Apostlagärningarna 13:17-22

¹⁷Löftet till Israel: Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde från alla andra folk våra fäder. Han gjorde sitt folk stort (upphöjde dem) när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han ut dem därifrån. Uttrycket ’upplyft arm’ beskriver hur Guds kraft och makt blir helt synlig och uppenbar för alla. Uttåget ur Egypten var ett tydligt tecken på Guds ingripande.

¹⁸Under en period på omkring fyrtio år tog han hand om dem i öknen (som ett nyfött barn vårdas av sin förälder). Vissa manuskript har en annan bokstav i ordet för ’tog hand om’, och då kan det betyda ’stå ut med’ och ’ha överseende med’ någon. Även om det också stämmer så refererade Paulus ofta till gamla testamentet, och i 5 Mos 1:31 liknas Gud vid en far som bär sin son Israel igenom öknen.

¹⁹När han hade förgjort sju folk i Kanaan Jos 3:10 gav han Israels folk deras land som ett arv.

²⁰Efter detta gav han dem domare under omkring 450 år fram till profeten Samuels tid. De 450 åren kan syfta på tiden som slavar eller tiden med domare.

²¹De frågade efter en kung och Gud gav dem Saul, Kish son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.

²²När han hade avsatt honom, reste Gud upp David som deras kung. Han vittnade om honom: ’Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt hjärta som ska utföra all min vilja’ Citat från Ps 89:21 och 1 Sam 13:14.