Apostlagärningarna 13:1-9

¹Barnabas och Saulus hade kommit tillbaka till Antiokia sedan de lämnat de insamlade medlen i Jerusalem, se Apg 11:29-30. Med sig har de också Barnabas kusin, Johannes Markus, se Apg 12:25; Kol 4:10. Apostlagärningarna skiftar nu fokus från Petrus och församlingen i Jerusalem till Saulus, som snart kommer att kallas Paulus, och hans missionsresor till hedningarna. Ungefär tio år tidigare hade de första kristna kommit till Antiokia på grund av den svåra förföljelsen i Jerusalem, se Apg 11:19. Under de sista åren hade nu många kommit till tro och Barnabas har skickats dit för att hjälpa till, se Apg 11:22-24. På grund av den snabba tillväxten behövdes många lärare så Barnabas sökte upp Saulus i Tarsus, se Apg 11:24-26. Det är ungefär åtta år sedan Saulus omvändelse på väg till Damaskus. Det är i den här stora församlingen som man nu samlas till bön och fasta. I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas Han hade kommit från Jerusalem för att hjälpa den nya församlingen, se Apg 11:22-30. och Symeon, som kallades Niger, Betyder färgad på latin. Troligtvis var han från Nordafrika. Det kan vara samma Symeon som bar Jesu kors, se Mark 15:21. och Lucius, från Kyrene, Han var antagligen en av de första som kom till Antiokia, se Apg 11:20. Manaen, som var barndomsvän (fosterbror) med landsfursten Herodes, Herodes Antipas var den som halshögg Johannes Döparen och regerade över Galiléen 4-39 e.Kr. och Saulus. Apostelns hebreiska namn var Saul som betyder ”efterfrågad i bön”, men från och med Apg 13:9 och i övriga Nya testamentet omnämns han vid det grekiska namnet Paulus som betyder ”den lille”. Grammatiken i den här versen, ordet ”och” mellan de tre första och två sista namnen, antyder att de tre första var profeter och de två sista var lärare. Dessa fem personer från mycket skilda bakgrunder utgjorde ett delat ledarskap i församlingen.

²De var i helig tjänst inför Herren och fastade. Grundtextens ”leitourgounton” har översatts ”helig tjänst”. Vårt ord ”liturgi” härstammar från detta grekiska ord som är sammansatt av två ord: ”offentlig” och ”tjänst”. Ordet används för att beskriva de gammaltestamentliga prästernas tempeltjänst, se Luk 1:23. Här används ordet om den kristna gudstjänsten och verkar betyda att de fem tillbad Gud i bön och lovsång, men också att de använde sina gåvor och profeterade och undervisade. Då sade den helige Ande genom någon av profeterna: ”Avskilj nu åt mig Barnabas och Saulus till det arbete som jag har kallat dem till.”

³När de hade fastat och bett ännu mer vid samma tillfälle, eller vid en ny sammankomst, lade de händerna på dem och skickade i väg dem. Det profetiska tilltalet bekräftar den kallelse till att missionera bland hedningar som Paulus redan fått, se Apg 9:15.

⁴Den första av Paulus tre missionsresor i Apostlagärningarna gick till Cypern och Mindre Asien, nuvarande södra Turkiet. Paulus och Barnabas reste 250 mil över hav och land. Den totala restiden var omkring 50 dagar. Antagligen var de borta 1-2 år. Resan påbörjas någon gång omkring år 46-47. Det fanns inte speciella passagerarfartyg på den tiden, men lastfartyg tog med sig passagerare. Den totala kostnaden för båtresorna var omkring 200-300 denarer per person. En denar motsvarade en arbetares dagslön. Utsända av den helige Ande gick de Barnabas, Saulus och Johannes Markus ner till hamnstaden Seleukia. Därifrån seglade de till Cypern. Seleukia var Antiokias hamnstad som låg en dagsmarsch sydväst om Antiokia. Här finns många välbevarade fornlämningar från den här tiden. Helt intakta är t.ex. de två gamla hamnpirerna, som senare fick namn efter Paulus och Barnabas och än i dag bär deras namn.

⁵När de kom fram till Salamis öns handelscentrum längs med den sydöstra kusten började de predika Guds ord i de judiska synagogorna. De hade också med sig Johannes Markus som hjälpreda (medhjälpare). Båtfärden mellan Seleukia och Salamis tog två dagar. Barnabas var född på Cypern, vilket kan ha bidragit till att ön blev resans första mål, se Apg 4:36. Fram till Apg 13:13 nämns hans namn före Saulus, och han verkar vara den som initialt är den ledande. Det var antagligen också Barnabas idé att ta med hans kusin, Johannes Markus, se Kol 4:10. Han hade följt med Barnabas och Saulus från Jerusalem, se Apg 12:12, 25. Denne Markus blir senare också Markusevangeliets författare.

⁶De vandrade västerut från stad till stad över hela ön längs med sydkusten ända till Pafos öns huvudort på den västra sidan. En sträcka på omkring 20 mil. Vandringen tar minst en vecka men det är troligt att man stannar till i städerna längs med vägen. I Pafos träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet som hette Barjesus ett hebreiskt namn som betyder ”son till Josua”.

⁷Han fanns nära var associerad med Cyperns prokonsul Sergius Paulus som var en förståndig (intelligent) man. Sergius Paulus hade den högsta romerska befattningen på ön. Lukas använder de exakta romerska termerna som varierade från plats till plats och årtionde från årtionde. Cypern hade blivit en prokonsulär provins med en prokonsul under den fjärde romerske kejsaren Claudius regeringstid, år 41-54 e.Kr. Tidigare hade ön varit styrd av en propraetor. Sergius Paulus kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord.

⁸Men Barjesus som också kallade sig Elymas, trollkarlen - som namnet betyder - gick emot dem och försökte hindra prokonsulen från att komma till tro. Elymas härstammar från arabiskans ”vis man” eller arameiskans ord för ”drömtydare” - -båda orden beskriver någon som kan se in i framtiden. Han sysslade med ockult spiritism. Ett liknande exempel är trollkarlen Simon i Samarien, se Apg 8:9-13, 18-24.

⁹Saulus, som även kallades Paulus vilket var hans romerska namn som användes i de grekisktalande områdena, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom