Text copied!
CopyCompare
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning - Apostlagärningarna - Apostlagärningarna 12

Apostlagärningarna 12:8-25

Help us?
Click on verse(s) to share them!
8Ängeln sade till honom: ”Spänn fast bältet och ta på dig dina sandaler.” Petrus gjorde det, sedan sade ängeln till honom: ”Ta på dig din mantel (dina ytterkläder) och följ mig.”
9Petrus gick ut och följde honom; han förstod inte att det som skedde genom ängeln var verkligt utan trodde han såg en syn (sov och drömde).
10När de hade passerat den första och andra vakten kom de till järnporten som ledde ut till staden Jerusalem. Porten öppnades för dem av sig själv, och de gick ut och gick längs en smal gata och plötsligt försvann ängeln från honom.
11När Petrus väl hade blivit sig själv igen vaknat upp sade han: ”Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig (trodde skulle ske).”
12När han hade funderat på vad han skulle göra insåg att han verkligen var frigiven, stod där själv på gatan och måste gå någonstans, gick han till Marias hus, hon var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många samlade och bad. Maria var Barnabas släkting, se Kol 4:10. Hennes son Markus följde med Barnabas och Paulus på den första missionsresan, se Apg 12:25; 13:5, 13. Enligt tidig tradition är Markus också författaren till Markusevangeliet.
13När Petrus knackade på den yttre porten, kom en tjänsteflicka som hette Rhode för att höra vem det var.
14När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang tillbaka in och berättade att Petrus stod utanför porten.
15De sade till henne: ”Du är från vettet.” Men hon vidhöll att det var Petrus, och de fortsatte säga: ”Det är hans ängel.”
16Under tiden fortsatte Petrus att knacka. När de till sist öppnade porten och såg honom blev de helt förvånade.
17Han gav dem tecken med handen att vara tysta och berättade för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: ”Tala om detta för Jakob Jesu halvbror som ledde församlingen i Jerusalem och för bröderna.” De var inte där just då. Sedan gav han sig av till en annan plats. Petrus håller sig gömd någonstans utanför Jerusalem en tid. Drygt ett år senare är han i Antiokia, se Gal 2:11, och kommer sedan till Jerusalemsmötet 49 e.Kr.
18På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna över vad som hade hänt med Petrus. Petrus befrielse måste ha skett under den fjärde och sista nattvakten mellan klockan tre och sex, eftersom han annars skulle ha saknats vid det sista vaktbytet.
19När Herodes Agrippa I sänt soldater och låtit söka efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han de sexton ansvariga vakterna och befallde att de skulle föras bort för att avrättas. Därefter reste han ner från Judéen till Caesarea och stannade där.
20Det var politiskt oroliga tider och Herodes låg i bitter strid med det närliggande folket i de feniciska kuststäderna Tyros och Sidon. Gemensamt kom de deras representanter till kungen Herodes Agrippa I, som nu var tillbaka i sitt residens i Caesarea. När de hade fått över hans kammarherre (närmaste rådgivare) Blastus på sin sida bad de om fred. De var nämligen beroende av kungens område för sin försörjning. Fenikien var beroende av spannmålsleveranser från de inre områdena som Herodes Agrippa I styrde över. De kom till sist överens och Agrippa anordnade festligheter för att fira detta.
21På utsatt dag satte sig Herodes på tronen, klädd i kunglig skrud, och höll ett tal till dem. Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver händelserna med fler detaljer. Han skriver hur Agrippa anordnade teaterföreställningar för att ära kejsaren, Claudius. Många höga officerare och andra män var inbjudna. På den andra dagen med dessa spel framträdde Herodes Agrippa iklädd en glänsande silvermantel. När morgonsolens strålar reflekterades i hans kläder glänste och glimmade han som en gud.
22Folket började då ropa (upprepade gånger): ”Det är en guds röst, inte en människas!”
23I stället för att säga emot dem, njöt han av deras beundran. På en gång slog en Herrens ängel ner honom med en sjukdom, eftersom han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog. Herodes Agrippa I dog 44 e.Kr., 54 år gammal. Enligt Josefus ropade folket att han var en gud och odödlig. Han varken dementerade eller bekräftade uttalandet. Han drabbades av plötsliga magsmärtor och fick föras till sitt palats där han dog efter fem dagar. Det var en otäck sjukdom som verkade ha gjort att hans kropp ruttnade.
24Guds ord hade framgång och spred sig alltmer.
25När Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem överlämnat de finansiella gåvorna, se Apg 11:29-30, vände de tillbaka till Antiokia och tog då med sig Johannes som kallades Markus.

Read Apostlagärningarna 12Apostlagärningarna 12
Compare Apostlagärningarna 12:8-25Apostlagärningarna 12:8-25