Apostlagärningarna 12:8-15

⁸Ängeln sade till honom: ”Spänn fast bältet och ta på dig dina sandaler.” Petrus gjorde det, sedan sade ängeln till honom: ”Ta på dig din mantel (dina ytterkläder) och följ mig.”

⁹Petrus gick ut och följde honom; han förstod inte att det som skedde genom ängeln var verkligt utan trodde han såg en syn (sov och drömde).

¹⁰När de hade passerat den första och andra vakten kom de till järnporten som ledde ut till staden Jerusalem. Porten öppnades för dem av sig själv, och de gick ut och gick längs en smal gata och plötsligt försvann ängeln från honom.

¹¹När Petrus väl hade blivit sig själv igen vaknat upp sade han: ”Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig (trodde skulle ske).”

¹²När han hade funderat på vad han skulle göra insåg att han verkligen var frigiven, stod där själv på gatan och måste gå någonstans, gick han till Marias hus, hon var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många samlade och bad. Maria var Barnabas släkting, se Kol 4:10. Hennes son Markus följde med Barnabas och Paulus på den första missionsresan, se Apg 12:25; 13:5, 13. Enligt tidig tradition är Markus också författaren till Markusevangeliet.

¹³När Petrus knackade på den yttre porten, kom en tjänsteflicka som hette Rhode för att höra vem det var.

¹⁴När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang tillbaka in och berättade att Petrus stod utanför porten.

¹⁵De sade till henne: ”Du är från vettet.” Men hon vidhöll att det var Petrus, och de fortsatte säga: ”Det är hans ängel.”