Text copied!
CopyCompare
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning - Apostlagärningarna - Apostlagärningarna 13

Apostlagärningarna 13:4-17

Help us?
Click on verse(s) to share them!
4Den första av Paulus tre missionsresor i Apostlagärningarna gick till Cypern och Mindre Asien, nuvarande södra Turkiet. Paulus och Barnabas reste 250 mil över hav och land. Den totala restiden var omkring 50 dagar. Antagligen var de borta 1-2 år. Resan påbörjas någon gång omkring år 46-47. Det fanns inte speciella passagerarfartyg på den tiden, men lastfartyg tog med sig passagerare. Den totala kostnaden för båtresorna var omkring 200-300 denarer per person. En denar motsvarade en arbetares dagslön. Utsända av den helige Ande gick de Barnabas, Saulus och Johannes Markus ner till hamnstaden Seleukia. Därifrån seglade de till Cypern. Seleukia var Antiokias hamnstad som låg en dagsmarsch sydväst om Antiokia. Här finns många välbevarade fornlämningar från den här tiden. Helt intakta är t.ex. de två gamla hamnpirerna, som senare fick namn efter Paulus och Barnabas och än i dag bär deras namn.
5När de kom fram till Salamis öns handelscentrum längs med den sydöstra kusten började de predika Guds ord i de judiska synagogorna. De hade också med sig Johannes Markus som hjälpreda (medhjälpare). Båtfärden mellan Seleukia och Salamis tog två dagar. Barnabas var född på Cypern, vilket kan ha bidragit till att ön blev resans första mål, se Apg 4:36. Fram till Apg 13:13 nämns hans namn före Saulus, och han verkar vara den som initialt är den ledande. Det var antagligen också Barnabas idé att ta med hans kusin, Johannes Markus, se Kol 4:10. Han hade följt med Barnabas och Saulus från Jerusalem, se Apg 12:12, 25. Denne Markus blir senare också Markusevangeliets författare.
6De vandrade västerut från stad till stad över hela ön längs med sydkusten ända till Pafos öns huvudort på den västra sidan. En sträcka på omkring 20 mil. Vandringen tar minst en vecka men det är troligt att man stannar till i städerna längs med vägen. I Pafos träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet som hette Barjesus ett hebreiskt namn som betyder ”son till Josua”.
7Han fanns nära var associerad med Cyperns prokonsul Sergius Paulus som var en förståndig (intelligent) man. Sergius Paulus hade den högsta romerska befattningen på ön. Lukas använder de exakta romerska termerna som varierade från plats till plats och årtionde från årtionde. Cypern hade blivit en prokonsulär provins med en prokonsul under den fjärde romerske kejsaren Claudius regeringstid, år 41-54 e.Kr. Tidigare hade ön varit styrd av en propraetor. Sergius Paulus kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord.
8Men Barjesus som också kallade sig Elymas, trollkarlen - som namnet betyder - gick emot dem och försökte hindra prokonsulen från att komma till tro. Elymas härstammar från arabiskans ”vis man” eller arameiskans ord för ”drömtydare” - -båda orden beskriver någon som kan se in i framtiden. Han sysslade med ockult spiritism. Ett liknande exempel är trollkarlen Simon i Samarien, se Apg 8:9-13, 18-24.
9Saulus, som även kallades Paulus vilket var hans romerska namn som användes i de grekisktalande områdena, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom
10och sade: ”Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar?
11Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen.” Denne falske profet hette ”Barjesus”. Etymologiskt betydde det ”frälsarens son”, men han var raka motsatsen. I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom.
12När prokonsulen såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära (undervisning).
13Paulus som nu nämns först och hans följeslagare Barnabas och Johannes Markus seglade från Pafos på Cypern till Perge i den romerska provinsen Pamfylien. Resan tog 3-4 dagar. Perge var provinsen Pamfyliens huvudort och låg några kilometer in i landet. Antingen lade de till vid hamnstaden Attaleia, dagens Antalya på Turkiets sydkust, och gick landvägen 15 km upp till Perge. Hade båten last till Perge seglade de hela vägen längs med floden Kestros. De verkar bara göra ett kort uppehåll i Perge, däremot stannar de till och predikar både i Perge och Attaleia under tillbakaresan, se Apg 14:25. Där lämnade Johannes Markus dem och återvände till Jerusalem. Något inträffar som gör att Johannes Markus lämnar dem och återvänder till Jerusalem. Paulus skriver att han under sina resor stötte på många hinder och faror, se 2 Kor 11:26. Det kan ha varit de kommande strapatserna, malaria, oenighet i ledarskapsfrågan där Paulus nu tar ledningen som fick Markus att vilja åka hem - vi vet inte. Händelsen gör dock att Paulus vid nästa resa inte litar på Markus och vägrar låta honom följa med, se Apg 15:39. Men efter några år ändrades denna inställning. Han kallar Markus för ”medarbetare” i Kol 4:10 och ”en god hjälp i min tjänst” i 2 Tim 4:11.
14Själva for de vidare norrut från Perge och kom till Antiokia i Pisidien. Varför beger de sig av norrut på en gång utan att predika i Perge? Förklaringen kan finnas i Gal 4:13 där Paulus skriver att hans dåliga hälsa var orsaken till att han kom till Galatien första gången. Han berömmer dem för att de tog emot honom och frälsningsbudskapet, trots hans bedrövliga fysiska tillstånd. Kanske hade Paulus drabbats av malaria och behövde komma upp på högre höjd med torrare och svalare klimat. Apostlagärningarnas författare, läkaren Lukas, ger ingen diagnos och Paulus själv skriver bara att det var en kroppslig prövning. En annan förklaring till Paulus ohälsa kan vara att i Lystra blev Paulus stenad och släpad ut ur staden men överlevde, se Apg 14:19. Full med blåmärken kunde han väckt ”förakt och avsky”, se Gal 4:14. I så fall kom hans kroppsliga svaghet från förföljelse, inte sjukdom. Det finns även en koppling mellan Sergius Paulus, Cyperns prokonsul som nyligen kommit till tro, och södra Galatien. Arkeologiska fynd har visat att hans familj hade sina rötter i Antiokia i Pisidien och att hans son bodde där. Det fanns sexton städer som alla hette Antiokia. De hade grundats 300 f.Kr. av Seleukos Nikator för att hedra hans far Antiokia. Antiokia i Pisidien, i centrala nuvarande Turkiet, var belägen 1 100 meter över havet och hade omkring 100 000 invånare. Från Perge tog det en dryg vecka att vandra de 16 milen i bergig terräng över Taurusbergen till Antiokia i Pisidien. Området var ökänt för rånare. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig där. Paulus och Barnabas hade redan varit några dagar och bekantat sig med staden och några av invånarna. Gudstjänsten i synagogan började med bön. Sedan läste man veckans texter från lagen, följt av profeterna. Fanns någon lärd besökare kunde synagogföreståndaren be den personen läsa profettexten, se Luk 4:16. Den sista delen i gudstjänsten var en utläggning av texten eller predikan. Jesus predikade sittande, se Luk 4:20. Här står Paulus, se vers 16.
15Efter den vanliga läsningen av lagen och profeterna som inledde samlingen i synagogan skickade synagogföreståndarna ett meddelande en förfrågan till dem: ”Män och bröder, om någon av er har ett uppmuntrande (uppbyggande) ord till folket, så säg det.”
16Då stod Paulus upp ett sorl verkar uppstå bland de närvarande i synagogan, han gav tecken med handen för att tysta dem och sade: ”Israelitiska män judar och ni icke-judar som fruktar (vördar, tillber) Gud, lyssna på mig.
17Löftet till Israel: Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde från alla andra folk våra fäder. Han gjorde sitt folk stort (upphöjde dem) när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han ut dem därifrån. Uttrycket ’upplyft arm’ beskriver hur Guds kraft och makt blir helt synlig och uppenbar för alla. Uttåget ur Egypten var ett tydligt tecken på Guds ingripande.

Read Apostlagärningarna 13Apostlagärningarna 13
Compare Apostlagärningarna 13:4-17Apostlagärningarna 13:4-17