Apostlagärningarna 13:11-40

¹¹Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen.” Denne falske profet hette ”Barjesus”. Etymologiskt betydde det ”frälsarens son”, men han var raka motsatsen. I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom.

¹²När prokonsulen såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära (undervisning).

¹³Paulus som nu nämns först och hans följeslagare Barnabas och Johannes Markus seglade från Pafos på Cypern till Perge i den romerska provinsen Pamfylien. Resan tog 3-4 dagar. Perge var provinsen Pamfyliens huvudort och låg några kilometer in i landet. Antingen lade de till vid hamnstaden Attaleia, dagens Antalya på Turkiets sydkust, och gick landvägen 15 km upp till Perge. Hade båten last till Perge seglade de hela vägen längs med floden Kestros. De verkar bara göra ett kort uppehåll i Perge, däremot stannar de till och predikar både i Perge och Attaleia under tillbakaresan, se Apg 14:25. Där lämnade Johannes Markus dem och återvände till Jerusalem. Något inträffar som gör att Johannes Markus lämnar dem och återvänder till Jerusalem. Paulus skriver att han under sina resor stötte på många hinder och faror, se 2 Kor 11:26. Det kan ha varit de kommande strapatserna, malaria, oenighet i ledarskapsfrågan där Paulus nu tar ledningen som fick Markus att vilja åka hem - vi vet inte. Händelsen gör dock att Paulus vid nästa resa inte litar på Markus och vägrar låta honom följa med, se Apg 15:39. Men efter några år ändrades denna inställning. Han kallar Markus för ”medarbetare” i Kol 4:10 och ”en god hjälp i min tjänst” i 2 Tim 4:11.

¹⁴Själva for de vidare norrut från Perge och kom till Antiokia i Pisidien. Varför beger de sig av norrut på en gång utan att predika i Perge? Förklaringen kan finnas i Gal 4:13 där Paulus skriver att hans dåliga hälsa var orsaken till att han kom till Galatien första gången. Han berömmer dem för att de tog emot honom och frälsningsbudskapet, trots hans bedrövliga fysiska tillstånd. Kanske hade Paulus drabbats av malaria och behövde komma upp på högre höjd med torrare och svalare klimat. Apostlagärningarnas författare, läkaren Lukas, ger ingen diagnos och Paulus själv skriver bara att det var en kroppslig prövning. En annan förklaring till Paulus ohälsa kan vara att i Lystra blev Paulus stenad och släpad ut ur staden men överlevde, se Apg 14:19. Full med blåmärken kunde han väckt ”förakt och avsky”, se Gal 4:14. I så fall kom hans kroppsliga svaghet från förföljelse, inte sjukdom. Det finns även en koppling mellan Sergius Paulus, Cyperns prokonsul som nyligen kommit till tro, och södra Galatien. Arkeologiska fynd har visat att hans familj hade sina rötter i Antiokia i Pisidien och att hans son bodde där. Det fanns sexton städer som alla hette Antiokia. De hade grundats 300 f.Kr. av Seleukos Nikator för att hedra hans far Antiokia. Antiokia i Pisidien, i centrala nuvarande Turkiet, var belägen 1 100 meter över havet och hade omkring 100 000 invånare. Från Perge tog det en dryg vecka att vandra de 16 milen i bergig terräng över Taurusbergen till Antiokia i Pisidien. Området var ökänt för rånare. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig där. Paulus och Barnabas hade redan varit några dagar och bekantat sig med staden och några av invånarna. Gudstjänsten i synagogan började med bön. Sedan läste man veckans texter från lagen, följt av profeterna. Fanns någon lärd besökare kunde synagogföreståndaren be den personen läsa profettexten, se Luk 4:16. Den sista delen i gudstjänsten var en utläggning av texten eller predikan. Jesus predikade sittande, se Luk 4:20. Här står Paulus, se vers 16.

¹⁵Efter den vanliga läsningen av lagen och profeterna som inledde samlingen i synagogan skickade synagogföreståndarna ett meddelande en förfrågan till dem: ”Män och bröder, om någon av er har ett uppmuntrande (uppbyggande) ord till folket, så säg det.”

¹⁶Då stod Paulus upp ett sorl verkar uppstå bland de närvarande i synagogan, han gav tecken med handen för att tysta dem och sade: ”Israelitiska män judar och ni icke-judar som fruktar (vördar, tillber) Gud, lyssna på mig.

¹⁷Löftet till Israel: Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde från alla andra folk våra fäder. Han gjorde sitt folk stort (upphöjde dem) när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han ut dem därifrån. Uttrycket ’upplyft arm’ beskriver hur Guds kraft och makt blir helt synlig och uppenbar för alla. Uttåget ur Egypten var ett tydligt tecken på Guds ingripande.

¹⁸Under en period på omkring fyrtio år tog han hand om dem i öknen (som ett nyfött barn vårdas av sin förälder). Vissa manuskript har en annan bokstav i ordet för ’tog hand om’, och då kan det betyda ’stå ut med’ och ’ha överseende med’ någon. Även om det också stämmer så refererade Paulus ofta till gamla testamentet, och i 5 Mos 1:31 liknas Gud vid en far som bär sin son Israel igenom öknen.

¹⁹När han hade förgjort sju folk i Kanaan Jos 3:10 gav han Israels folk deras land som ett arv.

²⁰Efter detta gav han dem domare under omkring 450 år fram till profeten Samuels tid. De 450 åren kan syfta på tiden som slavar eller tiden med domare.

²¹De frågade efter en kung och Gud gav dem Saul, Kish son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.

²²När han hade avsatt honom, reste Gud upp David som deras kung. Han vittnade om honom: ’Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt hjärta som ska utföra all min vilja’ Citat från Ps 89:21 och 1 Sam 13:14.

²³Av hans efterkommande (säd) har Gud enligt sitt löfte fört fram Jesus som Frälsare för Israel.

²⁴Innan han kom, hade Johannes Döparen redan predikat omvändelse-dopet för hela Israels folk.

²⁵När Johannes stod vid slutet av sitt lopp som en löpare som närmar sig mållinjen på det korta sprinterloppet, sade han: ’Jag är inte den ni tror att jag är jag är inte Kristus. Men se, efter mig kommer en som jag inte ens är värd att knyta upp sandalerna på.’ Luk 3:16

²⁶Löftet är uppfyllt i Jesus: Män och bröder, söner av Abrahams släkt judar och ni andra icke-judar som fruktar (vördar) Gud! Till oss har ordet (budskapet) om denna frälsning blivit sänt.

²⁷Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. De uppfyllde profeternas ord, som man läser varje sabbat, när de dömde honom. De borde ha vetat bättre eftersom de läste berättelserna om Messias varje vecka.

²⁸Trots att de inte fann honom skyldig till något som förtjänade dödsstraff, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom.

²⁹När de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav.

³⁰Men Gud uppväckte honom från de döda,

³¹och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galiléen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.

³²Paulus går nu till Skriften för att visa att Jesus uppfyllde de messianska profetiorna: Vi förkunnar alltså för er evangeliet (de glada nyheterna) som Gud lovade våra förfäder.

³³Det har Gud låtit gå helt och fullt i fullbordan för oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå, precis som det står i den andra psalmen: ’Du Jesus är min son, i dag har jag fött dig.’ Ps 2:7

³⁴För Gud hade lovat att han skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle förgås (utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden). Gud har talat på detta sätt: ’Jag ska ge er de heliga och tillförlitliga (trofasta) löften jag lovade David.’ Jes 55:3

³⁵Därför säger han också i en annan psalm: ’Du ska inte låta din Helige se förgängelsen (då kroppen förmultnar efter döden).’ Ps 16:10

³⁶För när David hade tjänat Guds vilja i sin generation (tid), avsomnade han och blev begravd bland sina fäder och hans kropp förmultnade (såg förgängelsen),

³⁷men den som Gud har uppväckt, såg inte förgängelsen (hans kropp förmultnade inte i graven).

³⁸Avslutande uppmaning att ta emot löftet: Därför ska ni veta, män och bröder, att det är genom denne man den uppståndne Jesus som syndernas förlåtelse förkunnas för er.

³⁹Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag.

⁴⁰Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er här är ett exempel från Habackuk 1:5: