1. Efter att ha blivit stenad men överlevt går Paulus och Barnabas vidare österut från Lystra till Derbe, en sträcka på tio mil. Staden blev en del av den romerska provinsen Galatien 25 f.Kr. Stadens namn kan komma från det lokala ordet för trädarten ”en”. Nästa dag gick Paulus och Barnabas vidare till Derbe.

²¹De förkunnade evangeliet i staden och vann många lärjungar. En av dessa lärjungar är Gaius som senare blir Paulus medarbetare, se Apg 19:29; 20:4. Här i Derbe verkar Paulus och Barnabas bestämma sig för att återvända hem. I stället för att fortsätta landvägen österut, via provinsen Kilikien, där också Paulus hemstad Tarsus låg, vände de tillbaka samma väg de kom. Paulus skriver senare om förföljelser och lidandet just i städerna Lystra, Ikonium och Antiokia i Pisidien, se 2 Tim 3:10-11. Derbe nämns inte och verkar vara en stad som välkomnade evangeliet utan förföljelser. Den helige Ande ledde dem trots dessa faror tillbaka för att styrka och uppmuntra de nyvunna troende i dessa städer. Sedan återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia i Pisidien

²²och styrkte lärjungarnas själar och uppmuntrade (uppmanade) dem att stå fasta i tron. De sade: ”Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike.”

²³I varje församling utsåg de äldste (ledare) åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på. Att utse äldste är inte det första som Paulus och Barnabas gör. Paulus undervisar om att inte ”lägga händerna på någon” för snabbt i 1 Tim 5:22. När Paulus och Barnabas nu kommer tillbaka, efter ett par veckor eller månader, är det tydligt vilka som bara hade en kortvarig entusiasm och vilka som verkligen hade beslutat att följa Jesus.

²⁴Sedan tog apostlarna vägen genom Pisidien och kom till Pamfylien.

²⁵De predikade ordet i Perge och gick ner till hamnstaden Attaleia dagens Antalya på Turkiets sydkust.